Ellen Terserus var lärare och biträdande föreståndare, sedermera ägare av Nya Elementarskolan för flickor (Ahlströmska skolan) tillsammans med skolans grundare Anna Ahlström.
Ellen Terserus föddes i Göteborgs stift och växte upp tillsammans med föräldrarna Elow och Elise, född Engel, samt syskonen Ebba, Eskil och Edith. Ellen Terserus tillhörde den första generationen akademiskt bildade kvinnor. Studierna tillägnade hon sig utomlands vid University of Saint Andrews i Skottland. Vid Saint Andrews avlade hon en Lady Licentiate of Arts och gick sedan sitt lärarinneprovår i Cambridge. Under åren utomlands gjorde hon även betydelsefulla pedagogiska studieresor i Belgien, Tyskland, Österrike, Holland och Amerika och lät sig inspireras av pedagogiskt nytänkande.
När hon flyttade tillbaka till Sverige tjänstgjorde hon som lärare vid flertalet högre flick- och samskolor i Göteborg och Stockholm under åren 1892—1907. Hon var exempelvis med vid starten av den radikala pionjärsskolan Göteborgs Högre Samskola 1901. I det unga kollegiet fanns bland andra Emilia Fogelklou, och Ellen Key var en återkommande föreläsare på skolan. Ellen Terserus tjänstgjorde i Göteborg vid Mathilda Halls skola för flickor (grundad av Mathilda Hall), August Wijkanders skola och Chalmers tekniska läroanstalt (nuvarande Chalmers tekniska högskola). I Stockholm tjänstgjorde hon vid Statens normalskola för flickor 1907. Övriga uppdrag som kan uppmärksammas är att hon ingick i den pedagogiska juryn under världsutställningen i Saint Louis, USA, 1904. Sedan 1907 var Ellen Terserus även sekreterare i Svenska Kvinnors Nationalförbund. År 1907 blev betydelsefullt för Ellen Terserus fortsatta yrkesbana. Hon erbjöds nämligen en tjänst vid den Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm som grundats av Anna Ahlström 1902. I ett bevarat brev från 1907 tackade hon Anna Ahlström för erbjudandet och skrev att hon gärna ställde sig bakom skolprojektet, med en förhoppning om att samarbetet skulle bli till bådas belåtenhet. Med Ellen Terserus intresse för nydanande pedagogiska idéer kunde hon inte ha hamnat mer rätt.
Vid förra sekelskiftet var intresset stort för pedagogisk förnyelse. Det innebar nya möjligheter för framför allt de borgerliga kvinnorna, som bröt gängse konventioner och startade egna skolprojekt. Anna Ahlström, Sofi Almquist och Anna Sandström startade alla egna flickskolor. Liksom i de flesta andra länder fick inte flickor tillträde till de allmänna läroverken. Diskrimineringen av kvinnor öppnade uppenbarligen för pedagogiskt nytänkande; de var inte begränsade av de institutionella ramverk som fanns i de etablerade utbildningssystemen. Detta gällde inte endast utformningen av de pedagogiska programmen, förnyelsen materialiserades även genom byggandet av egna skolhus.
Samarbetet mellan Ellen Terserus och Anna Ahlström fungerade mer än väl och efter två års tjänstgöring på skolan utnämndes Ellen Terserus till biträdande föreståndare och 1916 stod de båda som ägare till skolan. När Ellen Terserus anställdes 1907 erhöll Nya Elementarskolan för flickor statligt stöd, vilket var ett betydande kvalitetsmärke som vanligtvis tog lång tid att få beviljat. Skolan expanderade snabbt och fick behov av större lokaler. Planerna att bygga ett eget skolhus hade Anna Ahlström haft redan från starten, men på grund av första världskriget förhalades projektet och förverkligandet av skolhuset lades på framtiden. År 1926 stod skolhuset, som fick ett dominant läge på Kommendörsgatan på Östermalm, äntligen klart. Skolan var ett palatsliknande stenhus med sex våningsplan och en kolonnprydd huvudfasad. Vid den här tiden hade paret även hittat varandra på ett privat plan och som många andra kvinnor valde de att leva med varandra, istället för att ingå konventionellt äktenskap med en man. Deras första gemensamma lägenhet låg på Sibyllegatan, men med tiden bytte de upp sig till en större lägenhet mitt emot skolhuset. I paradvåningen hände det att paret vid högtidliga tillfällen hade tebjudningar med kollegor och elever från skolan.
Skolbyggnadens lokaler var i inledningsskedet blygsamt inredda, men skulle med tiden smyckas av parets konst som inhandlades på deras gemensamma sommarresor i Europa. I entrén mottogs eleverna av en öppen spis och i taket hängde takkronor i förgyllt trä. En våning upp låg rektorsexpeditionen där paret hade varsitt skrivbord. Skolbyggnaden och ”Tersan” och ”Ahlan”, som de kallades av eleverna hade kapacitet för att erbjuda utbildning åt ett tusen elever. Det var en vidsynt och vänlig anda på skolan, utan att lärarna för den skull gjorde avkall på undervisningens kvalitét. Lärarna handplockades och vid övervägandet av anställning var personligheten en betydande faktor. Ellen Terserus var lingvist och undervisade i engelska och tyska och beskrivs i källorna som en viljestark och skarpsynt person. Och trots att hon drogs med en benskada gjorde hon inte mycket väsen av en förmodad värk, utan gick rakryggad med käpp och hade lätt till skratt. Ellen Terserus var en omtyckt lärare och efter sina resor i Amerika kunde hon tala med amerikansk accent, vilket eleverna ibland övertalade henne att göra.
Fram till 1930-talet hade Ellen Terserus och Anna Ahlström oinskränkt makt över skolan men vid 63 respektive 67 års ålder avgick de med pension. I praktiken var deras inflytande över skolan betydande även efter det. Under 1930-talet initierade paret stiftelsen ”Anna Ahlströms och Ellen Terserus Stiftelse”, som kom att stå som kapitalförvaltare för skolan efter deras frånfälle.
Kommunaliseringen av skolan under 1930-talet markerade slutpunkten för de flesta privata flick- och samskolor då de formella hindren för kvinnors tillträde till de allmänna läroverken upphävdes. Men med påtryckningar genom skrivelser av Anna Ahlström behöll deras skola statligt stöd. Under annat ledarskap fick den fortsätta som flickskola ända fram till 1970, då den ombildades till samskola. Därefter kom den att endast benämnas den Ahlströmska skolan och fortlevde till 1995 då den lades ner.
Ellen Terserus gick ur tiden 1943 tätt följd av Anna Ahlström. Hon hade då vid sidan av sin livskamrat drivit och framgångsrikt format den Nya Elementarskolan för flickor i nästan fyra decennier.
Ellen Terserus vilar på Östra kyrkogården i Göteborg.
