Disa Holberg var barn- och ungdomsboksförfattare samt en etablerad redaktör och kåsör.

Disa Holberg föddes i Skara 1890. Föräldrarna var Mathilda Bergfeldt-Torell och postmästaren Waldemar Holberg, ättling till brodern till dramatikern och författaren Ludvig Holberg.

Under en stor del av sitt liv arbetade Disa Holberg som kontorist och redaktör vid olika svenska tidningar. I nio år var hon familje- och tävlingsredaktör för den då Göteborgsbaserade Hvar 8 Dag. Därefter var hon på Åhlén & Åkerlunds och hade ansvar för porträttgalleri och tävlingsredaktion i Veckojournalen. Under en tid var hon även anställd på Svenska Dagbladet för att sköta registraturen.

I början av 1920-talet började Disa Holberg publicera kåserier i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet under signaturen Theodora. I kåserierna gav hon vardagsbetraktelser från både Stockholm och Lund, där hon ibland reflekterade över kvinnorollen, ofta med en litterär ton och humoristisk poäng.

Som barnboksförfattare debuterade Disa Holberg 1924 med Barnungar, utgiven på Lars Hökerbergs förlag och illustrerad av sedermera vännen Ossian Elgström. Debutromanen hyllades av recensenter för sin behagliga och humoristiska berättarkonst. Elgström var i sitt förord till boken entusiastisk över den unika humor Disa Holberg skrev fram, vilken han menade roade både vuxen som barn.

Med romanen Barnungar ville Disa Holberg återge ett ”vanligt” barns tankar och känslor, och utgick enligt företalet i romanen från sina egna barndomsminnen i Skara. I berättelsen uppträdde ”busflickan” i samma sorts lekäventyr som de konventionella pojkböckerna. Som en föregångare till Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga återfanns i romanen ett kapitel om hur ett nattkärl av bleck sattes på flickans huvud och dess förödande konsekvenser likt berättelsen om soppskålen. Förutom situationskomik utifrån en flickas synvinkel fick läsaren i berättelsen också ta del av hur samhället moderniserades.

Året därpå gav Disa Holberg ut romanen I slynåren. För tjugo år sedan, illustrerad av Gerhard Gyllenhammar. Romanen ansågs vara i en klass för sig och beskrevs som en berättelse med tjuvpojkshumor. I romanen Första stegen på egen hand: barnförbjuden bok för unga flickor, 1926 skildrade Disa Holberg istället en ung konstnärs- och studentbohem i Göteborg. Romanen utmärkte sig genom sitt fartfyllda språk och den verklighetsnära och självupplevda känslan, men också med en stor dos äkta situationskomik.

Disa Holberg bosatte sig efter en tid i Lund. Där bodde redan hennes syster Dagmar som nu blivit änka. Systern Dagmar var under en tid sjuklig och Disa Holberg tog då ett stort känslomässigt men också ekonomiskt ansvar för systern. Från Lund fortsatte hon sitt författarskap och gav ut en dryg handfull barn- och ungdomsböcker under 1920-talet, exempelvis barndomsskildringen Kisse berättar 1927 som illustrerades av Maj Lindman.

Förutom böcker och kåserier skrev Disa Holberg humoristiska sketcher som sattes upp under 1930–1940-talet runt om i Sverige, däribland hos olika kvinnoföreningar. Den samtida synen på kvinnliga komiker präglades av bilden att kvinnan saknar humor, vilket också uttrycktes i en recension då Disa Holberg framhölls bryta den normen.

Disa Holberg var en beläst humorist som under sin livstid förordade okonstlad litteratur för unga och även kritiserade författaryrkets orättvisa ekonomiska ställning.

Disa Holberg avled 1954 i Lund, 64 år gammal, och är begraven på Skogskyrkogården i Stockholm.