Catharina Christina Uddén var författare och skrev dikter, lustspel, sång- och hyllningstexter.

Catharina Christina Uddén föddes i Linköping 1762 som dotter till fabrikör Johan Ekmark och Catharina Ekner. År 1792 gifte hon sig med Johan Uddén, som då var pastorsadjunkt i S:t Jakobs församling i Stockholm. Paret bosatte sig i Stockholm och fick fyra barn under åren 1794–1803. När Johan Uddén 1809 fick tjänst som kyrkoherde i Söderhamn flyttade familjen dit. Prästparet blev centrala gestalter i småstaden.

Vid denna tid var det borgerliga sällskapslivet aktivt och rikt. I burgna familjers hem samlades vänner och bekanta till samkväm och fester av olika slag. Förutom mat och dryck ägnade man sig åt sång, lekar, högläsning och dans. Att delta i sådant umgänge handlade inte bara om att roa sig utan tjänade också till att skapa och upprätthålla sin status och position i lokalsamhället.

Som prästfru förväntades Catharina Christina Uddén delta i det sociala livets ritualer, såsom uppvaktningar i samband med barndop, födelsedagar och bröllop. Mera ovanligt för en kvinna i hennes ställning var att hon bidrog till sällskapslivet även som diktare. Denna hennes insats framgår av boken Familj-Gåfvan eller Stycken egnade åt högtidligheter inom Familjerna, jemte andra Vitterhets-Försök, som utgavs 1819 under signaturen C.C.U. Boken innehåller hyllningsdikter, gravskrifter, sångtexter, gåtor för charader och korta lustspel som uppförts i salongerna. Många av dessa stycken är dedicerade till särskilda personer och tillfällen. En sång skrevs exempelvis med anledning av att ”Bataljon-Predikanten U.” tillfrisknat efter en svår sjukdom, och lustspelet Sorgen för Glädjen går uppfördes i ”M–ö Prestgård, på Carls Dag”.

Bland Catharina Christina Uddéns vitterhetsförsök finns berättande dikter eller ballader. Ett exempel är ”Thilda Eller den vaknande känslan” som handlar om hur en flicka förnimmer sina första erotiska impulser. När Thilda ser fåglar vänslas väcker det en känsla som ”Inkastade i flickans sköt,/ Den första aning af naturen”. Hon längtar efter att få uppleva den sinnliga kärleken. Balladen slutar med tårar för den unga kvinnan, men innan dess har hon ”till naturens högtid hunnit” och fått uppleva kärlekens sällhet.

Enligt en av tidens konventioner skulle en debuterande diktare be om ursäkt för sina brister och i bokens förord ger Catharina Christina Uddén ord åt tankar om sitt begränsade värde som diktare. Här lyser ett stort mått av feministisk klarsyn igenom. Hon förklarar att hon inte haft möjlighet att samla ”snillets skatter”, detta på grund av att ”[k]ön och yttre förhållanden nekat mig [...] upplysning”. Då och då har hon fått tillfälle att skriva inspirerat, men ”ett upplyft hotande finger af de qvinliga plikterna” avbröt snart skapandet. Därför, ”hvad annat skulle deraf uppkomma än ofullkomligheter?” frågar hon retoriskt. ”[B]agateller hafva en gång för alla blifvit mitt Kön anviste.”

Att det fanns intresse för vad Catharina Christina Uddén skrev framgår av den digra förköpslista som är tryckt i boken. Omkring 400 personer från Kristianstad, Stockholm, Uppsala och andra orter hade anmält sig som köpare och på så vis säkerställt utgivningen.

Catharina Christina Uddén avled 1821 i Söderhamn.