Brita Edfelt var översättare, främst från tyskan. Hon var fackligt aktiv i Svenska Översättarförbundet som senare blev översättarsektionen inom Sveriges Författarförbund (SFF).

Brita Edfelt föddes 1908 som äldsta barn till agronomen Oskar Silfversparre och hans hustru Ester Silfversparre, född Jönsson-Ramberg. Hon fick flera syskon. Familjen bodde på gården Gustafslund i Helsingborg. Många av medlemmarna valde konstnärliga yrken och umgängeslivet var livligt och varmt. En återkommande gäst var Birger Sjöberg som underhöll med Fridas visor.

Brita Edfelt utbildade sig till sekreterare och for i början av 1930-talet till New York för att förbättra sin engelska. Hon studerade bland annat på Columbia University i New York och stannade i USA nästan två år men lämnade landet i samband med den stora depressionen. Väl tillbaka i Sverige fick hon en tjänst som sekreterare inom Stockholms sjukhusdirektion.

Brita Edfelt lärde känna Johannes Edfelt som var skald, författare och översättare. De gifte sig 1938, fick sonen Anders 1940 och dottern Lisa tre år senare. De blev goda vänner med författaren Eyvind Johnson och hans fru Cilla Johnson, som de delade sina politiska åsikter med. Båda paren avskydde fascismen, nazismen och andra våldsideologier och under andra världskriget öppnade familjen Edfelt sitt hem i Rönninge för tyska flyktingar. De engagerade sig också för Finlands sak och Brita Edfelt gick tidigt med i Amnesty International.

Under Bertolt Brechts tid i Sverige 1939–1940 lärde de känna honom och även Nelly Sachs, som var av judiskt ursprung och vars böcker blivit brända på bokbålen i Tyskland. Hon flydde till Sverige 1940 och Johannes Edfelt tolkade bland annat några av hennes dikter. Brita Edfelts arbete som översättare hade tagit fart då hon genom äktenskapet kommit in i den litterära världen. Några av de tidigare översättningarna var Brechts skådespel Den kaukasiska kritcirkeln och Mor Courage. Johannes Edfelt tolkade dikterna och Brita Edfelt översatte resten av texterna.

Hennes insatser som översättare låg främst inom den tyskspråkiga litteraturen. Hon översatte Eduard von Keyserlings Beate och Mareile och Franz Werfels Småborgarens död: En dåres hädelse. Hon översatte nio böcker av Siegfried Lenz, såsom hans genombrott Tysktimmen, sedan bland andra Förebilden, Förhistorien och Klangprovet. Lenz, som var en av de främsta tyska författarna under efterkrigstiden och även i nutid, hade ett komplicerat och nyansrikt språk. Brita Edfelts särskilda förmåga att fånga detta uppmärksammades med lovord i pressen.

Hon engagerade sig också fackligt och var med vid bildandet av Svenska Översättarförbundet 1954. Hon var förbundets första sekreterare och då det övergick till att vara översättarsektionen inom SFF 1971, kvarstod hon på samma post. Hon arbetade som översättare från tidigt 1950-tal och fram till mitten av 1990-talet.

Brita Edfelt tolkade även en rad andra betydande författare. Några exempel är Hans Carossas Rumänsk dagbok, Hermann Hesses Brev från en diktare samt Tankar och hugskott av Heinrich Heine. Av Gabriele Wohmann översatte hon Lilla Paula ensam var ... och Utflykt med modern. Nobelpristagaren Elias Canettis bok Rösterna i Marrakesh: anteckningar efter en resa kom ut i översättning av Brita Edfelt liksom hans hustru Vera Canettis Gula Gatan. Brita Edfelt fick motta SFF:s premium två gånger, 1968 och 1979. Detta delas ut till personer för belöning av litterär förtjänst. År 1987 fick hon Stiftelsen Natur och Kulturs översättarpris som ”avser att belöna personer som gjort förtjänstfulla översättningar till eller från svenska språket”. Priset delas ut av Svenska Akademien och Brita Edfelt var den tredje personen att motta det. I tidskriften Studiekamraten: hjälpreda för amatörer i teckning, målning och skulptur berättade hon i sin artikel ”Att vara översättare”, 1983, om yrkets vedermödor men också glädjeämnen.

Johannes Edfelt avled 1997 och mycket lite är känt om Brita Edfelts liv som änka.

Brita Edfelt avled den 27 november 2006 i den höga åldern av 98 år. Hennes stoft vilar tillsammans med makens på Salems kyrkogård i Stockholm.