Anna-Lisa Odelqvist-Kruse var textilkonstnär som främst ägnade sig åt att producera textilier med religiösa motiv och för kyrkligt bruk.
Anna-Lisa Odelqvist-Kruse föddes 1925 i Stockholm och växte upp på Kungsholmen. Fadern Gustaf Odelqvist var kriminalinspektör vid Stockholmspolisen, modern var Lisa Odelqvist, född Karlsson. Anna-Lisa Odelqvist-Kruse hade mindre intresse för skolarbete men fascinerades tidigt av fina garner och tyger. Efter realskoleexamen vid Stockholms hushållstekniska mellanskola i Vasastan anställdes hon vid tygavdelningen på Kungliga Arméförvaltningen. År 1944 började hon en tvåårig dessinatörskurs per korrespondens hos Nordiska korrespondensinstitutet (NKI) i Stockholm, ledd av textilkonstnären Edna Martin, som även uppmanade henne att söka vidare till Högre konstindustriella skolan (HKS, nuvarande Konstfack).
För att meritera sig tog Anna-Lisa Odelqvist-Kruse en kvällskurs vid Otte Skölds målarskola. År 1946 antogs hon till två års textilutbildning vid Högre konstindustriella skolan. Då hon gick ut 1948 vann hon en tävling där priset var en fast anställning på Licium, ateljé för kyrklig och heraldisk konst i Stockholm. Där mötte hon textilkonstnären Sofia Widén, chef och ledande konstnär, som blev en god vän och mentor. Den allra första mässhaken Anna-Lisa Odelqvist formgav hos Licium gick till Botkyrka församling och hon berättade själv att hon uppmuntrats av den skickliga brodösen Maja Persson som utförde det lilla figurbroderiet S:t Botvid på densamma. Sommaren 1949 fick Anna-Lisa Odelqvist-Kruse ett resestipendium till Belgien, Holland och Frankrike, där Sofia Widén mötte upp och visade henne Paris.
Licium såldes 1951 och inkorporerades med Handarbetets Vänner där Edna Martin var den nya ledaren, och Anna-Lisa Odelqvist-Kruse följde med. Hon trivdes dock inte på HV Licium utan tog tjänstledigt ett år för att arbeta på firman AB Perssons Textil vid Stureplan där hon blev föreståndare 1952. Då chefstjänsten efter Märtha Gahn på AB Libraria, den andra stora ateljén för sakral textilkonst i Stockholm, annonserades ut sökte hon den och anställdes den 1 september 1953. Från och med 1 april 1954 övertog Anna-Lisa Odelqvist-Kruse ledningen.
Anna-Lisa Odelqvist-Kruse gifte sig 1954 med affärsmannen Alvar Ekström i Solna, men äktenskapet upplöstes 1959. Från denna tid finns textilier signerade ALOE. År 1960 gifte hon om sig med kyrkoherde Sven Kruse i Ramsele och pendlade i många år till arbetet på Libraria i Stockholm. De fick två söner och sonen från det första äktenskapet adopterades av Sven Kruse. Efter makens pensionering 1971 bosatte sig familjen i Vaxholm och senare i Lidingö. Där bodde Anna-Lisa Odelqvist-Kruse kvar efter Sven Kruses död men de sista åren tillbringade hon vintrarna i Spanien.
År 1961 flyttade AB Librarias försäljningslokal till Storkyrkobrinken i Gamla Stan och 1962 fick man en större utställningslokal på Jakobsbergsgatan. I och med att verksamheten flyttades till Västerlånggatan 1969 omorganiserades den och Anna-Lisa Odelqvist-Kruse blev VD för Libraria Konsthantverk AB. År 1980 lämnade hon VD-posten men kvarstod som konstnärlig ledare fram till sin pensionering i maj 1985. Hon fortsatte sin konstnärliga gärning under resten av sitt liv. Många av hennes kompositioner vävdes av Ulla Parkdal i Vaxholm, en del utfördes också på Libraria men den sista stora beställningen av mässhake, stola, antependium och kalkkläde i rött till Vadstena klosterkyrka färdigställdes på HV Licium strax efter hennes död år 2000.
Anna-Lisa Odelqvist fortsatte den förnyelse inom den liturgiska textilkonsten som initierats av Agnes Branting och Sofia Widén på Licium i början av 1900-talet, bland annat genom den blå fastefärgen som alternativ till violett. 88 av de 750 mässhakar hon komponerat var blå. Hon anpassade den liturgiska färgskalan i nyanser som harmonierade med respektive kyrkorum.
Anna-Lisa Odelqvist-Kruses kreativitet medförde också en förnyelse av dekoren med både enkla stramt komponerade och överdådigt rikt broderade föremål som till exempel Kiruna kyrkas vita guldbroderade mässhake från 1962. Under 1960- och 1970-talet började allt fler mässhakar och antependier tillverkas i lätta handvävda ylletyger i stället för den gängse sidendamasten. Man kan också se att det tillverkades betydligt fler altarbrun än antependier, ofta med anvisningen ”för hela kyrkoåret”. Hennes produktion består av över 2000 kyrkotextilier, många till nybyggda så kallade småkyrkor inte minst i Stockholmsförorter, som fick sin första liturgiska skrud i samband med invigningen. Många fick också en textilutsmyckning i form av altarbonader och kormattor. Textilier gick också till utlandet, exempelvis till de svenska kyrkorna i New York, Köpenhamn, Hamburg och Paris.
Till olika svenska stift komponerade Anna-Lisa Odelqvist-Kruse tio biskopsskrudar. Samtliga var specialkomponerade, vävda i tunna yllekvalitéer med inslag av guld och silvertråd och skinnapplikationer. En guldgul kåpa och mitra i sidendamast avsedd för kyrkan i Syd-Rhodesia från 1958, kom aldrig att levereras utan såldes till Roslagsbro kyrka 1966. Till olika församlingskyrkor utfördes också 24 korkåpor under åren 1957–1987.
Ett betydelsefullt uppdrag var två monumentala väggutsmyckningar till Uppsala domkyrka i samband med restaureringen 1976, som vävdes av Ulla Parkdal. Fredens kapell på södra sidan har en komposition kallad Korsets armar och fredsduvan, en större vävnad och två sidovävnader i röllakansteknik i varmt röda toner med stänk av silver och guld med broderier i mörkbrunt, guld, silver och oblekt lin. Från ett vitt likarmat kors går strålar ut mot sidorna. På dessa strålar vandrar ett myller av starkt stiliserade små människofigurer in mot mitten. Finstakoret på norra sida av högkoret har väggbeklädnader, Det dagas, av en helt annan karaktär, ytterst stramt nonfigurativt geometriskt mönster av kvadrater, rektanglar och timglas i grå färgtoner från djupt grafitgrått mot väster till ljusare grått mot öster. De är vävda i HV-teknik i ullgarn med inslag av silvertråd och remsor av silverfärgat skinn.
Libraria började under Anna-Lisa Odelqvist-Kruses ledning också att tillverka profana utsmyckningar i blandtekniker av konstvävnad, fritt broderi och applikation i tyg och silver-och guldskinn. Hennes profana produktion omfattar ett stort antal större eller mindre ”väggstycken” till offentlig miljö, exempelvis banker. Det är ofta tygkollage i applikationsbroderi med mer abstrakta motiv. Hon arbetade då efter en liten skiss som tolkades direkt av henne själv eller tillsammans med Librarias brodöser. Vid Anna-Lisa Odelqvist-Kruses näst sista utställning på Lidingö stadshus 1997 visades 24 större textila bilder.
Anna-Lisa Odelqvist-Kruse avled år 2000, 74 år gammal. Vid hennes jordfästning i Lidingö kyrka bar officianten en gyllene korkåpa som hon formgivit. Hon är gravsatt på Sollefteå kyrkogård.
