Anna Greta Ståhle är framför allt känd för sin gärning som danskritiker på Dagens Nyheter. Hennes genuina intresse och grundade kunskaper gav samtiden en ovanlig inblick i danskonstens olika genrer genom artiklar, intervjuer och recensioner.

Anna Greta Ståhle föddes 1913 och levde hela sitt liv på Lidingö i en familj där vetenskap, språk, konst och kultur var vardag. Hennes far Evert Norlin var chef vid Statens provningsanstalt, kemisk-tekniska avdelningen, hennes mor Karin Norlin var lärare på Tysta skolan, en skola för dövstumma. Hennes make Carl-Ivar Ståhle var professor i nordiska språk och ledamot av Svenska Akademien. Hon fick tre barn, Barbro, Anna Karin och Lars.

Efter studentexamen och studier på Stockholms högskola började Anna Greta Ståhle 1942 på Dagens Nyheter. Många brev och telefonkontakter hade hon med författare som Harry Martinson och Hans Ruin, som båda försåg tidningen med söndagsbetraktelser. Under drygt tio år, 1954–1966, var hon teater-, musik- och filmsidans redaktör. Danskritiken fortsatte hon med i ytterligare ett decennium. Som danskritiker fick Anna Greta Ståhle vara med om stora förändringar på den svenska dansscenen. Hon hade själv dansat hos Lalla Cassel, och hon tog även privatlektioner för Nina Koslovski, bland annat för att lära sig balettens terminologi.

Anna Greta Ståhle värnade också om den nya generationen dansare. Hon räddes inte att skriva om det som hände inom avantgardet. Genom att presentera unga danskonstnärer i början av karriären och lyfta fram det specifika i det som var nytt spred hon kunskap om fältet snarare än positionerade sig för eller emot traditionen. Viljan att förstå konstnärskapet var i centrum.

Anna Greta Ståhles intresse för scenkonst rörde inte enbart den svenska och europeiska. Hon reste till Asien, bland annat till Japan flera gånger, för att lära sig om andra traditioners scenkonst. Boken Klassisk japansk teater, 1976, tillhör fortfarande gruppen nödvändig litteratur för den som vill fördjupa sig i japansk scenkonst, dess historia, stilar och olika uttryck.

År 1979 utkom Balett på Stockholmsoperan, som hon skrev tillsammans med Mary Skeaping som varit balettchef på Kungliga Teatern 1953–1962. Skeaping berättar om baletten i Stockholm från den gustavianska eran till början av 1900-talet och Anna Greta Ståhle skildrar tiden från 1920 och skriver även om Svenska baletten även om kompaniet inte tillhörde Kungliga Teatern.

Även andra scenkonstnärliga uttryck hade stor betydelse för Anna Greta Ståhle. Hon var lika engagerad i cirkusens värld som hon var i marionetteaterns. Hon satt i Marionetteaterns styrelse och var en viktig motor i bildandet av Akademien för Cirkuskonstens Bevarande i Sverige (Cirkusakademien) 1973 vars direktör hon var mellan åren 1976 och 1978 och 1984 och 1991.

Anna Greta Ståhle var en omtalat generös, uppmuntrande och lyssnande person och efter pensionen fortsatte hon att föreläsa såväl vid Stockholms universitet som vid Danshögskolan (numera Dans och Cirkushögskolan). Hon medverkade i flera encyklopedier som Nationalencyklopedin, Myggans nöjeslexikon och International Encyclopedia of Dance. År 1976 tilldelades hon Carina Ari-medaljen.

Anna Greta Ståhle dog 2006 och är begravd på Lidingö kyrkogård.