Åsa Holmsen var TV-producent och regissör, verksam från starten av svensk television 1956 fram till 1970-talet. Hon ansvarade för några av de mer uppseendeväckande dokumentärerna under televisionens första år och hon producerade ett stort antal sociala reportage om barn, ungdomar och familj, i synnerhet kvinnors villkor.

Åsa Holmsen föddes 1916 som Åsa Margareta Hedström i Mällbyn på Frösön strax utanför Östersund. Hon var dotter till journalisten Birgit Hedström och hennes make Josef Hedström, kamrer. Hon gick i skola i Stockholm där hon tog studentexamen 1935. Därefter varvade hon under ett par år studier i nordiska språk vid Stockholms högskola med arbete som kontorist på Tipstjänst (nuvarande Svenska Spel). Under åren 1939—1940 var hon verksam som scripta på filmer, bland andra regisserade av Schamyl Bauman. Under åren runt 1950 arbetade hon som regiassistent och filmklippare tillsammans med maken Egil Holmsen, skådespelare, filmregissör och författare. De fick tillsammans två döttrar under sitt äktenskap, som varade från 1939 till 1955. I ett par år medverkade hon även som journalist i Husmodern.

I samband med starten av svensk television hösten 1956 rekryterades Åsa Holmsen till dokumentärfilmsektionen. I Berömda samtida, 1956, svarade hon tillsammans med Märta Friman för den sensationella skildringen av en hjärtoperation, utförd inför kameran av professor Clarence Crafoord. En av de första reportageserierna, Bilderbok av baby, 1957—1958, samproducerades av Åsa Holmsen och Ingrid Samuelsson-Forsén. Syftet med serien var att dokumentera ett barns första levnadsår såväl som att vara ett upplysningsprogram där nyblivna föräldrar fick råd av barnläkare. Denna serie kom att följas av många reportage med Åsa Holmsen som producent.

I De sex första åren, 1961, medverkade ett antal psykologer, bland andra Mirjam Israel och Gustav Jonsson, för att råda bot mot den okunskap som ansågs vara fallet om barn i förskoleåldern. Reportageserien Familjens åldrar, 1963, lade fokus på familjen som kunde ses som hotad på grund av det ökade antalet skilsmässor. Även denna serie hade ett upplysande syfte. Sociologer, psykologer och ekonomer ventilerade tillsammans med vardagsmänniskor de frågor som kunde sägas vara typiska för unga, medelålders och äldre äktenskap. Varje program i serien avslutades med att en familjerådgivare gav sin syn på hur problemen skulle lösas.

Tjata inte på mig: synpunkter på ett vanligt uppfostringsproblem, 1962, byggde på spelscener som belyste de för en mamma kinkiga situationer då tjat ledde till en olycklig återvändsgränd. Efter de olika spelscenerna kommenterades de uppkomna situationerna av en psykolog. Adoptivbarn: om adoption av svenska och utländska barn, 1963, diskuterade de krav som ställdes, bland annat att ensamstående inte var eftersökta som adoptivföräldrar. I Fosterbarn. Lagparagrafer och verklighet, 1963, var utgångspunkten bristen på fosterhem och att fosterhem hellre ville ta emot små ljuslockiga flickor medan få ville ta hand om pojkar i tidiga tonåren. I Det tål att tala om: tonåringar och föräldrar om sexualvanor idag, 1965, intervjuades ett stort antal stockholmsungdomar om frågor kring sexuella förbindelser före äktenskapet, preventivmedel och abort.

I Kvinna i småstad: fakta och funderingar om önskningar, möjligheter och fördomar på arbetsmarknaden, 1966, dokumenterades kvinnans problematiska position på grund av inställningen till förvärvsarbetande kvinnor i två småländska orter. Bland andra program med specifikt kvinnoperspektiv som Åsa Holmsen producerade kan nämnas Kvinnan i religionen: intervjuer och reflektioner, 1964, Kvinnor och alkohol: samtal om vanor och vård, 1968, samt Som en hel karl: om kvinnans situation på dagens arbetsmarknad, 1973.

Genom sitt starka engagemang för barns och ungas villkor i samhället liksom för kvinnors utsatta position bidrog Åsa Holmsen till att väcka uppmärksamhet kring förhållanden som var allmänt försummade. Med sin erfarenhet från filmarbete fick Åsa Holmsens reportageprogram en för tiden kvalificerad iscensättning.

Åsa Holmsen avled i Stockholm 2008, vid 91 års ålder. Hon vilar på Norra begravningsplatsen i Östersund.