Elsa Cedergren var framträdande i nationella och internationella kristna kvinnoorganisationer. Hon blev känd för sitt omfattande ekumeniska arbete samt för sitt engagemang i freds- och kvinnofrågor.
Elsa Cedergren föddes 1893 som fjärde barn till prins Oscar Bernadotte och hans hustru Ebba, född Munck af Fulkila. Fadern var son till kung Oscar II och drottning Sophia men hade avsagt sig arvsrätten till tronen för att ingå äktenskap med en icke-kunglig kvinna.
Elsa Cedergrens uppväxtmiljö präglades av den lågkyrkliga väckelsekristendom som spreds i högre samhällsskikt i Stockholm under senare delen av 1800-talet, inom vilken såväl hennes farmor drottning Sophia som hennes far prins Oscar var djupt engagerade. Även hennes mor var starkt religiöst engagerad och benämnde sig själv som ”omvänd kristen”. Fadern var även involverad i Kristliga föreningen av unga män (KFUM) och var organisationens riksordförande 1892–1943. Uppväxten präglades av familjens sociala ställning och dess pietistiska fromhet. Föräldrarna var nykterister, tog avstånd från världsliga nöjen som dans och teater samt ville kontrollera vilka böcker barnen läste.
Efter avslutad åttaårig flickskola fick Elsa Cedergren inte studera vidare utan genomgick, som andra kvinnor i hennes sociala miljö, kortare kurser i hushållsarbete och sömnad, samt gjorde resor med språkstudier. Hon genomgick dock Röda korsets hjälpsystersutbildning, var extraelev på Sabbatsbergs sjukhus och tjänstgjorde 1916–1917 som Röda korsets hjälpsyster på ”invalidtågen” mellan Sverige, Österrike, Tyskland och Ryssland, en erfarenhet som påverkade henne mycket starkt. År 1929 gifte hon sig med Hugo Cedergren, förbundsordförande i Sveriges KFUM. Paret fick inga barn. Makarna möttes genom ett gemensamt engagemang. Elsa Cedergren har berättat att de gav varandra utrymme för egen utveckling och stöttade varandras arbete.
Elsa Cedergren tog redan i ungdomen avstånd från en religiositet som delade in människor i ”troende” och ”icke-troende”. Den kristna tro hon gjorde till sin växte i hög grad fram ur personliga religiösa erfarenheter. År 1942 blev hon medlem i Vännernas samfund (kväkarna) och var 1959–1961 ordförande i Friends World Committee for Consultation (FWCC), kväkarnas rådgivande världskommitté. År 1946 begärde hon utträde ur Svenska kyrkan.
Redan som ung blev Elsa Cedergren aktiv i ekumeniskt arbete, i KFUM:s systerorganisation, Kristliga föreningen av unga kvinnor (KFUK). Hon hade flera förtroendeuppdrag för KFUK såväl i Sverige som i den internationella moderorganisationen Young Women’s Christian Association, (YWCA). Bland annat blev hon styrelseledamot i KFUK 1922 och var riksförbundets ordförande 1925–1942. Hon var engagerad i KFUK:s flickscoutverksamhet och var under åren 1929–1951 organisationens flickscoutchef. Åren 1942–1952 var hon ordförande i Sveriges flickscoutråd. Internationellt var hon Sveriges representant i YWCA:s världskommitté 1924, medlem av den internationella exekutivkommittén 1930–1951 samt vice ordförande i världsförbundet 1938–1951.
När radion 1930, på initiativ av KFUM, började sända dagliga morgonandakter, blev Elsa Cedergren en av dem som ledde dessa. De ansvariga för morgonandakterna hämtades från olika samfund och inkluderade personer utan erfarenhet som kyrkoledare och andra officiella uppdrag eller anställningar i kyrkor och samfund. Därigenom kom ocksa flera kvinnor att engageras som andaktsledare.
Delaktigheten i KFUK:s internationella arbete påverkade Elsa Cedergren i sociala frågor, inklusive freds- och kvinnofrågor. När hon 1924 representerade Sverige vid världskommitténs internationella sammanträde i USA lärde hon känna YWCA:s omfattande sociala arbete i USA och reste sedan med organisationen i Japan, Korea, Kina och Indien. Hon fick möta dessa länders kulturer men också religiösa traditioner som hinduism och buddhism. Hon fick inblick i hur olika kristna missionsrörelser arbetade; viss mission var hon starkt kritisk till medan hon uppfattade annat missionsarbete som konstruktivt.
År 1925 var Elsa Cedergren KFUK:s representant vid det ekumeniska ”Stockholmsmötet”, Life and Work-konferensen i Stockholm, och fick därmed följa ett avgörande skeende i den moderna ekumenikens framväxt, där aktuella sociala frågor stod i centrum. När Svenska ekumeniska föreningen bildades 1932, som konsekvens av Stockholmsmötet, blev Elsa Cedergren medlem i styrelsen.
Elsa Cedergren tog initiativ till bildandet av Kristna Kvinnors Samarbetskommitté (KKS) 1935. Hon menade att det behövdes ett samarbetsorgan där kristna kvinnor från olika kyrkor och samfund kunde mötas för att studera samhällsfrågor, formulera ställningstaganden och ”som kristna och kvinnor” delta i samhällsdebatten. År 1959 bildades Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK) genom att KKS och Svenska Missionsrådets Kvinnokommitté slogs samman. Elsa Cedergren blev dess ordförande fram till 1971. Organisationens medlemstidskrift bär idag namnet Elsa.
Som många av sina samtida förenade Elsa Cedergren engagemanget i kvinnofrågor med fredsfrågor. Hon var pacifist, medlem av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) och under 1950-talet aktiv i Aktionsgruppen mot svensk atombomb (AMSA). Hon var även medlem i Fredrika-Bremer-Förbundet. Under perioden 1942–1950 var hon medlem av Stockholms stadsfullmäktige som representant för Folkpartiet.
Elsa Cedergren avled 17 juli 1996, då 103 år gammal. Hennes grav finns på Norra begravningsplatsen i Solna.
