Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Anna Sofia Charlotta Ahlström

1863-07-191943-10-12

Lärare, skolgrundare

Anna Ahlström var entreprenör och skolstiftare. År 1902 grundade hon Nya elementarskolan för flickor – Ahlströmska skolan.

Anna Ahlström växte upp i Stockholm som andra barnet i en syskonskara om fyra barn. Båda hennes föräldrar kom från enkla förhållanden men hennes far, Johan Ahlström, hade genom ökade utbildningsmöjligheter för fattiga kombinerat med studiebegåvning genomgått grundläggande utbildning och läroverksstudier. Därtill var han byggmästare och hade yrkesdiplom som arkitekt. Familjens välstånd i kombination med att Anna Ahlström föddes i en tid då möjligheten till högre utbildning för kvinnor successivt utökades bidrog till att Anna Ahlström fick en gedigen utbildning. Hon genomgick nioårig grundutbildning vid Institut des Langues Modernes i Stockholm och fortsatte sedan sin utbildning vid den äldsta flickskolan i Sverige – Wallinska skolan, där hon tog studentexamen år 1885. Hon var då 22 år gammal och under de fyra kommande åren fördjupade hon sina kunskaper i framför allt språk och andra humanistiska ämnen vid olika universitet, främst i Frankrike men även i England och Tyskland.

Tillbaka i Sverige skrev Anna Ahlström in sig vid Uppsala universitet för fortsatta studier samtidigt som hon undervisade i franska på olika flickskolor i Stockholmsområdet. Hon tog kandidatexamen 1891 och disputerade 1899, som den femte kvinnan vid Uppsala universitet, med avhandlingen Sur la langue de Flaubert. Arbetsmarknaden för disputerade kvinnor vid denna tid kännetecknades av könsdiskriminering och tillvaron för de kvinnor som ändå lyckades få tillträde till högre positioner var hård. Elsa Eschelssons situation som docent i processrätt är talande. Anna Ahlström gjorde ett inledande försök till karriär inom flickläroverken. Efter disputation genomförde hon ett års praktisk läroverkslärarutbildning vid Norra Latin i Stockholm. Hon fick väldigt goda vitsord och undervisade därefter vid olika läroverk i Stockholm. Efter avslutat provår utlystes ett lektorat som Anna Ahlström sökte men dock nekades på grund av att hon var kvinna.

Utbildningsväsendet vid sekelskiftet 1900 diskriminerade inte bara kvinnliga akademiker när det gällde tjänster inom akademin. Kvinnliga akademiker blev även bortvalda vid tjänstetillsättning vid lärarseminarium. Denna form av diskriminering på arbetsmarknaden för kvinnliga akademiker kritiserades starkt av Anna Ahlström och andra kvinnor med akademisk examen. Kampen för mer jämställda villkor kom bland annat till uttryck 1903 då 93 kvinnliga akademiker med Anna Ahlström som en av frontfigurerna påvisade diskrimineringen i en petition mot läroverkskommitténs betänkande från 1902. I valet mellan fortsatt akademisk bana eller arbete inom utbildningsväsendet valde Anna Ahlström det senare. Men då en position som kvinnlig lektor verkade avlägsen tog hon saken i egna händer och grundade sin egen skola år 1902.

Ett exempel på Anna Ahlströms kraftfullhet i litteraturen om henne är när hon efter att ha nekats lån av såväl banker som sin egen familj vände sig direkt till en känd finansman och på hans fråga om vilken säkerhet hon kunde uppvisa svarade: ”säkerheter, jag kan skriva mitt namn – läsligt!”. Repliken gjorde att lånet beviljades.

Nya elementarskolan för flickor, eller Ahlströmska skolan som den kom att heta i folkmun inledde sin verksamhet i liten skala under de första fem åren. Skolan fick tidigt ett gott rykte. Anna Ahlström skötte också framgångsrikt skolans finanser. I samband med 100-årsjubiléet av Anna Ahlströms disputation beskrev Kerstin Stark, tidigare elev och lärare vid skolan, Anna Ahlström som klartänkt, intelligent och med mycket civilkurage. Dessa förmågor är synliga i hennes korrespondens med myndigheter och även en förklaring till skolans framskjutna position och att skolan kom att finnas kvar betydligt längre än många av de flickläroverk och samskolor som stiftades av kvinnor under senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal.

Efter de första fem åren anställdes Ellen Terserus. Hon kom att bli mycket betydelsefull, både för skolan och i Annas Ahlströms eget liv. Inom två år hade Ellen Terserus utsetts till biträdande föreståndarinna och efter ytterligare ett par år flyttade ”Ahlan” och ”Tersan”, som de kallades av lärare och elever, ihop. De levde sedan tillsammans i över 30 år. Samma år som Ellen Terserus anställdes erhöll också Ahlströmska skolan statligt stöd och flyttade till större lokaler. Elevantalet översteg snart 100 elever. Redan på 1910-talet planerade Anna Ahlström att bygga en ny och storartad skola, men första världskriget kom emellan. När den nya skolbyggnaden äntligen stod klar 1926 gick det ca 500 elever i skolan. Den nya skolan som låg på Östermalm ökade inte bara skolans kapacitet till upp emot 1 000 elever. Den utmärktes även genom att vara pampigt byggd med sju våningsplan och sex stora kolonner på framsidan. I processen att samla ihop medel till den nya skolan är Anna Ahlströms egenskap som framgångsrik entreprenör tydlig.

År 1930 gick både Anna Ahlström och Ellen Terserus, 67 respektive 63 år gamla, i pension. En ny studierektor respektive föreståndarinna anställdes, men i praktiken fortsatte de båda kvinnorna att leda arbetet på skolan precis som tidigare. På 1930-talet kommunaliserades eller nedlades många av de skolor som stiftats decennierna kring sekelskiftet 1900. Och år 1937 presenterades ett förslag där sex kommunala flickskolor skulle omorganiseras. Till skillnad från vad som var fallet med många andra enskilt stiftade skolor var Anna Ahlströms skola fortfarande vid liv under reformeringsförsöket. Hon lyckades också argumentera för att bevara skolan som enskild flickskola, dessutom med ekonomiska tillskott från statligt håll. Under 1930-talet initierade Anna Ahlström och Ellen Terserus stiftelsen ”Anna Ahlströms och Ellen Terserus Stiftelse”, som från 1944 kom att äga och förvalta skolan.

Anna Ahlström dog den 12 oktober 1943, drygt tre veckor efter att Ellen Terserus avlidit. Hon hade då förestått, arbetat och utformat Nya elementarskolan för flickor i över 40 år. Enligt hennes testamente skulle samtliga texter, som inte var offentliga handlingar, förstöras vilket också skedde.


Emil Marklund


Publicerat 2018-03-08



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Anna Sofia Charlotta Ahlström, www.skbl.se/sv/artikel/AnnaAhlstrom, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Emil Marklund), hämtad 2024-03-29.




Övriga namn

    Smeknamn: Ahlan


Familjeförhållanden

Civilstånd: Ogift
  • Mor: Andrina Charlotta, kallad Lotten, Ahlström, född Wahlberg
  • Far: Johan Ahlström
  • Bror: Gustaf Ahlström
fler ...


Utbildning

  • Flickskola, Stockholm, Institut des Langues Modernes, privatskola
  • Flickskola, Stockholm: Studentexamen, Wallinska skolan, privatskola
  • Universitet, Paris, Frankrike: Studier i humaniora, Sorbonne
fler ...


Verksamhet

  • Yrke: Lärare
  • Yrke: Skolföreståndare, Nya elementarskolan för flickor (Ahlströmska skolan)


Kontakter

  • Vän: Elsa Eschelsson
  • Vän: Karolina Widerström
  • Kollega: Kerstin Stark


Organisationer

  • Uppsala kvinnliga studentförening
    Medlem
  • Akademiskt bildade kvinnors förening (ABKF, nuvarande Kvinnliga Akademikers Förening, KAF)
    Initiativtagare, medlem
  • Anna Ahlströms och Ellen Terserus Stiftelse
    Medgrundare


Bostadsorter

  • Födelseort: Stockholm
  • Stockholm
  • Uppsala
fler ...


Källor

Litteratur
  • Stark, Kerstin (red.), Två bildade kvinnor och en skola: Nya elementarskolan för flickor - Ahlströmska skolan, Stockholmia, Stockholm, 1999

  • Ullman, Annika (2004). Stiftarinnegenerationen: Sofi Almquist, Anna Sandström, Anna Ahlström. Stockholm: Stockholmia

  • Ransbo, Gunilla & Jonasson, Kerstin (red.), Anna Ahlström, vår första kvinnliga doktor i romanska språk år 1899: symposieföredrag den 9 december 1999, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala, 2000



Vidare referenser