Textilkonstnären Barbro Sprinchorn intog med sina livfulla och poetiska gobelänger och broderier en särskild och framträdande plats bland 1960-talets svenska textilkonstnärer.
Barbro Sprinchorn föddes i Sundsvall 1929 och var enda barnet till banktjänstemannen Alf Synnergren och hans hustru Anna, som var farmaceut. Sundsvalls stad och familjens sommarställe i det gamla fiskeläget Lörudden, söder om Sundsvall, blev Barbro Sprinchorns uppväxtmiljöer.
Efter studentexamen i Sundsvall 1948 flyttade Barbro Sprinchorn till Stockholm, där hon utbildade sig till teckningslärare på Konstfackskolan 1948–1953. Parallellt med denna utbildning gick hon först på Konstfackskolans dagskola i textil 1948–1950 och därefter på Konstfackskolans högre textilutbildning 1953–1955. Huvudlärare i textil var då Barbro Nilsson, en känd kolorist berömd för sina naturinspirerade kompositioner för mattor vävda på Märta Måås-Fjetterström AB:s ateljé med huvudsäte i Båstad. Där var Barbro Nilsson konstnärlig ledare och från Konstfackskolan värvade hon 1955 den begåvade eleven Barbro Sprinchorn som formgivare till vävbolaget.
Barbro Sprinchorn hade 1952 gift sig med civilingenjör Göran Sprinchorn och paret var bosatt i ett radhus i Sollentuna. Efter avslutad utbildning på Konstfackskolan utvecklade Barbro Sprinchorn en dagsrutin där hon på förmiddagarna arbetade med provvävar i Märta Måås-Fjetterströms filial i Gamla stan och på eftermiddagarna som fri konstnär med teckning, måleri, skisser, och broderier i sin ateljé hemma i radhuset.
År 1958 deltog Barbro Sprinchorn med gobelänger och mattor i en utställning från Märta Måås- Fjetterström AB som visades på Sundsvalls museum. Åren 1958–1960 var hon med i utställningen Unga tecknare på Nationalmuseum. Under hela sitt konstnärskap betraktade hon teckningen som grund för såväl gobelänger som broderier. Barbro Sprinchorn utgick från den konkreta verkligheten, vilket framgår av hennes textila verk, men också av det material av teckningar och skisser som finns i Sundsvalls museums konstsamling. Vid sidan av många krokiteckningar kan man där till exempel se även porträttstudier, teckningar av frukter, blommor, abborrar, flundror, vatten, stenar, båtar med mera. Hennes formglädje fick henne också att teckna ”barocka” föremål som en fotogenlampa, rokokostolar, en buktande silverkanna, en gammaldags väckarklocka eller en täckt vagn på höga hjul. Motiven återfinns i broderier och vävar.
Barbro Sprinchorns första separatutställning ägde rum på Galleri Hantverket i Stockholm 1961. Där visade hon gobelänger, broderier och någon enstaka matta. Denna utställning blev hennes konstnärliga genombrott. Textilälskarna vallfärdade dit, recensenterna var lyriska och mycket såldes. Bland de utställda verken fanns bland annat broderiet Det blå huset vid Siljan och gobelängen Flickor i grönt med 14 flickansikten i ett lövverk. Broderier på applikationer var bland annat Provençalsk by, Bukett i guldram och Arsinoë. I det sistnämnda broderiet vindlar sig bland blommor och blad textremsor med strofer av Gunnar Ekelöf. Den fysiska grunden för detta broderi, liksom för flera andra, var en tygmosaik med rutor av linne i olika mjuka toner. Det infärgade linnet köpte Barbro Sprinchorn från Svenskt Tenns stora sortering av sådant. Linnemosaikens rutnät skapade distans och dynamik åt broderiet. På Galleri Hantverket visade hon 1961 också bokstavskonst i form av den lilla gobelängen Bokstäver, där ostyriga versaler i olika färger och storlekar återger en text ur Havamal. Barbro Sprinchorn gjorde också broderier med poesi av Nils Ferlin och Ezra Pound.
De närmast följande åren blev Barbro Sprinchorn uttagen till flera prestigefyllda samlingsutställningar; 1961 till Intimt och monumentalt på Nationalmuseum, 1962 till Unga nordiska formgivare på Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg. Samma år blev hon också uttagen till en utställning på Galleri Hantverket, Silversmederna och konstvävarna i Helsingfors. Vid den stora utställningen Form Fantasi på Liljevalchs konsthall 1964 fick Barbro Sprinchorns applikation och broderi Fotogenlampan pryda utställningskatalogens omslag. Samma år deltog hon i ytterligare en konsthantverksutställning i Helsingfors och 1967 i utställningen Ting i Helsingborg.
Barbro Sprinchorn erhöll under 1960-talet flera stipendier. Ett stipendium från Östersunds stad 1964 möjliggjorde en länge planerad resa till Spanien. Resan inspirerade till gobelängerna Cerralbo, 1965, samt Mässa i Madrid, 1966, inköpt av Nationalmuseum. I dessa vävar lyser rosaröda pioner mot en flimrande bakgrund i svart, vitt och grönt, som det levande ljuset i ett kyrkfönster. En flimrande rörelse finns också i den stora väven Från träden och havet från 1966. I en intervju i Östersunds-Posten i oktober 1964 säger Barbro Sprinchorn: ”Jag vill fånga en balans utan stillastående. Kanske en rotation. I vilket fall något slag av rörelse.” Detta kan också stämma in på de dramatiska gobelängerna La Ronde och Ode till kronärtskocka, båda från 1972. Den sistnämnda är särskilt måleriskt uppbyggd med lysande blå och röda skuggor mot det gröna och vita. Den köptes in till Sundsvalls museum 1973.
En annan tendens i Barbro Sprinchorns konst efter debuten hade bland annat kommit till uttryck i den stora Båtkaj/Den långa vintersömnen, applikation och broderi från 1963. Motivet är båtar uppställda på kaj med presenningar som täcken. Färgerna går i kyligt grått, blått och svart med vita snöfläckar på presenningarna. Som i fri konst får här formerna och färgerna ett eget liv. Applikationstekniken gjorde en stilisering naturlig. Båtkaj köptes in av Röhsska Konstslöjdmuseet. I samband med mottagandet av Sundsvalls kommuns kulturstipendium i december 1965 sade Barbro Sprinchorn så här till Sundsvalls Tidning: ”Jag arbetar efter två linjer, dels en som uttrycker längtan till det frodiga, färgglada och berättande med blommor och träd och växande liv, dels – särskilt under senare år – en strävan mot en uttrycksform som inte är för omständlig och detaljrik, mot enkelhet och åtstramning i färger och former ...”.
År 1969 skilde sig paret Sprinchorn. Barbro Sprinchorn bosatte sig på Östermalm i Stockholm. Hon förblev knuten till Märta Måås-Fjetterström AB ända fram till sin död. Sammanlagt komponerade hon närmare 50 gobelänger plus några mattor för Märta Måås-Fjetterström AB. Där kan de fortfarande vävas upp på beställning. Barbro Sprinchorn är, förutom i de redan nämnda museisamlingarna, också representerad på Borås museum, Östersunds museum och Helsingborgs museer. I Sundsvalls museums samling finns en större donation med broderier och vävar från konstnärens mor Anna Synnergren samt Barbro Sprinchorns efterlämnade verk och skisser. År 1984 sammanställde Sundsvalls museum en minnesutställning, som också visades på Borås museum och Kalmar konstmuseum. Verk av Barbro Sprinchorn finns även hos Statens konstråd samt i banker, hotell och i någon restaurang.
Barbro Sprinchorn avled i Stockholm 1973.
