Ann Elefalk var pionjär och eldsjäl inom svensk dambandy och blev med tiden rikskonsulent för sporten. Hon var den första förbundskaptenen för svenska damlandslaget i bandy och den första kvinnan att väljas in i Svensk Bandy Hall of Fame.
Ann Elefalk föddes 1927 i Stockholm. Under 1940-talet började hon att spela bandy. År 1943 övertalades hon av Ella Sundberg att börja spela i IK Götas damlag, en klubb som Sundberg hade grundat redan 1929. Hon förblev klubben trogen hela sin aktiva karriär. Hon var tidigt så duktig att hon blev uttagen att representera Sverige i de första inofficiella damlandskamperna mot Finland 1946 och 1948. För en av dessa matcher fick hon pris som ”lovande spelare”. Hon spelade ursprungligen på ytterkanterna men kom med tiden att bli den samlande försvarsklippan. På klubbnivå var hon med och vann de tre första rikstäckande mästerskapen (1971-1973) för damer, den sista vid 46 år ålder. Vid samtliga segrar var dottern Siw Elefalk lagkamrat och maken Arne Elefalk lagledare.
Under den aktiva karriären, som utan överdrift kan beskrivas som lång och omväxlande, var Ann Elefalk, med egna ord, ”trunkbärare, materialförvaltare, tränare, spelare, ledare”. Vid 66 års ålder, år 1993, spelade hon sin sista match med Götas Old Girls-lag. År 1969 blev hon utnämnd till så kallad damkonsulent av Svenska Bandyförbundet med uppgiften att popularisera bandyn bland unga flickor, vilket innebar många besök på skolor över hela Sverige. Hon hade denna uppgift i 22 år och var mycket framgångsrik, enligt uppgift en sann eldsjäl och en ”doer”. Samtidigt var hon helt orädd för att kritisera det rådande gubbväldet inom idrotten om hon tyckte någonting inte var rätt och riktigt.
Parallellt med detta uppdrag var Ann Elefalk också förbundskapten för svenska damlandslaget i bandy, som den första personen på den posten. Hon var med om att bygga upp ett officiellt landskampsutbyte med bland annat Finland, Norge och Sovjetunionen.
År 1979 fick Ann Elefalk ta emot S:t Eriksmedaljen av Stockholms stad. Hon belönades då som första idrottsledare för sitt engagerade arbete inom idrottsrörelsen, främst för det hon gjort för dambandyns framväxt. Året efter tilldelades hon pris som årets idrottsledare av tidningen Expressen och Riksidrottsförbundet. Efter sin död 1994 blev hon den första kvinnan att väljas in i Svensk Bandy Hall of Fame, vilket skedde 2014.
Ann Elefalk dog 1994 och är begravd på Brännkyrka kyrkogård.
