Ebba Atterbom var lärare i italienska och översättare. Hon var först med att översätta James Joyce till svenska.

Ebba Atterbom föddes 1868 och var dotter till Ernst Atterbom och Augusta Tigerschiöld. Hon var näst äldst i en syskonskara på sju. Hennes far var ingenjör och major samt son till den berömde skalden P. D. A. Atterbom. Efter att ha bott på olika ställen i Sverige flyttade familjen 1879 till Göteborg där de blev bofasta. Ebba Atterboms mor var intresserad av uppfostringsfrågor och uppfostrade sina döttrar att ta eget ansvar. De fick gå i Nya elementarläroverket för flickor i Göteborg.

I ungdomsåren bodde Ebba Atterbom, tillsammans med sin familj, granne med familjen Salomon, dit dottern Sophie, gift Elkan, återkommit efter att ha blivit en ung änka och förlorat sitt enda barn. Den glada och gästvänliga familjen Atterbom blev ett stort stöd för Sophie Elkan i hennes sorg. Vänskapen höll i sig och Sophie Elkan och Ebba Atterbom gjorde resor tillsammans. Ebba Atterbom skrev också ofta rent Sophie Elkans manuskript samt språkgranskade dem. Vänskapen med Sophie Elkan ledde också till bekantskap med Selma Lagerlöf. Under 1890-talet vistades den språkbegåvade Ebba Atterbom flera år i Florens, Italien, där hon lärde sig språket flytande. Hon gjorde under årens lopp många resor till Italien, ofta i sällskap med damer som önskade ledsagas dit.

Ebba Atterbom började ge lektioner i italienska och inledde på 1890-talet sin verksamhet som översättare, ovanligt nog från svenska till italienska. Hon översatte noveller av Sophie Elkan, sagor av Helena Nyblom, romanen Margit av Anna Tengström, 1899, samt Briljantsmycket av Per Hallström 1901.

År 1907 flyttade Ebba Atterbom tillsammans med sin far, som blivit änkling, till Kungälv. Där verkade Selma Lagerlöfs bror Daniel Lagerlöf som stadsläkare och i perioder bodde syskonens faster där. Tidvis anlitades Ebba Atterbom som sällskap åt syskonen Lagerlöfs faster. När fadern dog 1924 bodde Ebba Atterbom kvar i Kungälv, där hon var folkbokförd fram till 1937 då hon flyttade tillbaka till Göteborg.

År 1909 fick Vilhelm Lundström, professor i klassiska språk vid Göteborgs högskola, tillstånd att förlägga delar av undervisningen till Rom och studentgruppen fick gratislektioner i italienska av Ebba Atterbom som förberedelse. År 1925 var Ebba Atterbom, vid sidan av Vilhelm Lundström, Anna Ahrenberg och andra italienvänner, en av grundarna av den Svensk-italienska föreningen i Göteborg. Ebba Atterbom utsågs vid det första mötet till vice sekreterare i föreningen och hon var en flitig deltagare i dess livaktiga verksamhet under flera decennier. När undervisningen i italienska kom igång vid Göteborgs högskola 1928 återfanns Ebba Atterbom under flera år som lärare vid sidan av lektorerna i ämnet. Hennes entusiasmerande undervisning i italienska är omvittnad.

Ebba Atterbom var sedan 1927 auktoriserad översättare. Hennes verksamhet som översättare var varierande och innefattade översättningar inte bara till och från italienska, utan också från engelska, norska och danska. Hon översatte texter av högst varierande slag, från äventyrsromaner och detektivhistorier till Fioretti. Små blomster. Legender ur S. Franciskus' liv, 1924. Bland de mer namnkunniga engelskspråkiga författarna kan nämnas H. G. Wells och Edith Wharton, samt inte minst James Joyce. Ebba Atterbom översatte år 1921 hans Ett porträtt av författaren som ung och de båda brevväxlade i samband med Ebba Atterboms arbete med översättningen. I sitt verk Finnegans wake gör Joyce en ordlek med anspelning på Ebba Atterboms efternamn. Denna avböjde dock senare att ta sig an James Joyces Ulysses. Av hennes översättningar från italienska kan nämnas Musikens grammatik av Giovanni Tronchi, 1908, det omfattande verket Fyra böcker om arkitekturen av Andrea Palladio, 1928, samt Världens rosor: italienska kvinnoporträtt från renässansens och barockens dagar av Giulio Marchetti Ferrante, 1932.

I och med översättningen och bearbetningen av Aase och Kurt Kirchheiners välkända lärobok 100 lektioner i italienska, 1938, kunde Ebba Atterbom kombinera sina erfarenheter som pedagog och översättare, i det här fallet från danska, vilket var originalets språk. Boken gavs ut i flera upplagor under de följande decennierna. Ebba Atterbom översatte och bearbetade också de båda Kirchheiners parlörer Italiensk reseparlör, 1938, och Italienska i dagligt tal, 1949.

Ebba Atterbom bodde under slutet av sitt liv på Gibraltargatan i Göteborg och var omtalad som en gladlynt, trevlig och elegant dam. Hon fortsatte att ge språklektioner ännu så sent som 1959 och samma år förärades hon Ordine della Stella della Solidarietà för sina insatser för det italienska språket och litteraturen i Sverige.

Ebba Atterbom gick bort vid en ålder av 93 år 1961. Hon är begravd i den atterbomska familjegraven på Uppsala kyrkogård.