Gull Natorp var en uppskattad skådespelare verksam under 1900-talets första hälft.
Gull Natorp var dotter till handlanden Alfred Teodor Ericsson och hans maka Maria. Hon föddes i Stockholm 1880 och växte upp som enda barnet i familjen. Gull Natorp läste vid Elin Svenssons teaterskola 1904–1905 och studerade teater i Paris, Berlin och Düsseldorf 1910.
Gull Natorp scendebuterade år 1905 hos Albert Ranft, som engagerat henne till Svenska teatern och Östermalmsteatern, där hon förblev 1905–1907. Hon var därefter verksam vid Carl Deurells och Hugo Rönnblads teatersällskap 1907–1908 respektive 1908–1909, hos Uno Brander och Mauritz Stiller på Lilla teatern 1911–1912, hon förblev där även under Justus Hagmans ledning fram till att teatern stängde 1913. Därefter gav hon sig ut på olika turnéer. Från 1917 var hon engagerad vid Blancheteatern under olika direktioner, däribland Ernst Eklund, hos vilken hon även var engagerad vid Djurgårdstreatern och Komediteatern samt Harry Roeck-Hansen, därefter vid Gösta Ekmans scen Vasateatern 1931–1932. Hon framträdde också på andra stockholmsteatrar, däribland Dramaten, Folkan och Oscarsteatern. Gull Natorp deltog i teaterturnéer med exempelvis Anders de Wahl 1913, Hilda Borgström 1914, Mary Johnson och Richard Lund (direktion Karl Gerhard) 1919 samt Dramatiska teaterns riksturné 1933.
Bland Gull Natorps scenroller kan nämnas Mechtild i Bröllopet på Ulfåsa 1906, Stina i Värmlänningarna 1907, Mizi Schlager i Älskog 1908, Käthie i Gamla Heidelberg 1908, Alice Faulkner i Sherlock Holmes 1908, Eva Schack i Äkta makar 1911 på Lilla teatern, Mrs Cliveden-Banks i Till främmande hamn 1925 på Komediteatern, Florrie Sands i Såna barn 1929 på Blancheteatern, Miss Elizabeth Tweedie i Coctails 1929 på Blanche, Miss Wayland i Den heliga lågan 1930 på Blanche, Louise i Oväder 1933 på Dramaten, Fräulein von Kesten i Flickor i uniform 1934 på Blanche, Martha Brewster i Arsenik och gamla spetsar 1943 på Oscarsteatern, Amanda Wingfield i Glasmenageriet 1946 på Malmö stadsteater, Hertiginnan av Berwick i Oscar Wildes Solfjädern 1947 på Vasateatern, Fröken Skate i Kärlekens komedi 1948 på Vasan och Madame Parole i Trasiga änglar 1953 på Alléteatern.
Gull Natorp filmdebuterade 1913 i Mauritz Stillers komedi Mannekängen. Hon kom att medverka i omkring 80 filmer under sin karriär, däribland Hans hustrus förflutna, 1915, En lyckoriddare, 1921, En stilla flirt, 1934, Kungen kommer, 1936, Pappas pojke, 1937, Oss baroner emellan, 1939, Familjen Björck, 1940, Nygifta, 1941, Lärarinna på vift, 1941, Rospiggar, 1942, En äventyrare, 1942, Lille Napoleon, 1943, På liv och död, 1943, Fram för lilla Märta, 1945, Iris och löjtnantshjärta, 1946, Var sin väg, 1948, Den vita katten, 1950, Fästmö uthyres, 1950, En fästman i taget, 1952, och Sommarnattens leende, 1955.
Hon medverkade även flitigt i radion, i otaliga radioteaterföreställningar samt spelade revy.
Gull Natorp gjorde främst biroller, vilka i hennes händer utformades sinnrikt, med detaljrikedom. Med sin distinkta röst och profil fick hon ofta gestalta mer eller mindre fnoskiga, hispiga eller snorkiga damer, inte sällan i de högre samhällsklasserna, som adelsdamer, prostinnor eller något liknande. Hon var en slags karaktärskomedienne, med sin egen säregna framtoning.
Gull Natorp var gift med skådespelaren Arthur Natorp från 1913 fram till hans död 1943. Makarna var engagerade vid Blancheteatern i flera år där de också spelade tillsammans.
Gull Natorp avled i Stockholm 1962. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
