Annika Baude var kvinnoforskare, socialdemokrat och en pionjär som jämställdhetspolitiker. Hon startade Grupp 222, där konkret grund lades för 1970-talets jämställdhetsreformer.
Annika Baude föddes 1923 i Bromma. Föräldrarna var välutbildade, modern Karin Bergman hade en filosofie kandidatexamen och fadern Sven Rickard (Dick) Bergman var advokat. Annika Baude genomgick både läroverk och bedrev högre studier. Hon blev filosofie licentiat, och studerade vid Grafiska institutet i Stockholm. Därefter tjänstgjorde hon en tioårsperiod vid bibliotek.
År 1962 kom Annika Baude som utredningssekreterare till Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), och det var där hon arbetade med pionjärverket Kvinnors liv och arbete. Det var ett svensk-norskt samarbetsprojekt med Harriet Holter och Edmund Dahlström. Annika Baude skrev en studiehandledning till boken. Tillsammans med Anna-Lisa Lagby på Arbetsmarknadens kvinnonämnd åkte hon landet runt och ordnade konferenser med boken som tema. År 1968 gavs boken ut på nytt och då med Annika Baude som redaktör. Hon fick Alva Myrdal att skriva ett nytt förord. Den boken och den radikala könsrollsforskning som boken innebar blev på sätt och vis temat för Annika Baudes hela gärning som jämlikhets-jämställdhetspraktiker och forskare. Här fanns förståelsen av kvinnors underordning uttryckt på ett både empiriskt och teoretiskt ditintills lysande sätt. Arbetsmarknaden, könssegregeringen, problemen med att kombinera familj och lönearbete, daghemsfrågan, arbetstiden, men också attityder, det vill säga statiska könsroller som hinder, behandlas i boken och i detta fanns Annika Baudes intresse, hennes lidelse.
Under samma tid, 1964, startade Annika Baude diskussionsforumet Grupp 222 hemma hos sig, på Alviksvägen 222, ett initiativ som kom att spela en avgörande roll för 1970-talets konkreta politiska jämställdhetsreformer. Det var där de första tankarna och de först skisserade reformerna föddes om daghem, rätten till abort, särbeskattning med mera.Det var tankar som hon tog med sig när hon under åren 1965 till 1970 arbetade för Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). De finns bland annat i den familjeutredning, Familj och samhälle från 1970, som hon initierade. När utredningen kom uppfattades förslagen som utopiska men nu är det mesta genomfört, förutom tidsbundna reformer som förtur för gifta kvinnor till vuxenutbildning, utbildning av ensamstående mödrar i statlig regi och heller inte sex timmars arbetsdag och indexreglerade barnbidrag.
Under dessa intensiva år deltog Annika Baude i Alva Myrdals socialdemokratiska Jämlikhetsgrupp 1969–1970. Från den blev hon 1970 kallad av dåvarande generaldirektören Bror Rexed att bli avdelningschef för Socialstyrelsen. Där blev Annika Baude ansvarig för hela det radikala paketet med daghemsutbyggnad, ungdomsvårdsskolor, fosterhem med mera. Samtidigt blev hon invald i Stockholms stadsfullmäktige som socialdemokratisk ledamot i byggnadsnämnden.
År 1979 kom Annika Baude till det nystartade Arbetslivscentrum och där började hennes forskarliv på allvar, vilket i princip pågick fram till hennes död den 4 december 2004. Åter tog hon upp tråden från Kvinnors liv och arbete. År 1987 kom studien Kvinnoarbetsliv: visioner och forskning för ett bättre arbetsliv, följd 1992 av Kvinnans plats på jobbet.
När Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning i Stockholm bildades 1979 var Annika Baude en av de viktiga medlemmarna. Hon inte bara bidrog med sin kunskap utan också med sina kontakter och skapade möten mellan olika forskare. Tack vare Annika Baude kunde den första genusteoretiska kursen hållas på Arbetslivscentrum 1984, en kurs där begreppet genus på allvar introducerades och diskuterades.
Annika Baudes roll i svensk feminism har inte uppmärksammats i särskilt hög grad. Hon var dock en av de viktigaste gestalterna bland 1960-talets feminister, en vägröjare, en idébank. Annika Baude utgjorde en unik länk mellan dem och senare års feminister. Att vi inte förstod det på 1980- och 1990-talen då hon aktivt deltog i den nya kvinnoforskningens framväxt, berodde på hennes blygsamhet och entusiasm inför de nya idéerna. Hon antydde aldrig att mycket av det nya hade tänkts, sagts och till och med gjorts långt tidigare. Det var en blygsamhet och självunderskattning som kvinnor födda på 1920-talet fick, uppvuxna under de icke-feministiska 1940- och 1950-talen.
Annika Baude avled 4 december 2004 och är gravsatt på Bromma kyrkogård.
