Berta Persson var Sveriges första kvinnliga busschaufför och egenföretagare inom flera branscher.
Berta Persson föddes 1893 på Hallgårds i Bara på Gotland som första barnet av fem i familjen. Fadern var snickare. Från fjorton års ålder arbetade Berta Persson som piga. Vid 19 års ålder blev hon gravid och gifte sig med Wilhelm Persson. Han köpte en kvarn- och sågrörelse där familjen också bodde. Berta Persson skötte jorden och djuren på gården och makarna fick tillsammans åtta barn.
När busslinjen Kappelshamn-Visby blev till salu bestämde sig paret Persson för att de skulle starta åkeri. De sålde sin gård på offentlig auktion för att få pengar till affären, som också innefattade lastbils- och taxitrafik. Deras ursprungliga plan var att Wilhelm Persson skulle sköta buss- och lastbilstrafiken och att Berta Persson skulle köra taxin och sköta hushållet. Men Wilhelm Persson hade dåligt minne och kunde inte hålla reda på de beställningar som tillhörde jobbet, så Berta Persson fick snart ta över. Men det var inte utan motstånd hon tog sitt busskörkort. Ingen kvinna hade tidigare kört busslinjetrafik i Sverige och besiktningsmannen ville att det skulle fortsätta vara så. Han underkände henne två gånger. En tredje gång tog hon med sig flera manliga busschaufförer som passagerare som kunde intyga att hon körde bra. Besiktningsmannen blev tvungen att godkänna henne och hon blev känd som buss-Berta, både på Gotland och i resten av Sverige.
Berta Persson körde linjen mellan Kappelshamn och Visby under åren 1927–1934 med en gammal Chevrolet med plats för 14 passagerare som gick i 20 kilometer per timme. År 1931 höjdes hastighetsgränsen till 30 kilometer i timmen och då skaffade hon istället en Volvo. Bussen gick enligt tidtabell med start i Kappelshamn på morgonen med många hållplatser in till Österport i Visby. Hon fick ofta stanna vid grindarna där folk stod och viftade. Förutom att köra människor fick hon också andra ärenden med sig. Bland annat var det vanligt att folk skickade med sina motböcker så att Berta Persson skulle kunna handla sprit med sig tillbaka, samma sak med apoteksärenden och livsmedel. Ibland åkte hon också som bud mellan gårdar och tutade vid grindarna, eftersom många saknade telefon. Vägarna var smala, krokiga och på vintern hala. Det fanns inga dubbdäck, så hon fick ibland skotta sig fram. Under åren som busschaufför föddes också makarna Perssons åttonde barn och Berta Persson tog hjälp av en granne som barnvakt för att få ihop barnskötsel med bussjobbet. År 1934 tog Gotlands järnväg över busstrafiken.
Berta Persson och hennes familj hyrde då en villa. Hon rustade upp trädgården och startade ett pensionat 1939. Hennes mat och person var väldigt omtyckta i trakten och hon lagade ofta mat till större tillställningar, så som bröllop och fester.
År 1948 flyttade Wilhelm och Berta Persson till Bunge. Hon engagerade sig bland annat i Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) ända sedan starten men var också medlem i Röda Korset och Fårösunds Husmodersförening (senare Fårösunds Hem och Samhälleförening). I den senare tillhörde hon styrelsen i flera år.
Berta Persson avled 1961, 68 år gammal.
