Birgitta Alexius var psykiater och forskare med bred kompetens, men även författare och politiker.
Birgitta Alexius föddes 1939 i Stockholm. Båda föräldrarna var professorer, modern Carin Boalt i byggnadsfunktionslära och fadern Gunnar Boalt i sociologi. Familjen bodde i Stockholm men hade ett torp i Sörmland där de fem barnen tillbringade sina somrar.
Birgitta Alexius tog studenten vid Vasa Realskola 1958. Efter studentexamen påbörjade hon medicinstudier på Karolinska Institutet där hon avlade medicine licentiatexamen 1966. År 1968 började hon arbeta som läkare vid Mariakliniken där hon bland annat blev väl förtrogen med de beroendemedicinska tillstånden. Från 1970 till 1973 arbetade hon som psykiater på Långbro sjukhus och därefter kom hon till psykiatriska kliniken på Sankt Görans sjukhus där hon i första omgången stannade till 1986.
Utifrån erfarenheten från akutpsykiatrin, att många patienter återkom flera gånger med likartade symtom, valde Birgitta Alexius att ägna sitt avhandlingsarbete åt en modell för förbättrad samverkan mellan akutmottagning och de psykoterapeutiskt inriktade öppenvårdsinsatser som fanns att tillgå i samhället. Det resulterade 1983 i en doktorsavhandling där hon kunde visa att om patienterna systematiskt hänvisades till adekvata öppenvårdsinsatser, förbättrades deras tillstånd oftare och färre kom åter med samma sjukdomsbild. Efter detta införde hon som praxis på den psykiatriska akutmottagningen på Sankt Görans sjukhus att alla som hemförlovades skulle ha en hänvisning till en relevant öppenvårdsinsats.
Från 1986 till 1994 var Birgitta Alexius överläkare på Danderyds psykiatriska klinik med placering på infektionskliniken på Roslagstulls sjukhus och som psykiatrisk konsult för HIV-infekterade patienter. Under denna period gjorde hon flera studier kring denna patientgrupp. Bland annat publicerade hon tillsammans med medarbetare en undersökning av vilka HIV-infekterade patienter som tvångsomhändertogs enligt smittskyddslagen, som i detta avseende var strängare än i de flesta andra länder. Hon kunde där visa att alla tvångsomhändertagna tillhörde underprivilegierade grupper, huvudsakligen missbrukare eller flyktingar från länder med hög HIV-prevalens.
År 1994 kom Birgitta Alexius tillbaka till Sankt Görans psykiatriska klinik, initialt som sektionschef för akutsektionen. Hon stannade på Sankt Göran till sin pensionering 2004. Utmärkande för henne som överläkare och chef var hennes utomordentliga förmåga att organisera och strukturera verksamheten, vilket skapade trygghet hos alla i personalgruppen. Hon var också mycket kunnig, inte minst i den medicinska juridiken, som ständigt är aktuell i den psykiatriska akutvården. Hon var en förebild och mentor för yngre kolleger, i synnerhet de kvinnliga kollegerna, men ett stort stöd för alla personalgrupper.
Birgitta Alexius gifte sig 1964 med civilingenjören Erik Alexius, med vilken hon fick två döttrar, Annika och Katarina. Makarna separerade 1986 men skildes aldrig. Erik avled 2000.
Vid sidan av sin läkargärning hade Birgitta Alexius också ett stort intresse för hembygds- och släktforskning. Hon förblev i många år engagerad i hembygdsföreningen i Vårdinge socken, där sommartorpet låg, och medarbetade också i deras tidskrift Vårdkasen. Hon skrev böcker om modern, mormoderns syster, missionären Emma Löfström samt om mormoderns far Anders Petter Löfström, som anses ha grundat Sundbybergs stad. Efter pensioneringen fick hon mer tid att skriva. Hon fick också mer tid att ägna sig åt sina barnbarn, som var hennes stora glädje.
Birgitta Alexius var också aktiv inom lokalpolitiken, som medlem i Stockholmspartiet. Hon var suppleant i Stockholms socialnämnd 1981—1985 samt ledamot i kommunfullmäktige 1985. Hon engagerade sig bland annat i prostitutionslagstiftningens förändringar.
Två år efter sin pensionering insjuknade Birgitta Alexius i en allvarlig blodsjukdom, efter att aldrig ha haft en enda sjukdag under sitt yrkesliv. Hon fick diagnosen myelodysplastiskt syndrom, MDS, en stamcellssjukdom som påverkar blodbildningen, med ganska dyster prognos. Hon hade redan innan en god insikt i immunsystemet efter att ha arbetat fem år med HIV-positiva patienter och hon lärde sig nu det mesta om sin sjukdom. Tack vare detta och en engagerad och kunnig kollega, som inte tvekade att sätta in nya läkemedel från forskningsfronten, fick hon en avsevärt längre överlevnad med god livskvalitet jämfört med den ursprungliga prognosen. Hon delade med sig av dessa erfarenheter till andra patienter via ett gemensamt forum, Marrowforums.
Birgitta Alexius avled 2015. Begravningsgudstjänsten hölls i Högalidskyrkan och hon fördes till sin sista vila i Minneslunden på Norra begravningsplatsen i Solna.
