Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Ebba Månsdotter (Lilliehöök)

1529-01-131609-09-29

Grevinna, godsägare

Ebba Månsdotter (Lilliehöök) var grevinna som genom födsel och giftermål tillhörde det allra främsta skiktet av 1500-talets svenska högadel. Hon var delaktig i de politiska motsättningarna runt sekelskiftet 1600.

Ebba Månsdotter föddes år 1529 och var dotter till Måns Bryntesson (Lilliehöök) och Brita Jönsdotter (Roos af Hjelmsäter). Måns Bryntesson dubbades till riddare år 1528 och intogs i riksrådet. Han hade därmed uppnått en framstående politiskt ställning i rikets ledning. Missnöjet bland adeln i Västergötland mot kungens politik var emellertid stort, och så småningom utmynnade detta i ett uppror (Västgötaherrarnas uppror). Det fick emellertid inget stöd av allmogen. När upproret misslyckades gav Måns snabbt upp och förklarade att han var oskyldig. Han överbevisades om sin skuld, dömdes till döden och avrättades i juli månad år 1529 på Stortorget i Stockholm. Hans dotter Ebba Månsdotter var då endast några månader gammal.

Brita Jönsdotter, Ebba Månsdotters mor, var nu änka för andra gången. Brita var dotter till riddaren Jöns Ulfsson (Roos af Hjelmsäter) i Västmanland, som ägde jord på många håll i Sverige. Denna jord skulle så småningom delvis hamna i Ebba Månsdotters händer. I sitt första äktenskap var Brita Jönsdotter gift med riddaren och hövitsmannen Erik Nilsson (Gyllenstierna), svåger till Sten Sture d.y., som avrättades vid Stockholms blodbad år 1520. I detta äktenskap föddes inga barn.

Brita Jönsdotter gifte om sig en tredje gång, nu med Kristoffer Andersson (ofta kallad ”Röd”, men han tillhörde släkten Ekeblad av Hedåker). Han hade en magisterutbildning från Wittenberg, och var riksråd och kungens kansler. Kristoffer Andersson var en betrodd tjänare till kungen, men hamnade i konflikt med denne och flydde 1543 utomlands. Han tog med sig sin fru Brita Jönsdotter och hennes dotter Ebba Månsdotter. Han dog i landsflykt i Lübeck år 1548. I detta äktenskap föddes en dotter, en halvsyster till Ebba Månsdotter, som senare kom att gifta sig med riksrådet Gustav Johansson (Tre rosor).

Efter Kristoffer Anderssons död kom Ebba Månsdotter tillbaka till Sverige tillsammans med sin mor. Gustav Vasa hade stor del i detta och hade länge planerat hennes hemförande. Sannolikt bedömde han det som alltför farligt om den rika arvtagerskan inte befann sig inom hans synfält. Hon placerades i drottningens uppvaktning. Ebba Månsdotter var giftasvuxen och det gällde att hitta en make till henne. Passande nog blev det Sten Eriksson (Leijonhufvud), som i donation från kungen redan hade fått några av de gods som tillhörde hennes arv. Bröllopet ägde rum på Stockholms slott i oktober 1548.

Släkten Leijonhufvud, som var en av Sveriges främsta adelssläkter, hade gift in sig i kungamakten. Ebba Månsdotters svägerska Margareta Leijonhufvud var gift med Gustav Vasa, och tillsammans med flera andra högadliga personerna ingick man i de så kallade kungafrändernas led. Dit hörde också bland annat Svante Sture och Gustav Olofsson (Stenbock), som var gift med ytterligare två av Sten Erikssons systrar. Den senares dotter Katarina blev sedermera Gustav Vasas tredje hustru. Ebba Månsdotter hade alltså hamnat mitt i den svenska ekonomiska, sociala och politiska högadliga eliten.

Mestadels bodde Ebba Månsdotter och Sten Eriksson på Loholmen och Gräfsnäs, båda i Västergötland. Dåtidens högadel befann sig ofta i rörelse mellan sina gårdar men vistades även vid hovet. I äktenskapet föddes elva barn, varav två söner och fem döttrar uppnådde vuxen ålder. Under denna tid började adeln överge bruket med patronymikon och i stället använda sig av släktnamn. Namnet Lewenhaupt blev det brukliga namnet för den grevliga grenen av den Leijonhufvudska släkten. Hustrurna behöll vid denna tid det namn de hade som ogifta. Ebba Månsdotter tycks således ha behållit sitt patronymikon.

Vid Erik XIV:s kröning år 1561 utnämndes Sten Eriksson till friherre. Han låg senare bakom hertigarnas uppror mot konungen. Han sårades emellertid allvarligt och avled den 5:e oktober 1568. På sin dödsbädd lär han ha fått ett muntligt löfte om grevlig rang. En kort tid efter hans död blev Ebba Månsdotter i egenskap av hans änka upphöjd till grevligt stånd. Några månader senare fick hon som grevskap Raseborgs slott i Finland, med Karis socken och Nådendals klostergods. Det omfattade år 1570 omkring 270 mantal förutom slottet med ladugård. Brevet var provisoriskt, men 1571 utdelades ett fullständigt grevskapsbrev, där donationen utökades med ytterligare ett hundratal mantal. Sammanlagt hade Ebba Månsdotter år 1571 nästan 35 000 mark i förläningsinkomster, grevskapet inräknat, och var därmed den största förläningstagaren i hela riket. Först 1585 avstod hon länet till sin äldste son Axel, som då var drygt 30 år gammal. Han fick dock vänta ytterligare två år tills han fick själva grevetiteln och rätt att kalla sig arvinge till Raseborg. Ebba Månsdotters grevskap är ett exempel på hur ekonomiska maktresurser skapats för en kvinna, som sedan behållit makten lång tid efter det att en kompetent man hade kunnat ta över.

Samtidigt som Ebba Månsdotter avstod från grevskapet skedde det också en uppdelning av arvet efter Sten Eriksson. Hon behöll dock sitt eget fäderne- och mödernearv, vilket barnen ansåg vara för mycket. Detta ledde till konflikter inom familjen. Ebba Månsdotters uppfattning var att hennes man Sten Eriksson endast hade lämnat ett litet arv efter sig; hon hade själv skapat förmögenheten, och hade därmed rätt att förfoga över den. Enligt jordlängder från 1560-talet hade Sten Eriksson drygt 200 gårdar, men många av dessa förvaltade han för sin fru. Historikern Karin Tegenborg Falkdalen kallar henne för Sveriges godsrikaste arvtagerska — även om detta kanske inte stämmer helt, hade hon ändå ärvt ansenliga tillgångar. Från sina föräldrar hade hon bland annat fått sätesgårdarna Upplo och Ervalla, och hennes man hade gett henne Loholmen i morgongåva. Möjligen var det hon som lät uppföra Gräfsnäs slott. Även på ålderdomen tillhörde hon det mest förmögna skiktet av den svenska adeln. Med sina deklarerade ränteinkomster om 484 daler kom hon år 1607, några år före sin död, på fjortonde plats bland alla jordägare i Sverige.

Ebba Månsdotter var en stridbar och bestämd kvinna som ofta kom i konflikt med omgivningen, såväl inom familjen, som med omgivande bönder eller med kung och hertig. Särskilt med sonen Moritz blev det slitningar, medan relationen till den äldre Axel verkar ha varit betydligt bättre. Det fanns en konflikt mellan barnen rörande de yngre barnens rätt till ersättning från det grevskap som Axel hade fått. Under avsättningskriget mot Sigismund tilltog motsättningarna. Moritz stödde riksföreståndaren hertig Karl medan Ebba Månsdotter och Axel stödde Sigismund. Av börd och genom giftermål stod Ebba Månsdotter betydligt närmare den grupp inom högadeln, som försökte hävda sin egen maktställning genom att stödja den legitime kungen. Hertig Karl tog grevskapet ifrån Axel och lämnade det till Moritz. Att den misstänksamme hertig Karl misstrodde henne är ingen överraskning, och även efter krigets slut fanns uppenbarligen motviljan kvar. År 1607 förbjöd hertigen henne att vara närvarande vid sin kröning.

Samtiden benämnde ibland Ebba Månsdotter ”grev Ebba”. Att hon själv skall ha kallat sig så kan dock ej beläggas av källorna. Det finns flera exempel på hur hon låg i konflikt med sina bönder. På 1590-talet fruktade hon uppror från bönderna och beskrev sig i ett brev till sonen Moritz vara i stor fara. Samtiden och eftervärlden har beskrivit henne som en person som var fruktad för sitt ”stolta, härsklystna lynne” och ”processlysten”. Mycket i hennes brevväxling och annat bevarat material visar att det ligger en hel del i detta. Samtidigt bör den roll som hon var tvungen att ikläda sig när hon blev änka inte glömmas bort. En adelsman skulle vara sträng och hård mot sina undersåtar, medan hans fru skulle vara öm, omtänksam och sörja för undersåtarnas väl och ve. Som adelsänka var Ebba Månsdotter tvungen att också träda in i en manlig godsägarroll. Flera av hennes egenskaper var vanliga hos många samtida män, utan att det väckte speciell uppmärksamhet hos omgivningen eller eftervärlden.

Som änka bodde Ebba Månsdotter oftast på Gräfsnäs i Västergötland. De sista åren vistades hon emellertid på sin gård Lärjeholm i samma landskap, där hon avled 1609, nästan 81 år gammal. Begravningen ägde rum året därefter i Uppsala domkyrka.


Jan Samuelson


Publicerat 2020-03-02



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Ebba Månsdotter (Lilliehöök), www.skbl.se/sv/artikel/EbbaMansdotterLilliehook0, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Jan Samuelson), hämtad 2020-04-07.




Familjeförhållanden

Civilstånd: Änka
  • Mor: Brita Jönsdotter (Roos af Hjelmsäter)
  • Far: Måns Bryntesson (Lilliehöök)
  • Bror: Måns Kristoffersson (Ekeblad av Hedåker)
fler ...


Utbildning

  • Privatundervisning i hemmet, : Ståndsmässig uppfostran


Verksamhet

  • Yrke: Godsägare


Kontakter

  • Släkting: Kristoffer Andersson (Ekeblad av Hedåker), fosterfar


Bostadsorter

  • Födelseort: Magra socken
  • Magra socken
  • Hedåker
fler ...


Källor

Litteratur
  • Almquist, Jan Eric, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1523-1611), (Norstedt, Stockholm, 1960

  • Almquist, Jan Eric, ’Ätten Lilliehöök under sen medeltid och äldre vasatid: en källkritisk undersökning’, Släkt och hävd, 1962:1, s. 1-38, 1962

  • Elgenstierna, Gustaf (red.), Den introducerade svenska adelns ättartavlor, Norstedt, Stockholm, 1925-1936

  • Fries, Ellen, Teckningar ur svenska adelns familjelif i gamla tider [Elektronisk resurs] D. 1, 3. uppl., Norstedt & Söner, Stockholm, 1910

  • Gillingstam, Hans (red.), Äldre svenska frälsesläkter: ättartavlor. [Bd] 2. H. 2, Riddarhusdirektionen, Stockholm, 2001

  • Luthander, Lennart, Svensson, S. Artur & Kjellberg, Sven T., Slott och herresäten i Sverige: ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Västergötland, Dalsland, Värmland, 2 bd. Allhem, Malmö, 1968

  • Samuelson, Jan, Aristokrat eller förädlad bonde?: det svenska frälsets ekonomi, politik och sociala förbindelser under tiden 1523-1611, Lund Univ. Press, Diss. Lund : Univ.,Lund, 1993

  • Samuelson, Jan, ’En god och förnuftig matmoder: adelskvinnor under stormaktsväldet’, Jämmerdal och fröjdesal: kvinnor i stormaktstidens Sverige, S. 287-305, 1997

  • Swedlund, Robert, Grev- och friherreskapen i Sverige och Finland: donationerna och reduktionerna före 1680, Diss. Uppsala : Univ.,Uppsala, 1936

  • Tegenborg Falkdalen, Karin, Margareta Regina: vid Gustav Vasas sida : [en biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551)], Setterblad, Stockholm, 2016