Anna Westberg var journalist och författare.

Anna Westberg föddes och växte upp i Ovansjö i Gästrikland. Hennes föräldrar var åkeriägare Erik Westberg och Anna Berglund. Anna Westberg gick i realskolan i Storvik, där hon hade författaren Per Gunnar Evander som lärare i svenska. Hon tog studenten vid läroverket i Sandviken, därefter reste hon utomlands, till Paris och till Rom. Hemkommen studerade hon vid Stockholms universitet och avlade en fil.kand.examen 1970.

Under 1970-talet arbetade Anna Westberg som kulturredaktör på den syndikalistiska veckotidningen Arbetaren. Hon arbetade också med verksamheten på ABF i Stockholm. Under 1980-talet skrev hon litteraturkritik i tidskrifter som Bonniers Litterära Magasin och Allt om Böcker. Åren 1978–1982 ingick hon i Författarförlagets styrelse och redigerade tillsammans med Marie Louise Ramnefalk Kvinnornas litteraturhistoria. Från och med 1986 var hon verksam som litteraturkritiker på Aftonbladet. Då hade hon flyttat till Paris och skrev kulturrapporter därifrån även för Dagen Nyheter och senare för tidskriften Moderna Tider.

Anna Westberg romandebuterade med Paradisets döttrar 1978. Den handlar om väninnorna Ines och Salmis uppväxt i ett litet norrländskt brukssamhälle på 1950-talet. Året därefter gav hon ut den fristående uppföljaren Gyllne röda äpplen. Huvudpersonerna är fortfarande Ines och Salmi vars vänskap ständigt sätts på prov av ungdomliga förälskelser. Det är två vardagsrealistiska utvecklingsromaner som samtidigt beskriver efterkrigstidens stora omvandlingsprocess i Sverige. Handlingen i den förra är förlagd till Anna Westbergs uppväxtmiljö i en liten by i norra Sverige. Den senare utspelar sig på Stadshotellet i Sandviken, där de två unga kvinnorna arbetar i en tuff och mansdominerad bruksmiljö. Båda romanerna möttes med stor uppskattning och respekt.

Anna Westberg fick ett omedelbart genombrott med sina två första romaner men det var för den tredje, Walters hus, 1980, som hon fick sitt stora erkännande av en enig kritikerkår. Även den utspelar sig i en avfolkningshotad stillastående landsbygdshåla, men är skriven på ett bildrikt böljande språk med drag av magisk realism. Titelpersonen, den 58-årige Walter Brandt, är en drömmare som flyr in i musiken. Han lever med och regeras av sin mor och har sedan många år ett halvhjärtat förhållande med stadens hattmodist, Thea. När han i ABF-kören möter sina drömmars kvinna kommer han för första gången till liv. Men passionsdramat slutar tragiskt då han fegt väjer undan för de svåra beslut han måste fatta. Romanen är uppbyggd som en symfoni, där språk och form är starkt betydelsebärande. Den innebar ett tydligt trendbrott i Anna Westbergs författarskap. Walters hus utkom i flera upplagor och prisbelönades.

År 1983 flyttade Anna Westberg med sina två barn till Paris. Och i nästa bok, Sandros resa, 1986, har hon bytt litterär miljö. Det är en pikareskroman, som kan läsas som en sorts pendang till Dantes Divina Commedia, där Dante begår sin infernovandring. Sandros resa är, har hon själv skrivit, ”en rit i dödens skugga”. Den utspelar sig i Italien, i en syditaliensk hamnstad och i Rom. I den efterföljare, Maria moder, 1991, som kronologiskt sett föregår den förra, förflyttar sig den kvinnliga huvudpersonen, Sandros mor Maria, hem till Sverige från ett hårt och dramatiskt liv i Italien.

När Anna Westberg reste till Paris var det i akt och mening att skriva en roman om Henry James vistelse i Paris. I stället kom hon alltså att skriva romanerna Sandros resa och Maria moder, två skakande berättelser om mänsklig utsatthet, förnedring och svek, där språket lyfter tragiken till melodramatiskt operaartade höjder. I den självbiografiska romanen Vargtagen, 1993, för vilken hon erhöll Doblougska priset från Svenska Akademien, ger hon något av den personliga bakgrunden. Boken beskriver ett åtta år långt förhållande med fransmannen André. Läsaren får ta del av hela förloppet från förälskelsens skimrande självbedrägeri och euforiska höjder till nedstigningen i helvetet. Den passionerade och destruktiva kärlekshistoria, där Paradiset, som de kallar det renoveringsobjekt de köpt för Anna Westbergs pengar, men med André som ägare, förvandlas alltmer till ett Hades. I denna roman förnyar Anna Westberg sin stil ytterligare. Övergripande reflektioner om livets villkor varvas med tumultartade, melodramatiska, nästan överdetaljerade scener. Många har ansett denna bok som hennes bästa.

Anna Westbergs följande roman, Två kvinnor om en man i Paris, 2000, har hon själv beskrivit som ”en fristående pendang” till Vargtagen. I den berättar hon om den kvinna som var hennes rival i denna bok. Bortom passionerna har de båda kvinnorna blivit vänner och den korta romanen är på många sätt ett ode till denna, nu döda, kvinnas lov.

De människor Anna Westberg berättar om i sina romaner, från Salmi i arbetarbarackerna i Gästrikland till Maria moder i Paris slumkvarter, är genomgående nedtrampade och föraktade och ett övergripande tema i hennes författarskap är människors förhållande till det sociala arvet. Hon beskriver hur torftiga yttre miljöer smetar av sig på människors inre liv. Hur kvinnoföraktet, fyllan och slagsmålen som förekommer i Ines och Salmis värld i Gyllne röd äpplen och Paradisets döttrar blir en del av dem. Hur Maria i Maria moder föder våldtäktsbarnet Sandro som hon förskjuter och misshandlar på det sätt som hon själv har behandlats.

Efter det att Anna Westberg brutit upp från Frankrike bosatte hon sig i den lilla byn Tällberg i Dalarna. Hennes återkomst till Sverige kantades av svårigheter. Hon kände sig bortdefinierad från det litterära Sverige och fick erfara att hon inte längre var välkommen till sitt tidigare förlag. Hon avled år 2006. De sista åren av sitt liv plågades hon av cancer.