Elin Persson var konstvävare, främst känd och uppskattad för sina gobelänger.
Elin Persson föddes 1881 och växte upp i föräldrahemmet Gamlegård på Hög 13 i Skåne. Hennes far John Persson var lantbrukare och kommunalordförande i Hög. Modern Johanna, född Svensdotter, var syster till konstvävaren Cilluf Olsson som också blev gudmor till Elin. I äktenskapet föddes tre döttrar, Johanna, Elin och Alma. Modern var även hon en duktig vävare som fick flera diplom för sin konst. I föräldrahemmet lärde hon sig tidigt vävkonst av sin mor och moster Cilluf. Hon kom från en burgen bondesläkt med anor från tidigare led av kvinnor när det gällde hemslöjd.
Elin Perssons första anställning var hos Aktiebolaget Konstslöjd i Stockholm som grundades av Selma Giöbel 1885. En av de första vävnader hon arbetade på där var en gobeläng i Vasamönster till stolklädsel beställd av prins Eugen, en stor gynnare av svensk hemslöjd. Hon medarbetade där i flera stora tapetgobelänger, bland annat Påfåglar som beställts från England. I början av 1900-talet vävde hon en stor gobeläng som ställdes ut på jubileumsutställningen i Lund 1907 och sedan inköptes av Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (nuvarande Hemslöjden) och överlämnades till drottning Viktoria på hennes 60-årsdag 1922.
Elin Persson var under en tid anställd på Nordiska Kompaniets konstvävnadsavdelning i Stockholm samt hos Licium (nuvarande HV Licium), där hon tillsammans med en annan konstvävare bland annat vävde ett antependium till Lövsta bruks kyrka. Licium startades 1904 som en ateljé för kyrklig och heraldisk textil konst, av Agnes Branting, tidigare direktris vid Handarbetets Vänner 1891–1904, och Mimmi Lundström-Börjesson, en av föreningens skickligaste brodörer. Under en tid i början av 1920-talet var Elin Persson anställd hos Märta Måås-Fjetterström i Båstad och bland hennes vävnader där har Enhörningen under åren väckt stor uppmärksamhet.
Från 1915 var hon bosatt i Furulund dit hon flyttat med modern efter faderns död 1912, och arbetade därefter för Malmöhus läns hemslöjdsförening. För dem vävde hon in på 1950-talet. Elin Persson tilldelades ett stort antal priser och diplom för sina vackra vävnader och bland annat erhöll hon drottning Viktorias fotografi med egenhändig namnteckning. År 1945 fick hon Malmöhus läns hemslöjdsförenings medalj: ”Till heder för den qvinna som fint och snällt kan spinna.”
Elin Persson avled 1959 och ligger begravd på kyrkogården i Hög tillsammans med sina föräldrar.
