Elsa Beata Wrede var trädgårdsentusiast och den första kvinnan i Sverige som har publicerat instruktionshäften om trädgårdsodling.
Elsa Beata Wrede föddes 1734 på Peippola gård i Elimäki socken, sydöstra Finland. Hennes far var statsrådet Fabian Wrede och modern Catharina Charlotta Sparre. Elsa Beata Wrede var den yngsta av åtta barn i en välbärgad familj. På Peippola gård, där familjen bodde, var man sannolikt generellt mer intresserad av trädgårdsskötsel än i allmänhet, eftersom trädgårdsmästare Jonas Stöörk arbetade på gården redan på 1690-talet.
Elsa Beata Wrede gifte sig år 1761 med svenske friherren Sven Bunge, som senare blev greve. Elsa Beata Wrede använde under sin tid alltid sitt eget efternamn, men nämns i flera tidsskrifter vid namnet Elsa Beata Bunge. Hennes livsskeden är föga kända, trots att hon sannolikt var den första kvinnan i riket (i dag Sverige och Finland) som har publicerat anvisningshäften angående trädgårdsskötsel.
Sven Bunge köpte år 1771 Beatebergs gård, som ligger i Rö socken, trettio kilometer nordost om Stockholm. Beateberg, som dock inte är uppkallat efter Elsa Beata Wredes mellannamn, kallas än idag Mylnakulle, Målnekulla och Viraberg. Det sägs att Elsa Beata Wrede anlade en park i engelsk stil runt Beateberg gård, enligt vissa källor var den 50 hektar, enligt andra till och med 70 hektar stor. År 1816 skildrade Jonas Carl Linnerhielm gårdsparken i berömmande ord.
Kungliga Vetenskapsakademien valde Sven Bunge till medlem år 1773. Sannolikt var det tack vare detta som Elsa Beata Wrede bekantade sig med akademiens betydelsefulla medlemmar, bland andra Carl von Linné och Peter Jonas Bergius.
År 1803 publicerade Elsa Beata Wrede ett instruktionshäfte om odling av vinrankor: Bref till Eglé, om sättet att med minsta kostnad plantera vinrankor, i Sverige; samt befordra dem till ymnig bördighet, tidig och fullkomlig mognad. I slutet av det 52-sidiga häftet finns en anvisning för hur en låda för odling av vinrankor byggs och en tabell som bevisar att materialkostnaderna täcks redan av intäkterna från första odlingsårets skörd. Elsa Beata Wrede tycks ha varit intresserad av att odla vinrankor och andra växthusväxter, eftersom Beatebergs trädgård förutom präktiga vinodlingar dessutom hade ett orangerie och ett persikorum.
År 1806 publicerade Elsa Beata Wrede ett häfte om hur vinrankor ska beskäras: Beskrifning om vinrankors beskärande efter sjelfva naturens anvisning jämte ett nytt sätt att updraga deras grenar påfunnit af engelsmanen herr M. W. Forsyth. Det är ett häfte med 24 sidor text och en ritning, som föreställer beskurna vinrankor. Den skottske William Forsyth var en känd trädgårdsmästare.
Elsa Beata Wredes trädgårdsintresse begränsades inte endast till ”finare” trädgårdsodling – hon valdes till medlem i Kungliga Patriotiska Sällskapet år 1812. Hon gjorde följande år provodlingar av sättpotatis som hon hade fått av sällskapet. Hon samlade sina observationer i två artiklar som publicerades år 1813. Efter att Elsa Beata Wredes man Sven Bunge dog flyttade hon sannolikt till en mindre gård vid namn Wijk och lämnade över huvudgården på Beateberg till sonen Mårten Bunge.
Gårdens huvudbyggnad, som byggdes av Sven Bunge, brann ned år 1860, men trädgårdens odlingar sägs ha klarat branden. Elsa Beata Wredes orangerie på Beateberg, som i dag är privatägd, har försvunnit helt och av växthusen finns bara ruiner kvar. Parken har bevarats men har vuxit igen.
Elsa Beata Wrede avled år 1819.
