Beata Sabina Åberg blev Sveriges första professionella inhemska kvinnliga skådespelare när hon 1737 uppträdde på Bollhuset i rollen som Lotta Enterfelt i den första svenska originalpjäsen.
Den första svenska truppen på Stora Bollhuset hade engagerat enbart manliga skådespelare och som brukligt var uppträdde dessa också i kvinnorollerna. Till den försöksföreställning som hade premiär 1737 hade man dock engagerat två kvinnor, varav Beata Sabina Åberg var den ena. Om den andra vet man inte mer än att hon snart avskedades. Det är också Beata Sabina Åberg som är den första namngivna kvinnan som uppträdde som skådespelare.
Beata Sabina Åbergs ursprung och födelseår är okända. Hon var född Straas och återfinns som boende och anställd i den avlidna landshövdingen och läkaren Urban Hjärnes hushåll, dit hon kom 1727. Troligen var hennes bror Eric Johan/Jonas Straas, hovlakej och gift 1737 med Catharina Höppner. Beata Sabina Åberg blev senare anställd som kammarjungfru hos hovfröken Josepha Pflueg/Pflugk från Österrike och sedan hos Antoinetta Dorotea Rindsmaul. År 1737 ingick hon äktenskap med kammartjänaren Anders Åberg. Det är möjligt att Beata Sabina Åberg via sin anställning hos Rindsmaul fick kontakt med skådespelartruppen genom Birger Hildon som ingick i den första truppen. Han var hyresgäst i Rindsmauls hus.
Det var i pjäsen Swenska sprätthöken, troligen den första svenska komedin, som hon gjorde sitt framträdande i den kvinnliga huvudrollen Lotta Enterfelt i oktober 1737. Pjäsen beskriver Lotta Enterfelt som den rika änkan efter en nyligen adlad man, som efter makens död uppvaktas av två män, greve Hurtig, ”sprätthöken” som spelades av Johan Palmberg och baron Stadig, spelad av Birger Hildon. Pjäsen tar upp kritiken mot förfranskningen, men också jämlikheten mellan den gamla och den nya adeln. Pjäsen var skriven av politikern Carl Gyllenborg. Beata Sabina Åberg spelade även Melinda i Den otacksamme av Gyllenborg och i Olof Dahlins pjäs Brynhilda eller den olyckelige kärleken. Hon uppträdde även som Ramborg i pjäsen Den afvundsjuke, också den av Dahlin 1738, då tillsammans med den första svenska uppsättningen balettdansare.
Det finns få omdömen om Beata Sabina Åberg från samtiden. Carl Gustaf Tessin beskriver henne emellertid i ett brev som besittande av naturlig talang och att hon hade förmåga att klä sig bra, att hon uppförde sig bättre än de tyska kvinnliga skådespelarna men sämre än de franska och att hennes debut varit lyckad samt att hennes fötter var vackra.
Beata Sabina Åbergs karriär som skådespelare blev kort, redan 1738 stängde teatern och även om den öppnade igen 1739 var dess framtid osäker. Samma år klev hon av scenen och drev ett par år, från 1739 till 1744, kaffehusnäring tillsammans med sin man. 1744 blev Beata Sabina Åberg anställd som åldfru hos kronprinsparets hov medan maken anställdes som hovmästare. Här fanns hon kvar fram till sin död.
Det är osäkert om paret fick barn, men troligen är lakejen och ekonomimästaren Jonas Åberg deras son. Han i sin tur blev far till det kända skådespelande syskonparet Inga Åberg och Gustaf Åbergsson. Detta är dock inte bekräftat.
Beata Sabina Åberg avled 1773.
