Aina Erlander var lärare och ordförande i barn- och ungdomsorganisationen Unga Örnar 1957–1966. Hon var hustru till statsminister Tage Erlander.
Aina Erlander föddes som Aina Andersson i Lund 1902 och växte upp i Kvarnvik, utanför Lund, där fadern var fabrikör och kvarnägare. Hon presterade väl i skolan och studerade sedan matematik och kemi vid Lunds universitet, ämnen i vilka det vid denna tid rådde en kraftig mansdominans. Målsättningen var att bli lärare.
Genom studierna och Lunds matematiska sällskap lärde hon känna studenten Tage Erlander, och de två började arbeta tillsammans vid kemiska institutionen 1923. Trots avlagd filosofie magisterexamen i naturvetenskap visade det sig svårt att få anställning, men 1929 erbjöds hon en tjänst i Karlshamn. Trots att de båda, enligt Tage Erlanders memoarer, ursprungligen varit motståndare till äktenskapet gifte de sig 1930. De bodde emellertid under äktenskapets första år isär, i Karlshamn respektive Lund, och sågs främst under ferierna. Senare fick Aina Erlander anställning vid Malmö Borgarskola. Efter att Tage Erlander valts in i riksdagens andra kammare och senare utsetts till statssekreterare flyttade de till Stockholm, först till Alvik, senare Marieberg.
Aina Erlander var övertygad socialdemokrat, men undvek partiuppdrag under Tage Erlanders tid som statsminister 1946—1969. Hon värnade sin egen yrkesroll och integritet. Däremot var hon ordförande för arbetarrörelsens barn- och ungdomsorganisation Unga Örnar 1957—1966, under en period då organisationen upplevde snabb medlemstillströmning. Omkring 1960 nådde organisationen 30 000 medlemmar. Unga Örnars engagemang för internationella frågor samt barn- och fritidspolitik ökade under Aina Erlanders tid som ordförande. I samarbete med Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB) och Hyresgästernas Riksförbund (nuvarande Hyresgästföreningen) bedrev Unga Örnar bland annat kampanjen ”Mera plats för oss”, som uppmärksammade barns rätt till god fritidsmiljö.
Äktenskapet mellan Tage och Aina Erlander befäste bilden av Unga Örnar som en socialdemokratisk organisation, även om stadgarna klargjorde att verksamheten var partipolitiskt obunden. Genom åren fick Unga Örnar ta emot kritik för att ägna sig åt politisk indoktrinering, men Aina Erlander försvarade konsekvent organisationens uppfostrande ambitioner, som i Arbetet, 1966: ”När vi talar om arbetarrörelsens gemensamma värderingar, demokrati, jämlikhet, solidaritet, samarbete, då tycker vi det är något som alla människor skulle kunna acceptera som en gemensam grundsyn. Är det inte de värderingar vi bygger samhället på i dag? Vem kan då ha något mot dem?”.
Till följd av Tage Erlanders långa tid som statsminister fick Aina Erlander den informella rollen som ”rikets första dam” under 23 års tid. I formella och informella sammanhang träffade hon stats- och regeringschefer från ett stort antal länder.
Efter pensioneringen tillbringade paret Erlander mycket av sin tid i det fritidshus vid Bommersvik utanför Stockholm som de fått i gåva av partiet. I kärnkraftsdebatten gjorde Aina Erlander ett avsteg från sin vanligtvis försiktiga hållning i partipolitiska frågor och uttryckte sitt stöd för linje 2 samtidigt som hon anklagade företrädarna för linje 3 för att ägna sig åt ”ovederhäftig skräckpropaganda”. Hon hjälpte också maken att nedskriva hans memoarer och började efter hans död arbetet med att sammanställa hans mycket omfångsrika dagböcker.
Aina Erlander avled 1990 vid 87 års ålder på Tranås badhotell, där hon hade vistats för att vårda sin astma. Hon ligger begravd med sin make på Ransäters kyrkogård i Värmland.
