Edith Unnerstad var författare och är främst känd för sina barn- och ungdomsböcker.
Edith Unnerstad föddes i Helsingfors år 1900. Hon var näst äldst av sju syskon. När hennes mormor, som bodde på Åland, dog 1908 flyttade familjen till Mariehamn. Ett arv efter en faster hade gjort pappan ekonomiskt oberoende. Eftersom Finland under denna tid var storhertigdöme under Ryssland och pappan ville att barnen skulle få en svensk uppfostran flyttade de två år därefter till Sverige. Så småningom slog de sig ner i Stockholm. Där gick Edith Unnerstad i Detthowska skolan några år. Somrarna tillbringade hon på Åland hos släkten, och livet och lekarna där blev en inspirationskälla för hennes barnböcker och även för några av hennes romaner.
Efter studier vid konstskola arbetade Edith Unnerstad som tjänsteman vid Vattenfallsstyrelsen i Stockholm tills hon 1924 gifte sig med Arvid Unnerstad, civilingenjör från Skåne. Allt eftersom han bytte arbetsplatser bytte de bostadsorter, bland annat bodde de i Motala och Helsingfors. Arvid Unnerstad grundade sedan en egen firma i Solna 1938, vilken bland annat introducerade jukeboxen i Sverige. Paret fick 1928 dottern Lena, som, liksom modern, blev litterärt verksam. I hennes fall som översättare. Familjen bosatte sig i Djursholm vid mitten av 1930-talet, där Edith Unnerstad, också efter makens frånfälle, bodde kvar fram till sin död.
Förutom drygt 25 barnböcker skrev Edith Unnerstad nio romaner och en diktsamling. Efter debuten med Uffe reser jorden runt, 1932, följde dessutom två detektivromaner, Fallet Bengtsson, 1933, som fick ett mycket gott mottagande, och Fallet Malo, 1934. Båda gavs ut under pseudonymen Alice Totterman. Den sista boken av Edith Unnerstads hand som kom ut medan hon levde var urvalsvolymen Översvämning på Kringelvägen och två andra sagor, 1980. Bland hennes efterlämnade papper fanns manuskriptet till boken Bara Sara som utgavs 2007, en delvis självbiografisk bok om en åttaårig flicka på Åland.
Mest kända i Edith Unnerstads produktion är de fyra barnböckerna om familjen Pip-Larsson som inleddes med Kastrullresan, 1949. Den vann första pris i en av de pristävlingar som det unga förlaget Rabén & Sjögren använde sig av för att etablera sig på den svenska barnboksmarknaden. Kastrullresan filmatiserades redan 1950. Nära ett halvsekel senare gjordes en TV-serie kallad Pip-Larssons. Namnet kommer sig av att pappan, som är uppfinnare, har konstruerat en kastrull som ger ifrån sig pip i olika tonarter när maten är färdig. Det kan härledas till initialerna i pappans förnamn, Per Ivar Patrik. Som fattig uppfinnare hade han satt sitt hopp till ett arv, men detta visade sig bestå av ett par bryggarhästar med åtföljande vagnar. Men mamman kommer på råd; de bygger om ett par vagnar till resefordon och ger sig ut på vägarna. Efter flera typiska barnboksinslag som möte med luffare, pojke som räddas från att drunkna och (misslyckade) inbrottstjuvar finner familjen en ny hemstad i Norrköping. Berättelsen slutar med att en förmögen dam bidrar till att uppfinningen kan börja massproduceras.
1950-talet blev Edith Unnerstads mest produktiva period. Då utkom bland annat Nu seglar Pip-Larssons, 1950, som blev TV-serie 1971, flera barnböcker, ett par sagoböcker och romaner för vuxna. Edith Unnerstad belönades med Nils Holgersson-plaketten 1957.
Ett par böcker av historiskt intresse är barnböckerna Mormorsresan, 1959, respektive Englandsresan, 1960. Båda handlar om de så kallade hårkullorna, kvinnor från Dalarna som under förra hälften av 1800-talet började tillverka och sälja smycken och lösflätor av hår. Edith Unnerstad hade ett minne från sin barndom av ett par dalkullor och en liten pojke som kom till dem i Helsingfors och ville ta upp beställning på hårarbeten. De fick bo i huset och ta hand om det medan familjen var på landet. Inför skrivandet satte hon sig grundligt in i hårkullornas historia. I böckerna skildras deras arbete och resor i österled och västerled, Sankt Petersburg och England. Barn är huvudpersoner i båda böckerna. Mormorsresan bär helt realismens prägel, medan Englandsresan är mer sagobetonad. Det var första gången detta yrke togs upp i litterär form.
I Edith Unnerstads romaner för vuxna spelar ensamma barn en viktig roll. Några av dem innehåller delvis ett självbiografiskt stoff. Handlingen i de båda första utspelas i Ålandsmiljö. Flera av miljöerna i andra romaner är sådana som Edith Unnerstad var väl bekant med från sin barndoms Stockholm. Det är i allmänhet ingen idyll som skildras, även om det problematiska inte tar överhanden. I en av romanerna, Ensam hemma med Johnny, 1951, görs en antydan om prostitution och det finns erotiska inslag. Det kan påpekas att just vid skiftet mellan 1940-tal och 1950-tal utkom flera svenska romaner om ungdomar som upplevde samhällets svårare sidor, och som hade öppnare erotiska skildringar, till exempel Inga-Lena Larssons Vide ung, 1951, och Per Anders Fogelströms Sommaren med Monika, 1951.
Edith Unnerstad dog i Danderyd 1982.
