Beda Aronsson-Galle var halmslöjdskonstnär. Hon skapade livfulla och berättande halmskulpturer. I pressen kallades hon ”halmens okrönta drottning” och ”en döderhultare i halm”.

Beda Aronsson-Galle föddes 1891 i Ärtemarks socken i norra Dalsland. Hennes föräldrar var hemmansägaren Andreas Galle och hans hustru Katarina. Beda Aronsson-Galle var yngst i en syskonskara på sex barn. Hon växte upp med tillverkningen av halmhattar som i hennes barn- och ungdom var en väl etablerad hemindustri i Ärtemark. Det gjordes halmhattar i nästan varje hem och hattarna fungerade som betalningsmedel i flera handelsbodar. Beda Aronsson-Galle lärde sig fläta av sin mor, som själv lärt sig fläta i fyraårsåldern och sedan höll på med hantverket livet ut. Modern blev nästan 104 år och kom att fläta i 100 år.

För Beda Aronsson-Galle var halmslöjden mer än en sysselsättning för att få biinkomster, den var ett uttrycksmedel. Hon gifte sig med skomakaren Axel Aronsson och de fick fyra barn. Som maka och mor gjorde hon halmhattar i olika modeller och tomtar, änglar och kottar till julen. Under en tid arbetade hon för Ärtemarks hemslöjdsförening, men kände sig aldrig riktigt tillfreds med att göra deras i hennes tycke ”stela och raka tomtar”. Så småningom frångick hon hemslöjdens krav på att halmarbeten i första hand skulle vara fasta och hållbara och började göra uttrycksfulla figurer. Med tiden växte gestalterna till detaljrika grupper som beskrev hela händelseförlopp.

”För skicklighet i handarbete” fick Beda Aronsson-Galle 1945 Älvsborgs läns norra slöjdförenings diplom. Sitt genombrott fick hon sommaren 1946 vid den stora utställningen Bengtsforsexpo. Bland utställarna fanns Konst & Halmslöjd, Galle & Suttner, som bland annat sålde halmslöjd av Beda Aronsson-Galle och konst av Dalslandskonstnärer. En av konstnärerna var Beda Aronsson-Galles son Algot Galle.

Vid utställningen väckte Beda Aronsson-Galles slöjd stor uppmärksamhet. Hennes ögonblicksbilder var ett helt nytt grepp. Särskilt uppmärksammades tre grupper som åskådliggjorde bygdens tradition av halmhattstillverkning. Grupperna visade halmens väg från åkern till försäljningsartikel. Den första gruppen beskrev hur råghalmen skars, togs upp och bands i kärvar, nästa skildrade tröskning med handslaga samt rensning och flätning och tredje gruppen visade försäljningen av halmhattar på torget i närbelägna norska Fredrikshald (Halden), där många tusentals Ärtemarkshattar såldes under hemindustrins epok.

Firman Galle & Suttner övergick efter något år helt i familjen Galles ägo och bytte namn till Ärtingeslöjd. Beda Aronsson-Galles hem blev nu både verkstad och kontor. Kontrakt skrevs med odlare av råghalm och varje höst hämtades flera traktorlass med halm hos bönder i Ärtemark. Under vintern förvandlades halmen till ett brett sortiment av halmartiklar. Här gjordes hattar i olika modeller, strandskor, torgkassar, figurer och grupper. Det vävdes också bordslöpare med inslag av halm.

Som störst var verksamheten från slutet av 1940-talet till omkring 1960. Produktionen av hattar uppgick i början av 1950-talet till 10 000 under en säsong. Tomtar gjordes i ett 40-tal modeller. Halmslöjden såldes genom resande i hela Sverige och stora mängder gick också på export till Amerika. Förutom Beda Aronsson-Galle och hennes familj engagerade Ärtingeslöjd ett 60-tal lantbrukarfruar som gjorde halmdetaljer vid sidan av arbetet på gårdarna. Detaljerna monterade Beda Aronsson-Galle sedan ihop till grupper.

Hon arbetade spontant utan skisser och mallar. Genom sitt fönster såg hon kanotister glida förbi på sjön Lelång och strax formade hon paddlande semesterfirare. Med glimten i ögat fångade hon bilden av det äkta paret i 1950-talets Sverige, kvinnan står vid spisen och mannen sitter i fåtöljen och läser tidningen.

En del av Beda Aronsson-Galles efterlämnade produktion kan ses vid friluftsmuseet Gammelgården i Bengtsfors. Där varvas konsertpianister, röda kräftor och djungelteman med motiv från det gamla bondesamhället i helg och söcken. Där finns karlar som plöjer och arbetar i smedjan, kvinnor som bereder lin, väver och spinner, slädfärder, bondbröllop och dans kring midsommarstången.

I sin villa fortsatte Beda Aronsson-Galle att göra halmskulpturer tills hon var 90 år. Hon blev känd långt utanför Sveriges gränser och fick träffa många kända personer. När kung Carl XVI Gustaf 1975 reste genom Dalsland överlämnade Beda Aronsson-Galle en halmgrupp till kungen. År 1970 fick hon Dalslandsmedaljen.

Beda Aronsson-Galle avled 1986 och vilar på Ärtemarks kyrkogård.