Charlotte Garneij var en av tusentals mamseller i 1800-talets Sverige. Charlotte Garneij och hennes familjekrets har i ovanligt stor utsträckning efterlämnat arkivhandlingar som berättar om vardagsliv och utbildning för unga flickor i 1800-talets början.
Charlotta (sedermera Charlotte) Garneij föddes i Ölme i Värmland 1782. Hon växte dock upp i Kristinehamn dit familjen flyttade 1788. Fadern Johan Carl Garneij var en nationellt känd metallurg, vars bok Handledning uti svenska masmästeriet, 1791, beskrivs som ”en av de märkligaste inom hela vår bergslitteratur”. Johan Carl Garneij var övermasmästare först i Nora bergslag och därefter, från 1779, i Värmland. Hans bok renderade honom titeln direktör för tackjärnsblåsningen i riket år 1791 och titeln följde honom fram till hans död år 1808.
Fadern var gift två gånger. Charlotte Garneij föddes i faderns andra äktenskap och modern var Maria Helena Berg. I familjen fanns två barn från faderns första äktenskap och därtill föddes ytterligare två systrar i det andra giftet. Familjen hade det gott ställt och drev ett stort hushåll. Hemmet i kvarteret Vågen i Kristinehamn var bland de mer betydande; egendomen tillträddes år 1785, men flytten dit dröjde till år 1788. Ytterligare en egendom innehades, i Bonderud en bit utanför staden, vars huvudbyggnad i folkmun kallades Lerslottet på grund av sin lerklinade fasad.
Tack vare de fyra volymer med handlingar som bevarats efter familjen Garneij och numer förvaras i Värmlandsarkiv i Karlstad framträder familjens liv och livsvillkor. Det gäller särskilt Charlotte Garneij, som troligen skrivit merparten av de familjenära dokumenten. Det rör sig bland annat om en stor samling av mat- och bakrecept, daterade år 1808, och matsedlar och gästlistor från år 1801 fram till 1830. I samlingen återfinns också ett omfattande material av dikter och visor från 1700-talets slut och 1800-talets början. Arkivförteckningen upptar också sådant som invitationer till bröllop och begravningar och till ”assembléer”.
Storasystern Agneta Garneij gifte sig våren 1801 och flyttade till Stockholm med sin man Niklas Kolmodin. Charlotte Garneij följde med till huvudstaden. Det är oklart hur länge hon befann sig i Stockholm, eftersom hon aldrig tog ut någon flyttningsattest utan var hela sitt liv noterad som Kristinehamnsbo. Genom den lilla dagbok hon förde under några månaders tid det här året är vistelsen dock väl dokumenterad. Charlotte Garneij var 19 år och hade till uppgift att hjälpa systern i hemmet, med såväl barnpassning (svågern hade små barn från ett tidigare äktenskap) som med hushållsgöromål. Huvudsakligen rörde det sig om att vara ett sällskap för systern i en helt ny miljö.
Dagboken omfattar ett knappt 50-tal sidor och ger en ovanlig inblick i en tonårsflickas vardag i storstaden. Familjen bodde på Mariaberget på Södermalm och Charlotte Garneij noterade de många promenaderna, inköpen i exempelvis bakelse- och porslinsbodar, de dagliga sociala visiterna och mycket annat som hörde till livet i ett borgerligt hem. Utöver att utgöra sällskap var vistelsen också en del i Charlotte Garneijs egen utbildning till värdinna och tänkta framtid som hustru. Hon fick snart sin egen tyske läsmästare och beskriver hur hon fick böcker av honom att läsa, böcker som de sedan gemensamt diskuterade. En del av dem var på franska. Charlotte Garneij lyssnade på musik i Kungsträdgården, gick på teater, gjorde utflykter till Djurgården och Kungsholmen och skrev kortfattat om det mesta hon var med om. Under loppet av sommaren blev dagboken allt oftare fylld av hennes reflektioner över tillvaron.
Väl hemma i Kristinehamn igen fortsatte hon att läsa och skriva, men någon mer dagboksnotering finns inte bevarad. Familjen råkade ut för den stora katastrofen hösten 1804, när halva staden brann ned, däribland deras eget hem. Ett nytt hus byggdes på tomten, men branden var ett hårt slag också ekonomiskt. Vid faderns död 1808 blev familjens läge prekärt. Charlotte Garneijs mor beviljades som änka efter några år en pension från brukssocieteten, vilket väl var hennes räddning. Familjen utnyttjade också sitt kulturella kapital genom att från år 1810 ta emot flickor på pension i hemmet. De startade alltså en tidig internatskola, som sedan drevs ett antal år under 1810-talet. Det gav inkomster. Skolverksamheten förklarar också funktionen av såväl visor som recept i det bevarade arkivet: det vittnar om något av det som man sysslade med i den Garneijska flickpensionen. Charlotte Garneij verkar av sina alster att döma ha varit en huvudperson i verksamheten, men det rörde sig om ett familjeföretag.
Charlotte Garneij var en mamsell bland andra, men en läsande och skrivande kvinna som tillsammans med mor och syskon bidrog till utbildning av unga kvinnor långt före flickskolornas tid.
Charlotte Garneij dog i nervfeber vid 59 års ålder år 1842. I död- och begravningsboken tituleras hon mamsell.
