Christine Malmström Barke var en central person inom den svenska lottarörelsen (Riksförbundet Sveriges lottakårer), bland annat som rikslottachef under åren 1978–1986.

Christine Malmström Barke var dotter till Carola Ingeborg Nordström och generalmajor Anders C. Gson Nordström. Som 18-åring sökte hon sig 1950 till lottarörelsen, där hon inledningsvis var verksam som biträdande sekreterare i Stockholms armélottakår samt genomgick militär tjänstegrensutbildning. Drygt två decennier senare, 1972, valdes hon till vice rikslottachef och 1978 efterträdde hon Alice Trolle-Wachtmeister på posten som rikslottachef.

Som rikslottachef var Christine Malmström Barke ordförande för Riksförbundet Sveriges lottakårers överstyrelse. Tillsammans med generalsekreteraren utgjorde hon därmed lottarörelsens presidium. Utöver ledningsuppgifterna gjorde hon sig ett namn inom lottarörelsens utbildningsverksamhet för vilken hon tog fram utbildningsmaterial, initierade nya kurskoncept och agerade instruktör.

Under åren 1975–1980 ingick Christine Malmström Barke i den statliga kommittén ”Beredningen för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret”, som hade till uppgift att utreda utökade anställningsmöjligheter för kvinnor inom försvaret. Kommitténs arbete låg till grund för riksdagens beslut att undanröja samtliga formella hinder för kvinnor att arbeta inom försvarsmakten, däribland hindret för kvinnor att bli officerare.

Efter åtta år som rikslottachef avgick Christine Malmström Barke år 1986. För sitt arbete tilldelades hon flera utmärkelser, däribland Konungens medalj i 8:e storleken i Serafimerordens band, samt utsågs till hedersledamot av Sveriges lottakårer.

Efter att hon lämnat lottarörelsen fortsatte Christine Malmström Barke att arbeta för det svenska försvaret i egenskap av avdelningsdirektör vid Försvarsmaktens Högkvarter.

Christine Malmström Barke avled 2003, vid 71 års ålder, och är begravd på Vombs Kyrkogård i Veberöds församling.