Ulrika Borelius var prästhustru i Skinnskatteberg och senare änka i Kalmar hos sin son filosofen Johan Jacob Borelius. Hon förde dagbok under fyra decennier på 1800-talet, varigenom livet för en intellektuellt intresserad kvinna kan utforskas.

Ulrika Borelius föddes 1794 i Västerås som dotter till apotekaren Carl Fredrik Böttiger och hans hustru Ulrika Uggla. Modern dog då dottern blott var ett år och hon kom att uppfostras av sin styvmor Sofia Vilhelmina Hülphers. Ulrika Borelius fick många syskon, varav författaren och akademiledamoten Carl Wilhelm Böttiger är den mest kände.

Uppväxten i Västerås präglades av ett livfullt sällskapsliv kring den begåvade fadern och styvmodern, som hörde till en kultursläkt med estetiska och intellektuella intressen. Ulrika Borelius var begåvad och vacker, enligt Malla Silfverstolpe som träffat henne på en maskerad i Uppsala. När fadern Carl Fredrik Böttiger gick bort 1819 lämnades den stora barnaskaran och änkan i ekonomiska trångmål och den sociala tryggheten gick förlorad. Änkan blev tvungen att ta emot inackorderingar och de äldre döttrarna höll skola för småbarn. Ulrika Borelius var en tid guvernant hos major Ingelotz på Lindö, som låg någon mil söder om Västerås.

År 1820 gifte sig hon sig med lektorn Jacob Borelius, drygt tjugo år äldre. Maken utnämndes 1822 till kyrkoherde och prost i Skinnskatteberg dit familjen flyttade. Tre döttrar dog tidigt och endast sonen Johan Jacob, som föddes 1823, överlevde. Maken närmade sig de 50 redan vid giftermålet och åldersskillnaden kom att framträda alltmer framöver. Han var opraktisk och halt. Motsatserna mellan makarna blev tydliga. Han var torr och omusikalisk medan hon var fantasirik och sensibel. Medan Ulrika Borelius musicerade och högläste spelade maken kort och drack sig onykter. Ulrika Borelius fick alltså inget lätt äktenskap, men noterade vid makens bortgång 1851 att han blev henne mer kär ju äldre han blev.

Den ende sonen skänkte emellertid Ulrika Borelius desto större glädje. Han var både begåvad och tillgiven och blev hennes hopp om framtiden. Johan Jacob Borelius studerade efter gymnasiet i Västerås vid Uppsala universitet, disputerade där och krönte sin karriär som professor i teoretisk filosofi i Lund från 1866. Genom sonens framgångsrika studier fick modern impulser och utblickar i sitt annars ganska provinsiella liv. Hur hennes liv gestaltade sig kan man få en god inblick i genom de dagböcker som hon förde från 1841.

Prostgården i Skinnskatteberg var präktig med bibliotek och tjänstefolk. Ulrika Borelius hade till och med ett eget bokskåp. Prästfruns sociala nätverk var rikt med bildade och förmögna personer på orten. Skinnskatteberg präglades av bergsbruket och där utvecklades en livaktig kultur bland brukspatronerna, som senare Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding skildrat. Ulrika Borelius umgicks särskilt med kvinnorna på herrgården i Skinnskatteberg, ägd av familjen Hisinger. I herrgården kunde hon läsa tidningar och hennes nyhetshunger var stor.

Prästfrun förestod ett stort hushåll och hon skötte detta med skicklighet – Ulrika Borelius kom ju från en affärsmannasläkt. Därtill besökte hon gamla och sjuka och använde sig av vissa kunskaper i läkekonst eftersom hon var uppväxt i ett apotekarhem. Hon intresserade sig för undervisning och gav privatlektioner åt en ung grannflicka ur brukssocieteten. Hon bevistade givetvis som prästfru examina och bönestunder i sockenskolan.

När Ulrika Borelius växte upp hörde familjen Böttiger till domprost Johan Olof Wallins anhängare i hans duster med den världsliga societeten i Västerås. Wallin vigde Ulrika Borelius och hennes man. I sin religiösa utövning var Ulrika Borelius traditionell och flitig. Andakter, gudstjänstbesök och läsning av predikosamlingar hörde till vardagsrutinerna. ”Ett individuellt religiöst liv med daglig personlig bön skymtar fram ur anteckningarnas knapphet”, utläste Hilma Borelius av sin farmors annotationskalendrar. Prästfrun framstod som mer andligt vital än hennes make och hon förhöll sig öppen mot väckelserörelsen. Även filosofiska skrifter närmade hon sig i samband med sonens studier.

Världsliga nöjen fick plats i Ulrika Borelius liv. Konst, musik och teater utövades på olika sätt i umgängeslivet. Men den mest centrala aktiviteten i litteraturforskaren Åke Åbergs djupdykning i Ulrika Borelius liv, var läsningen. Åberg har lusläst brev och alla de dagböcker som hon lämnade efter sig. Detta material förvaras på Lunds universitetsbibliotek och omfattar åren 1841–1862 och 1869–1880. Brodern, Carl Wilhelm Böttiger som studerade i Uppsala, lånade böcker åt henne från Uppsala universitetsbibliotek och när han blev etablerad författare sände han förstås sin syster sina arbeten. Broderns litterära karriär följde Ulrika Borelius med stolthet om än ibland med oro.

Prästgården i Skinnskatteberg hade löpande räkning hos bokhandlare Torssell i Västerås samt kontakter med bokbindare i Arboga och Köping. Dagböckerna vittnar om att Ulrika Borelius var en läsare långt över genomsnittet, som önskade följa med sin tid. Atterbom och Geijer uppskattades mycket – den senare var en strålande stjärna på hennes himmel. Sonens skandinavistiska engagemang medförde att man tog del av dansk och norsk litteratur. Romaner av alla de slag har gjort avtryck i dagboken. Man skaffade och köpte till exempel via subskription de populära skönlitterära häftesserierna, men lika mycket cirkulerade ordinarie bundna böcker i vänkretsen.

Läsningen kunde ske enskilt, men det hände nog oftare att man högläste och därtill hade Ulrika Borelius trotjänarinnorna Fredrika och Johanna som lektriser. Det blev ett sätt att umgås, särskilt under höst och vinter. När sonen Johan Jakob flyttat till Kalmar som lektor följde modern efter och bosatte sig där 1854. I sin nya hemstad engagerade hon sig i lekmannaväckelsen och andra av tidens frågor såsom Torsten Rudenschölds tankar om skolan. Dagbok fortsatte hon att föra även i Kalmar och lämnade därmed efter sig ett rikt material som belyser både en prästgårds liv och leverne och en kvinnas läsning och intellektuella liv under fyra decennier.

Ulrika Borelius avled i Kalmar 1883 och är begraven där på södra kyrkogården.