Birgitta Hammar var en av Sveriges mest produktiva litterära översättare.

Birgitta Hammar och hennes tre yngre systrar var barn till byråchefen i Byggnadsstyrelsen Christian Lovén och hans hustru Hillevi. De växte upp i ett välbärgat och kultiverat hem på Östermalm i Stockholm. Alla flickorna gick i en privat åttaårig flickskola, men bara Birgitta Hammar gick vidare till gymnasiet och avlade 1931 studentexamen vid Lyceum för flickor med mycket goda betyg, särskilt i de humanistiska ämnena. Efter studenten läste hon franska i Paris i ett år och under ett par år språk vid Stockholms högskola, men studierna där tilltalade henne inte.

Språkstudierna var dock ingalunda bortkastade utan kom till god användning när Birgitta Hammar 1934 fick anställning som redaktionsbiträde på den liberala tidskriften Nu: världshändelserna inför världsopinionen. Den kom ut en gång i veckan 1934–1946 och innehöll huvudsakligen artiklar ur fransk, tysk och engelskspråkig press som översattes till svenska på redaktionen. År 1936 ingick Birgitta Hammar äktenskap med affärsmannen Albert Hammar men stannade kvar på Nu till 1939, kort efter att det första av deras tre barn fötts. Långt senare skulle Birgitta Hammar i en intervju berätta hur avgörande för hennes fortsatta arbete som översättare den krävande men fascinerande tiden på Nu varit.

Birgitta Hammars karriär som litterär översättare tog sin början 1939 efter det att hon gjort en väl godkänd provöversättning för Albert Bonniers Förlag. Hon fick omedelbart flera uppdrag och var sedan verksam som översättare i omkring 50 år, främst av skönlitterära verk från engelska, men också från franska, tyska, danska och norska, och en del fackböcker, sammanlagt omkring 170 verk.

För den stora allmänheten är Birgitta Hammar mest känd som översättare av den brittiske humoristen P.G. Wodehouse och av amerikanen J. D. Salingers omtyckta roman från 1951 där tonårspojken Holden Caulfield för ordet, The Catcher in the Rye. Birgitta Hammars översättning av den senare, med titeln Räddaren i nöden, är från 1953, men trots att ungdomars språk förändrats mycket sedan dess anses hennes version fortfarande kunna mäta sig väl med den 35 år yngre nyöversättningen av Klas Östergren.

Språkekvilibristen Wodehouse hade fram till slutet av 1930-talet, när Birgitta Hammar tog vid, översatts av tolv olika personer. När hon 1991 satte punkt för sin sista Wodehouse-översättning hade hon ensam översatt 45 av hans böcker, och på ett sådant sätt att hon fått rykte om sig att inte sällan överträffa mästaren i formuleringskonst.

En annan sida av Birgitta Hammars yrkesgärning är hennes översättningar av dramatik. Bland de tio pjäser hon översatte mellan 1949 och 1965 återfinns komedierna Trasiga änglar av Albert Husson och Två på gungbrädet av William Gibson. Bland de allvarligare kan nämnas Arthur Millers Utsikt från en bro, T.S. Eliots Offentlig person och Françoise Sagans Luftslott i Sverige. Den sistnämnda översättningen kom till användning så sent som 2010, då den sattes upp på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm.

Birgitta Hammar var också fackligt aktiv och ledamot av styrelsen för Svenska Översättarförbundet 1955–1963 och 1965–1967.

Birgitta Hammar tilldelades flera priser: Svenska Akademiens översättarpris 1959, Sveriges författarfonds premium till personer för belöning av litterär förtjänst 1965 och 1974, Elsa Thulins översättarpris 1992.

Birgitta Hammar avled 2011 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.