Charlotta d’Albedyhll var författare och en medelpunkt i det romantiska Uppsalas litterära salonger.

Charlotta d’Albedyhll föddes 1770 som dotter till riksrådet Anders Reinhold Wrangel och grevinnan Eleonora Mariana Barnekow. Hon hade tre bröder och en syster. Systern Margareta Lovisa Wrangel var under året 1780 förlovad med prins Fredrik.

När Charlotta d’Albedyhll började författa är inte känt, men redan i sin ungdom beskrevs hon av samtiden som snillrik, bildad och vitter. År 1798 skickade hon ett brev till Anna Maria Lenngren med en vädjan om att denna skulle bli hennes mentor. Denna avböjde dock vänligt men bestämt, och de två kvinnorna tycks inte ha haft kontakt därefter.

År 1807 berättar Malla Silfverstolpe att hon hört Charlotta d’Albedyhll högläsa en roman med titeln Ludvig von Mansfeldt. Verket skulle enligt Malla Silfverstolpe handla om Charlotta d’Albedyhlls morbror Ludwig von Eickstedt. Denna roman blev dock aldrig tryckt.

De kommande åren blev flera av Charlotta d’Albedyhlls dikter publicerade, bland annat i Per Wallmarks Journal för litteraturen och theatern, de flesta under pseudonymen Ch. Wr. Med Wallmark kom hon också att brevväxla under flera år och hon tog dennes parti i den strid han förde mot den nyromantiska skolan i Sverige (fosforisterna).

Charlotta d’Albedyhll gifte sig 1795 med diplomaten och friherren Gustaf d’Albedyhll. De träffades första gången på Tistad slott 1789, och Gustaf d’Albedyhll har beskrivit hur hänförd han blev av henne redan vid deras första möte. Denne hade dock hamnat i onåd efter ett upplopp i Köpenhamn, vilket kan förklara att det dröjde innan de gifte sig. Äktenskapet tycks ha varit mycket lyckligt och de fick tre söner.

År 1812 hade Charlotta d’Albedyhll förfärdigat sitt första större verk, ett epos om Odens dotter Gefion och dennas kulturinsats i Norden, vilket hon sände till Esaias Tegnér för granskning. Denne svarade 15 juli 1813 med ett långt och tämligen kritiskt brev, där han framför allt vände sig mot användningen av hexameter. Samma år flyttade familjen d’Albedyhll från Nyköping till Uppsala och snart hade hemmet blivit en central plats i stadens litterära liv. Charlotta d’Albedyhll började umgås med just de fosforister som hon tidigare tagit avstånd från, och i synnerhet kom hon att beundra Per Daniel Amadeus Atterbom. Uppmuntrad av bland andra Atterbom trycktes Gefion: skaldedikt i fyra sånger våren 1814, utan att Tegnérs anmärkningar hade beaktats.

Eftermälet efter Charlotta d’Albedyhll varierar. Per Daniel Amadeus Atterbom uttrycker sig mycket positivt om henne, medan Malla Silfverstolpe är betydligt mer kritisk. Det är dock inte osannolikt att det senare omdömet grumlas av att de båda kvinnorna på många sätt var rivaler på den tämligen lilla scen som Uppsalas litterära societet utgjorde i början av 1800-talet.

Charlotta d’Albedyhll dog i Stockholm 1835.