Anne-Marie Alfvén Eriksson var en pionjär inom biblioteksverksamheten på svenska fängelser.

Anne-Marie Alfvén Eriksson växte upp i en läkarfamilj i Norrköping. Hennes mor, Anna-Clara Romanus-Alfvén, var en av Sveriges första kvinnliga läkare och disputerade i medicin redan 1906. Hennes far, Johannes Alfvén, bror till tonsättaren Hugo Alfvén, var läkare vid Centralfängelset i Norrköping. Hon var syster till Hannes Alfvén, sedermera nobelpristagare. Hon gifte sig 1940 med journalisten Edov Eriksson. De fick två barn, Gudrun och Mikael.

Anne-Marie Alfvén Eriksson avlade en filosofie kandidatexamen vid Stockholms universitet 1940. Därefter arbetade hon som journalist en kortare period, men det var som bibliotekarie hon kom att verka under merparten av sitt yrkesverksamma liv. Hon genomgick Skolöverstyrelsens bibliotekarieutbildning 1947 och arbetade därefter som bibliotekarie vid Norrköpings stadsbibliotek.

Efter makens död flyttade hon till Stockholm där hon blev chefsbibliotekarie vid Danderyds folkbibliotek. Under denna period undervisade hon också vid Skolöverstyrelsens biblioteksskola och började recensera barn- och ungdomslitteratur i Dagens Nyheter. Åren 1971-1973 var Anne-Marie Alfvén Eriksson konsulent för Kriminalvårdens arbete med litteraturläsning på fångvårdsanstalter, vilket hade stor betydelse för utvecklingen av denna verksamhet liksom för henne själv. Efter sin pensionering flyttade hon till Lund, där hennes barn var bosatta, och inledde doktorandstudier vid Litteraturvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. År 1986 disputerade hon med avhandlingen Brottslingen - villebråd eller medmänniska?: bilden av brottslingen i svensk barn- och ungdomslitteratur mellan åren 1945 och 1975. En innovativ och grundläggande studie som blivit en återkommande referens inom barnlitteraturforskningen.

Anne-Marie Alfvén Eriksson avled 2009.