Amalia Fahlstedt var författare och skolföreståndare. Hon har främst blivit ihågkommen för sitt engagemang i det sena 1800-talets kvinnofrågor.

Amalia Fahlstedt växte upp i en medelklassfamilj som det femte barnet i en syskonskara på sex och fattade pennan av ekonomisk nödvändighet. Fadern var livsmedelshandlare och hade en affär i Stockholm. När han dog förändrades familjens ekonomiska ställning drastiskt. Efter att ha genomgått Fröknarna Rossanders lärokurs för fruntimmer, en seminarieutbildning som också inkluderade språkundervisning, började Amalia Fahlstedt ge lektioner. År 1877 startade hon en skola tillsammans med systern Bertha, vilket gav små och osäkra inkomster.

Genom sin bror, Eugène Fahlstedt, kom Amalia Fahlstedt i kontakt med August Strindberg, som uppmuntrade henne att skriva och som hjälpte henne att få den första novellsamlingen, I flygten, 1883, publicerad. Hennes andra novellsamling, Ax och halm, 1887, är typisk för 1880-talets problemdebatterande litteratur genom att ta upp frågor som rör äktenskapet och kvinnors möjligheter till utbildning och arbete. Novellen ”Ett lefnadsmål” handlar om en ogift ung kvinna som startar en egen skola. Här presenteras tankar om åskådlighet i undervisningen som knyter an till tidens reformpedagogiska idéer.

Vid Amalia Fahlstedts död skrev Ellen Key en minnesteckning, där hon lyfte fram hennes frisinnade pedagogiska idéer och skriver att de båda förenades i ett hat mot det rådande skolsystemet. Om den nära vänskapen mellan Amalia Fahlstedt och Ellen Key vittnar deras drygt trettioåriga brevväxling. Deras intressegemenskap kom även till uttryck då de 1892 tillsammans grundade föreningen Tolfterna, vars syfte var att sammanföra arbetarkvinnor med den bildade medelklassens kvinnor för gemensamma diskussioner om tidens kulturella och sociala frågor.

Amalia Fahlstedt gifte sig aldrig, och efter moderns död flyttade de tre syskonen Amalia, Bertha och Eugène samman med systern Augusta, som blivit änka och hade sex barn. Ett av dessa barn var den sedermera kända barnboksförfattaren och illustratören Elsa Beskow. Denna använde senare modern, mostrarna och morbrodern som förebilder då hon skapade sina böcker om tant Grön, tant Brun, tant Gredelin och farbror Blå.

Under 1890-talet gav Amalia Fahlstedt ut två romaner under pseudonymen Rafael, En passionshistoria, 1897, och I dödvattnet, 1889. Hon skrev ytterligare ett par novellsamlingar, en ungdomsbok samt två barnböcker, som illustrerades av syskonbarnet Elsa Beskow. Hon publicerade sig också i flera tidningar och tidskrifter och arbetade som översättare från italienska och holländska.

Amalia Fahlstedt dog i Djursholm 1923.