Charlotta Öberg var poet och känd under namnet Lotta Öberg.
Charlotta Öberg föddes 1818 i en mycket fattig Stockholmsfamilj. Hennes far var timmerman och hennes mor var skurgumma och hjälpreda i de borgerliga husen. Charlotte Öbergs hälsa som barn var så nedsatt att hon inte kunde gå i skolan. Hon utbildade dock sig själv genom att läsa en grannpojkes läroböcker och så småningom började hon skriva dikter. Författarinnan Wilhelmina Stålberg skriver i den levnadsteckning om henne som ingår i Anteckningar om svenska qvinnor, 1864, att hon var så fattig att hon inte hade något papper att skriva sina dikter på utan att de skrevs ner på ”makulatur från hökareboden eller karduspapper från tobaksboden.” Stålberg berättar också att det var när modern lät läsa upp dotterns dikter under ett kalas i ett högre ståndshus där hon arbetade, som en avgörande vändpunkt i Charlotte Öbergs liv ägde rum. En greve Wetterstedt (förmodligen akademiledamoten Gustaf af Wetterstedt) imponerades av kvaliteten i Charlotta Öbergs dikter och tog sig an henne. Hon sattes i skola, fick en kvalificerad utbildning och möjlighet att skriva.
Charlotta Öbergs beskyddare lät utge tre häften Lyriska dikter av henne mellan 1834 och 1841. År 1839 utkom också ett litet häfte med en lång dikt riktad till poeternas musa Polyhymnia. Den har karaktären av en tacksägelsedikt: ”Och jag, den ringa blomma född i dalen, / Som flyttad blef af milda händer borrt, / I bättre jodmån från de bittra qvalen”.
Charlotta Öberg kallade sig Lotta Öberg som författare. När första häftet utkom var det en sensation. Bland dem som engagerade sig i den unga författarens öde fanns hovdamen Marianne Ehrensvärd, som i ett brev till Fredrika Bremer ber henne stödja Charlotta Öberg. Bremer avvisade henne dock bryskt.
Charlotta Öberg avled 1856, endast 38 år gammal.
