Anna ”Nora-Anna” Larsson var under 1940-talet Sveriges främsta löpare på medeldistans och satte flera världsrekord.
Anna Larsson föddes 1922. Hon var dotter till hemmansägaren Erik Valdemar Larsson och hans hustru Signe Malvina. Hon växte upp tillsammans med en bror och en syster på en gård belägen i Västra Öskevik strax norr om Nora..
Anna Larssons fallenhet för idrott upptäcktes vid motionstävlingen Riksmarschen 1943. Hon kom att ansluta sig till klubben IFK Nora (därav smeknamnet Nora-Anna). Några närstående övertalade henne att ställa upp på distansen 800 meter vid sommarens SM i Göteborg. Detta blev hennes första tävling och hon segrade överlägset. Hennes tid 2.16,6 innebar nytt svenskt rekord, över en sekund bättre än det från 1928 gällande, vilket innehades av Inga Gentzel. Anna Larsson fortsatte att vinna SM på 800 meter de närmaste sex åren och kunde således, när hon slutade 1949, noteras för sju raka mästerskapsguld.
När Anna Larsson vann sitt andra SM 1944, vilket skedde på Zinkensdamms IP i Stockholm, presterade hon sitt första världsrekord, 2.15,9. När hon erövrade sitt tredje SM-guld, 1945 på Olympia i Helsingborg, var det åter dags för världsrekord med tiden 2.14,8. Mindre än två veckor senare, denna gång på Stadion i Stockholm, sänkte hon på nytt världsrekordet, nu till 2.13,8. Som första kvinna någonsin fick hon då springa ett ärevarv på Stadion beledsagad av publikens stående ovationer. Någon vecka senare, även då i Stockholm, noterades hon för inofficiellt världsrekord på 800 yards med 2.15,6. Anna Larssons rekordnotering på 800 meter från loppet på Stadion 1945 stod sig som världsrekord i fem år och som svenskt rekord i 19 år.
Anna Larssons specialdistans var 800 meter och på denna förlorade hon inte ett enda lopp under hela sin karriär. Hon var dock framstående också på kortare distanser. På 100 meter presterade hon 12,9, på 200 meter 26,0 och på 400 meter 62,7 sekunder. Den sistnämnda tiden utgjorde inofficiellt svenskt rekord fram till 1957. Till Anna Larssons medaljskörd hör också en seger i DM på skidor 10 km.
Anna Larssons meriter hade med stor sannolikhet varit flera och hennes kändisskap större om omständigheterna hade varit annorlunda. Under den första delen av hennes karriär kom hon att stå i skuggan av det svenska löparfenomenet Gunder Hägg och hans antagonist Arne Andersson. För en kvinna med Anna Larssons grenval var antalet internationella tävlingstillfällen synnerligen begränsat, särskilt till följd av det fram till 1945 pågående världskriget. Distansen 800 meter för damer hade strukits från OS-programmet efter 1928 och återkom först 1960. Varken den eller distansen 1 500 meter förekom således vid OS i London 1948. Inte heller ingick de i damernas program när EM i friidrott återupptogs 1946 med Oslo som första arrangörsstad. Först 1972 blev 1 500 meter en OS-gren för damer.
Anna Larsson hade en omvittnat vacker löpstil. Hon var ödmjuk och jordnära och hade en personlig utstrålning som gjorde henne till en stor publikfavorit. Hon gifte sig hösten 1949 och upphörde då med idrotten för att i mer än femtio år ägna sig åt jordbruk.
Anna Larsson dog i Nora 2003.
