Christina Regina von Birchenbaum har ifrågasatts som en verklig person, medan andra har hyllat henne som ”Finlands första skaldinna”; hon anses ha författat en svenskspråkig dikt daterad 1651, En annor ny visa, som berättar om en änkas svåra liv.
I första person singularis berättar dikten om en kvinna som reste omkring i Europa när trettioåriga kriget härjade, och vars make, en ryttare, stupade på slagfältet. Dikten har akrostikon (namnchiffer bildat av radernas begynnelsebokstäver) C-H-R-I-S-T-I-N-A R-E-G-I-N-A V-O-N B-I-R-C-H-E-N-B-A-U-M. Dikten överlevde som kopia i den så kallade Samuel Älfs handskrivna visbok, som bevarats i Linköpings Stiftsbibliotek. Visboken innehåller många dikter och visor, vissa med andra akrostikon, och den kan ha skrivits i Finland.
Berättarrösten i dikten säger sig vara från Karelen: ”Roosz vthan, iagh vprunnen, är i Carele landh”. Eftersom det under 1800-talet antogs att Christina Regina von Birchenbaum har skrivit dikten som bär hennes akrostikon blev hon omtalad som en skaldinna från Finland. Det är dock inte självklart att hon hade några rötter i Karelen eller Finland — däremot förekommer familjenamnet i baltiska sammanhang.
I dikten, som omfattar drygt trettio verser, beskriver berättaren sitt liv. Stilen är tidstypisk: den fokuserar på de många förluster människan ofta fick bära under denna tid. Diktens jag förlorar som barn sin far, två av hennes tre barn dör som små och det tredje barnet reser långt bort med sin make. Berättarens make stupar i krig efter endast några års äktenskap. Enligt dikten reste hustrun femhundra mil på trettioåriga krigets slagfält, letande efter sin man, bara för att få höra beskedet att han var död.
Berättaren säger sig ha råkat i sjöhaveri, brand och nöd. Efter sjutton ensamma år som änka skall hon dock ha hittat en ny kärlek, en man av god familj. Också den här kärleken sviker henne, och ”arga tungors list” skiljer de förälskade från varandra. Den världsliga lyckan förblir kort, och endast efter döden väntar den eviga glädjen, i himmelen.
Trots att Christina Regina von Birchenbaums existens har ifrågasatts står det ändå klart att en person vid detta namn levde i mitten av 1600-talet. I Riksarkivet förvaras nämligen två brev till Magnus Gabriel De la Gardie, underskrivna av en kvinna med detta namn. I dessa korta brev berättar hon om sin fattigdom och elände som en ensam änka.
Den fullständiga underskriften lyder ”Christina Regina von Börckenbohm Sahl[ige] Majorens Axel Paulij Liljenfeldtz effterlåtne högbedröfwade och älendige Enckja”. Det var en tidstypisk signatur som betonade sändarens nödläge, behov och rätt att få hjälp.
Major Axel Pauli verkar ha hört till en släkt som adlad levde i Livland, men hans släktförbindelser till den förste adlade Liljenfelt är oklara. Han verkar ha fungerat som hövitsman på Dalarö skans år 1661 och dött år 1662, elva år efter diktens angivna tillkomstdatum. Den ryttare som beskrivs som död i dikten måste därför ha varit en annan person eller en fiktiv gestalt.
Under 1800-talet knöts En annor ny visa av misstag till en manlig författare, Lars Wivallius. När akrostikon senare uppmärksammades och visan kopplades till Christina Regina von Birchenbaum, hyllades dikten som ett folkligt och typiskt kvinnligt arbete. De föreställningar om kvinnors diktning som då var aktuella tycks ha påverkat dessa tolkningar. Christina Regina von Birchenbaums roll i diktens tillkomst kan ifrågasättas även utifrån andra grunder; akrostikon kan hänvisa till författaren, men den kan också hänvisa till personen som beställde och mottog dikten. I samma visbok med En annor ny visa finns det till exempel en dikt i första person singularis om en dödsdömd man. Den dikten har akrostikon, ändå har den inte tolkats som autobiografisk.
Trots allt präglas En annor ny visa av personliga erfarenheter. Det kan därför antas att det är Christina Regina von Birchenbaums liv som beskrivs där, antingen av henne själv eller av någon som bistod henne med diktningen. Som en berättelse om en 1600-talskvinnans liv, kärlek och förluster förblir dikten och personen Christina Regina von Birchenbaum en del av tidig kvinno- och litteraturhistoria i Norden.
