Catharina von Berchner var godsägare och brukspatron som under 1700-talet ägde och drev Häfla bruk i norra Östergötland.

Catharina von Berchner föddes 1672 på Norshammar (Svärta bruk) norr om Nyköping. Hon var dotter till Georg Thomas von Berchner och Elisabet Störning. Fadern hade invandrat från Düringen i Tyskland och hade genom arvet efter svärfadern blivit brukspatron vid Norshammar. Genom arvet kom en rad egendomar i Södermanland och Östergötland i hans ägo. Han adlades von Berchner 1691. Catharina von Berchner hade fyra syskon, en bror och tre systrar. Som barn lär hon ha bott på Svärta gård och hon fick sannolikt den form av utbildning som erbjöds unga adelsfröknar i hemmet.

År 1698 gifte sig Catharina von Berchner med änklingen och revisionssekreteraren Johan Gyllenkrok. Hon födde fem barn, fyra söner och en dotter, under 1700-talets första decennium. Alla överlevde till vuxen ålder. När fadern Georg Thomas von Berchner dog år 1705 ärvde Catharina von Berchner tillsammans med maken Häfla bruk och möjligen också Hofsta säteri i Björkviks socken. Johan Gyllenkrok avled år 1710, då barnen ännu var små. De från fadern ärvda egendomarna tillföll därmed Catharina von Berchner. År 1723 gifte hon dock om sig med friherren Jonas Folkern Cedercreutz som hade varit landshövding i Kopparbergs och Västmanlands län och varit gift två gånger tidigare. Han dog dock redan efter fyra år och ett barnlöst äktenskap. Därefter förblev Catharina von Berchner änka till sin död.

Catharina von Berchner drev bruksrörelsen vid Häfla framgångsrikt. Till sin hjälp hade hon en bokhållare och en mästersmed som ansvarade för den dagliga driften. Genom brukets privilegier medgavs en stångjärnstillverkning till en årlig produktion omfattande 300 skeppund (cirka 45 ton). En ny smedja uppfördes år 1728 och samtidigt byggdes vattenkraftanläggningen om. Åren 1729, 1737 och 1740 fick Catharina von Berchner Bergskollegiums tillstånd att tillverka mer stångjärn än den fastställda årliga kvoten. Det argument som hon framförde i samband med sin ansökan till kollegiet var att lönsamheten annars skulle bli så dålig att en nedläggning av bruket skulle vara att föredra framför fortsatt produktion.

År 1742 fick Catharina von Berchner tillstånd att öka brukets produktion till 600 skeppund stångjärnssmide per år. Tillverkningen fördubblades alltså. På grund av vikande konjunkturer och brist på vatten, träkol och tackjärn, tvingades dock bruket att åtskilliga år producera långt mindre än den fastställda årliga stångjärnskvoten. År 1762 sänktes därför brukets privilegierade smide till 500 skeppund. Några år tidigare, 1759, hade dock Catharina von Berchner lämnat över Häfla bruk till en sonson.

Vid sidan av bruksrörelsen drev Catharina von Berchner godset Hofsta i Björkviks socken. Där lät hon år 1746 bygga om herrgårdens huvudbyggnad till den form den har idag. Catharina von Berchner dog på Hofsta 1768. Häfla hammarsmedja är idag ett välbevarat industriminne och museum som speglar verksamheten vid ett svenskt järnbruk i början av 1900-talet, då bruket var känt för sin produktion av hästskor.