Anna Maria Hoke var en textilkonstnär och hemslöjdspionjär, framför allt känd för sitt mustiga, detaljrika och symbolladdade språk i kyrkliga mattor i Kalmar län, på Gotland och i Dalarna.

Anna Maria Hoke föddes den 5 september 1911 i Filipstad. Hennes far var tidningsmannen Erik Agaton Ericsson och modern Hulda Elisabeth, född Hedman. Anna Maria Hoke föddes i ett kreativt hem där modern hade konstnärsdrömmar. Hon förmedlade en rejäl dos bondekultur till dottern, som var familjens tredje barn.

Anna Maria Hoke växte upp i Stockholm, dit familjen hade flyttat 1917, och hon fick en gedigen utbildning. 1930–1931 gick hon på Tekniska skolans avdelning för kvinnliga lärjungar (nuvarande Konstfack) och 1932–1933 bedrev hon studier vid avdelningen Högre konstindustriella skolan i Stockholm (HKS). Studierna fortsatte med praktik på Åhlén & Holms (nuvarande Åhléns) tecknarkontor i Stockholm. Den spirande karriären fick dock ett abrupt avbrott. Anna Maria Hoke drabbades 1934 av svår tuberkulos och fick vistas på Söderby sjukhus fram till 1935. Därefter fick hon använda syrgas ända fram till 1938. Sjukdomen påverkade dock inte hennes kreativitet och 1935, när hon återupptagit sina studier, belönades hon med första pris för bildväven Den första snön.

År 1938 började hennes långa och betydelsefulla karriär inom svensk hemslöjd. Hon arbetade på hemslöjderna i Värmland, Stockholm och på Gotland. Från 1952 var hon chef för Västmanlands läns hemslöjd, och 1956 flyttade hon till Kalmar där hon blev chef för Kalmar läns hemslöjd. På den posten stannade hon till 1960, varefter hon verkade som frilansande konstnär.

Anna Maria Hokes bildvärld var både profan och kyrklig. I kormattor och altarmattor vävde hon in symboler från vardagen. I Åseda 1700-talskyrka som är byggd över en offerkälla knöt hon i mattan Livets vatten an till Olofsbrunnen. I kormattan Strö palmer, bred ut kläder, 1953, i gotländska Burs kyrka syns hennes berättarglädje i de många detaljerna. I Lau kyrka på sydöstra Gotland återkom hon till sitt rika och folkligt förankrade bildspråk. Hon lät sig inspireras av kyrkans fem portar i den stora kormattan Kyrkans fem portar, 1949. Här syns kyrknyckel och nummertavla, kalk och oblat, druvor och ax samt hjärta, krona, krans och ungmansstång.

Anna Maria Hoke har också gjort flera stora profana vävar där hon med olika symboler knyter an till den plats där väven hänger. I Södra Roslags tingshus i Stockholm finns en av hennes största utsmyckningar, Fyrljus, från 1950-talet. I den representerar fyrljuset lagen och ett fågelstreck står för nämndemännen med domaren som ledarfågel. I Centralskolan i Norberg finns hennes största profana bildväv med ett Polhemshjul i centrum. Det är en dramatisk väv med gula och röda klanger som kastar färgkaskader mot det mörka skovelhjulet.

Anna Maria Hoke bar på drömmen att få ägna sig mer åt bildkonst men hon var ständigt upptagen av textila uppdrag. Hon var mästerlig i att få fram färgnyanser och sa själv att garnet var hennes palett. Som ung och en av medlemmarna i Saltsjöbadsgruppen målade hon och ställde på 1940-talet ut i utställningar på Badhotellet i Saltsjöbaden. Medutställare var bland andra Isaac Grünewald och Sven X-et Erixon. Anna Maria Hoke omnämndes då i pressen som en konstnär med ”underbar material- och färgkänsla”. Hon ställde också ut hos galleristen Agnes Widlund, Galleri Samlaren i Stockholm, och på Konsthantverkarnas 40-årsutställning på Liljevalchs.

Anna Maria Hoke var också nyskapare inom svensk arbetsterapi på 1940-talet. Hon hade som tbc-patient upplevt dåtidens gammalmodiga beordrade arbetsterapi och fick nu i uppdrag att förnya verksamheten på Söderby sjukhus. Även det nybyggda Södersjukhuset bad henne introducera modern sysselsättningsterapi.

Men det är inom kyrkan som hon gjort sin största gärning. Teologen Gunnar Hillerdal skriver i boken om Anna Maria Hokes liv och gärning Livets tråd. Anna Maria Hokes textila värld, 1996, att hon ”är en av de stora förnyarna inom kyrklig textil konst”. Hon var mästerlig på att skapa mattor som tillförde något alldeles speciellt till kyrkorummet. Hon utgick från de färgskalor som redan fanns och hennes mål var att när mattan väl var på plats skulle man inte i första hand lägga märke till den nya kormattan utan i stället tänka ”så vacker färgsättning den här kyrkan har”. Hon såg textilier som arkitektoniska element. De var ofta rikt mönstrade och hon förklarade att hemligheten med att hennes mattor ändå smälte in så perfekt i kyrkorummet berodde på att de var komponerade av många färger, ibland upp till 150 olika nyanser.

Anna Maria Hokes bildvärld var naivistisk och ofta med en glimt av humor. Hennes konstnärskap var djärvt och hon vågade ständigt prova nya motiv. Hon fick en gång frågan hur man gör för att få idéer. Då svarade hon: ”Det kan jag ju inte svara på eftersom idéer är gåvor vars ursprung man inte kan förklara”. Allra mest imponerande är hennes 8,6 meter höga altarvävnad Trosbekännelsen i Mariakyrkan i Värnamo. Hon vävde den själv 1978–1981 och berättade att det bara kunde bli två till fyra centimeter per dag. Hon vävde den med tunt garn i silke och lin och det kunde vara upp till 27 nyanser i en enda stoppning.

När hennes kormatta som bygger på orden Här den ström går fram vars flöden giva glädje åt Guds stad invigdes 1991 i S:ta Gertruds kyrka i Falsterbo var hon med och berättade om tankarna bakom kompositionen. Fyra år senare skapade hon sin sista kormatta Förklaringsberget för Dörby kyrka, Kalmar. Hon var då 84 år.

Anna Maria Hoke tog sig an varje nytt uppdrag med samma genuina intresse. Inför hennes 85-årsdag gavs boken om hennes liv och gärning ut. Boksläppet skedde på den stora utställning med hennes textilier från hela landet som Kalmar läns museum sammanställt. Hon hade gärna visningar för grupper på utställningen, ända tills hon en dag föll ihop och dog just när hon pekade på fotografierna av sina älskade föräldrar.

Livskonstnären Anna Maria Hoke slutade sitt liv 1996 omgiven av sitt livsverk. Idag säljs hennes profana mattor för stora summor på kvalitetsauktioner inte bara i Sverige utan även utomlands.

Anna Maria Hoke är begravd på Skogsö kyrkogård i Saltsjöbaden.