Christiana Oxenstierna trotsade lagen när hon gick emot sin högadliga familj och i hemlighet gifte sig med en man som hon själv valt.
Christiana Oxenstierna föddes 1661 som det sjätte barnet av åtta i en högadlig och förmögen familj. Både modern, Marca Christiana von Löwenstein und Scharfeneck, och fadern Gabriel Gabrielsson Oxenstierna, tillhörde grevliga ätter. Fadern tjänstgjorde i höga befattningar hos drottning Kristina och Karl X Gustav. Christiana Oxenstierna blev tidigt föräldralös; när hon var elva år dog hennes mor och året därpå även hennes far. Som lagen föreskrev blev då den äldsta brodern Gustaf Adolf Oxenstierna hennes förmyndare. Det var dock en faster, grevinnan Anna von Dohna, som tog hand om och uppfostrade henne i sitt hem i Stockholm.
Redan som ung sägs Christiana Oxenstierna ha haft en ”ovanlig bildning och beläsenhet i Skriften”. Genom fastern blev hon nära bekant med en präst, Nicolaus Bergius. Han var predikant i den nybildade franska lutherska församling som inrymdes i fasterns hus. Eftersom han led av svåra depressioner försökte Christiana Oxenstierna att stödja hans tillfrisknande med besök och uppbyggliga samtal. Mötena ledde så småningom till att de blev förälskade i varandra.
När Gustaf Adolf Oxenstierna fick vetskap om kärleksaffären satte han stopp för deras planer på giftermål, med argumentet att en adlig kvinna inte fick gifta sig med en präst. Även om sådana steg över ståndsgränserna emellanåt kunde förekomma var de mycket ovanliga och krävde förmyndarens godkännande. Inom högadeln var de allra flesta mycket måna om att hålla på sin exklusiva ställning. Christiana Oxenstierna och Nicolaus Bergius tvingades att separera, men de återförenades efter några år. De gifte sig i hemlighet 1691 sedan två präster gett sin tillåtelse till det. Först ett år därefter, när Christiana Oxenstierna blivit gravid, berättade hon om giftermålet för sina släktingar.
Det blev stor skandal och Gustaf Adolf Oxenstierna anklagade paret för att ha brutit mot lagen. Giftermål av detta slag hotade det adliga ståndet och kränkte dess privilegier, hävdade greven i en skrivelse till kungen och till adelns representanter i Riddarhuset. Konsekvensen av sådana brott skulle bli att ”all ordning lärer försvinna”. Adelsmännen instämde i anklagelsen om att ett brott hade begåtts och att det borde föranleda bestraffning. Karl XI var dock av en annan uppfattning. Han hade infört envälde och gick ofta emot högadelns maktanspråk och propåer. Han slog fast att det hela var en privatsak som inte angick någon utomstående. Den skärpning av förbudet mot giftermål mellan stånden, som Gustaf Adolf Oxenstierna föreslagit, avfärdades också.
Christiana Oxenstierna bröt kontakten med de flesta i sin adliga familj. Under det decennium som återstod av hennes liv levde hon med sin man och ägnade sig åt olika slags välgörenhetsarbete, framför allt undervisning av fattiga barn. Hon tog också hand om sin mans syskonbarn som blivit föräldralösa. De fyra barn hon själv födde dog vid mycket späd ålder. År 1701, efter den fjärde förlossningen, avled Christiana Oxenstierna, 39 år gammal. Trots att några i den adliga släkten motsatte sig det, begravdes hon i faderns krypta i Storkyrkan i Stockholm. Prästen kunde genomdriva gravsättningen där eftersom Christiana Oxenstierna hade bekostat en reparation av kryptan.
Christiana Oxenstiernas val av make, på tvärs mot familjens vilja, fördömdes länge efter hennes död. Nicolaus Bergius, som överlevde henne med några år, skrev boken Kort beskrifning af then högwälborna frus, fru Christiana Juliana Oxenstiernas lefwernes lopp, 1704, för att motverka förtalet.
