Anna Carlsson var sageskvinna till en mångfald ordspråk, talesätt och ordstäv från det gamla bondesamhället.
Anna Carlsson föddes 1865 på gården Råby i Vaksala socken, Uppland. Gården ägdes av hennes farfar och hans två söner. Anna Carlssons far, Per Jakobsson, var den egentliga lantbrukaren och hans bror tjänade dräng. Modern Anna Stina Hansdotter kom från Lejsta i Rasbo.
Anna Carlsson gick i Vaksala kyrkskola och därefter började hon hjälpa till hemma på gården. Vid 25 års ålder gifte hon sig med Alfred Carlsson 1890 och de tog över gården Ytterbacken, Råby:3. Anna Carlssons föräldrar blev satta på undantag. Närheten till Uppsala gjorde att man saluförde gårdens produkter på stadens torg och marknader. I närheten låg storgården Vittulsberg, som ingick i De Geerska godskomplexet under Löfstabruk.
Anna Carlssons make Alfred blev kyrkvärd och kyrkokassör i Vaksala församling. När maken avled 1912 tog Anna Carlsson tillsammans med ende sonen Carl över gården. Hur länge de drev gården är oklart, men så småningom såldes Ytterbacken i Vaksala socken. Anna Carlsson bodde därefter i Karlberg intill Vittulsberg och flyttade senare in till Svartbäcken i Uppsala och slutligen stadsdelen Eriksberg.
En viktig person i Anna Carlssons liv blev Sigvard Cederroth. Han var 45 år yngre än hon. Han hade uppländska rötter, uppvuxen i Funbo och Vaksala, gick i realskola i Uppsala men hoppade av studierna. Efter att ha varit till sjöss en period återvände han till Uppsala och ägnade sig åt olika sysselsättningar, från slutet av 1930-talet främst som lantbrevbärare. Hans utdelningsområde blev Vaksala socken där Anna Carlsson levde och verkade.
Under 1950-talet recenserade Cederroth lyrik i Bonniers Litterära Magasin BLM, Tidningen Upsala och Jordbrukarnas Föreningsblad. Han var en ypperlig stilist och konstkännare, men lämnade den litterära offentligheten i början av 1960-talet för att framförallt ägna sig åt folklivsforskning. Hans huvudinformant blev då Anna Carlsson. Under några intensiva år fram till hennes bortgång upptecknade han cirka 1 400 ordspråk, 400 talesätt och 40 ordstäv från ”Gammel-Anna”. När Cederroth avled 1979 sammanställde Uppsalabibliotekarien Thomas Brylla 1986 uppteckningarna efter Anna Carlsson i Lexikon för livet. En allmogekvinnas ordspråk, ordstäv och talesätt.
Anna Carlsson växte upp med muntligt berättande och hennes far hade i hög grad berättargåvan. Hon var själv mycket minnesgod och högt upp i åren en aktiv bok- och tidningsläsare. Ljudinspelningar gjordes av Anna Carlssons röst för dåvarande Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (numera Institutet för språk och folkminnen). En viktig samarbetspart blev här den från Vaksala bördige arkivarien Wolter Ehn. Cederroths folkminnesuppteckningar donerades efter änkan Lisa Cederroths död 2006 till detta arkiv.
För Cederroth representerade Anna Carlsson Upplandsbondkvinnan och hans dröm var att skapa ett slags bondsaga av det oerhört rika uppländska folkminnesmaterialet – där Anna Carlsson var en av flera informanter. Det blev verklighet i och med Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 2014 gav ut det stora verket Bondsagan med Cederroth som upphovsperson. Efter Thomas Bryllas bortgång 2009 hade Upplandsmuseet med Iréne A. Flygare och Barbro Björnemalm tagit över. Projektet överförde uppteckningarna till digital form och antalet utsagor blev hela 10 000.
Anna Carlssons omfattande minnesbank av ordspråk, ordstäv och talesätt har genom Cederroths uppteckningar räddats till eftervärlden. Hon har haft avgörande betydelse för utgivningarna, främst Lexikon för livet, men även Bondsagan. Dessa verk ger i ett mikroperspektiv noggranna beskrivningar av villkor och förhållanden från det uppländska bondesamhället i skiftet mellan 1800- och 1900-tal, ovärderliga för folklivsforskningen.
Anna Carlsson avled 1966, hundra år gammal.
