Anne-Marie Thunberg var en viktig aktör i svensk samhälls- och kulturdebatt under 1900-talets andra hälft, framför allt som redaktör för kulturtidskriften Vår Lösen, 1961–1998. Hon var en kristen intellektuell, som diskuterade etiska och sociala frågor och gjorde stora insatser inom nationellt och internationellt ekumeniskt arbete.
Anne-Marie Thunberg föddes i december 1923 som dotter till banvakten och riksdagsmannen Edvin Gustafsson och hans hustru Anna. Fadern representerade socialdemokraterna i andra kammaren 1937–1960 och var aktiv i Broderskapsrörelsen. Föräldrarna tillhörde Svenska Alliansmissionen men lät sina barn döpas och konfirmeras i Svenska kyrkan. Barndomsmiljön präglades av föräldrarnas kristna tro men inte av religiöst tvång.
Efter studentexamen i Jönköping 1944 studerade Anne-Marie Thunberg i Lund och blev filosofie kandidat 1948 och teologie kandidat 1951. År 1960 avlade hon teologie licentiatexamen i Uppsala. Vid slutet av studietiden började hon arbeta som socialsekreterare i Sveriges kristliga studentrörelse (SKS) och övergick 1962 till en liknande tjänst i Svenska Ekumeniska Nämnden (SEN) i Sigtuna. Den tjänsten innehade hon till 1993 då det ekumeniska arbetet omorganiserades och Sveriges Kristna Råd bildades. Att vara socialsekreterare inom dessa organisationer innebar att ansvara för att sociala frågor bearbetades inom organisationen, exempelvis genom kurser, konferenser och publiceringsverksamhet i SEN, genom rapporter och genom tidskriften Social debatt. Centralt i arbetet var att främja organisationens och medlemmarnas arbete med frågor om relationen mellan samhällsengagemang och kristen tro samt om kyrkornas samhällsroll.
Anne-Marie Thunberg var redaktör för den kristna kulturtidskriften Vår Lösen under åren 1961–1998. Tidskriften innehöll artiklar om kultur, kristen tro, etik, samhällsfrågor samt bokrecensioner. Hon var också på andra sätt en röst i det offentliga samtalet. Hon medverkade i Dagens Nyheter under sent 1960-tal och tidigt 1970-tal, hade förtroendeuppdrag inom Svenska kyrkan och var också ledamot i Radionämnden och Filmgranskningsnämnden. Hon var också drivande för tvärvetenskaplig och framtidsinriktad forskning, liksom i forskningsetiska frågor. Det sistnämnda gav henne rollen som etisk expert i KASAM (Samrådsnämnden för kärnavfallsfrågor) under åren 1986–1992. Till de etiska frågor som hon arbetade med hör också frågor om livets gränser: om abort, dödshjälp samt bioetiska och vårdetiska frågor.
År 1953 förlovade Anne-Marie Thunberg sig med Lars Thunberg, som också var aktiv i den ekumeniska rörelsen och teolog, präst och forskare. De gifte sig 1954 och bodde först en kort period i Paris, där Lars Thunberg studerade. Därefter flyttade de tillbaka till Sverige, närmare bestämt till Uppsala. De arbetade tillsammans inom den ekumeniska rörelsen, översatte centrala ekumeniska dokument och samarbetade med tidskriften Vår Lösen. De hade inte några barn.
Det kyrkliga engagemang och samhällsengagemang som fanns i Anne-Marie Thunbergs föräldrahem var centralt också i hennes vuxna liv. Hon var inte partipolitiskt verksam men har beskrivits som socialdemokrat. Hon mötte i sitt ekumeniska arbete den internationella politiska väckelse inom kyrkorna som började vid 1960-talets slut och hon blev starkt engagerad i kyrkligt arbete med internationella rättvisefrågor. Tillsammans med sin man förmedlade hon impulser från denna internationella ekumeniska politiska väckelse till kyrkorna i Sverige. De var bland annat drivande i arbetet med Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Uppsala 1968 där rättvisefrågor stod i centrum.
Anne-Marie Thunberg levde större delen av sitt liv i Uppsala och Sigtuna. Perioden 1978–1992 hade Lars Thunberg tjänst vid universitetet i Aarhus, Danmark, och paret bosatte sig då där. Under denna period pendlade Anne-Marie Thunberg till Sverige för att kunna sköta sina många uppdrag. Efter att Lars Thunberg avslutat tjänsten i Aarhus återvände makarna till Sigtuna där de bodde till sin död.
Anne-Marie Thunberg dog i december 2005.
