Elsa Olenius var en betydelsefull pionjär inom barnbiblioteksverksamhet och teater med barn.
Elsa Olenius föddes i Bollnäs 1896, som enda barn till postkontrollören Otto Söderström och Blenda Johnson. Båda föräldrarna var teaterintresserade och fadern dessutom en aktiv amatörmusiker. Familjen flyttade till Örebro, där Elsa Olenius som barn kom i kontakt med teater. Hon spelade senare också på först gymnasieteatern och sedan studentteatern i Uppsala. Hon tog studentexamen som 17-åring vid Uppsala privatgymnasium. Efter en elevtid vid Stockholms barn- och ungdomsbibliotek anställdes hon vid filialen på Hornsgatan på Söder 1927. Tidigt började hon som barnbibliotekarie hålla sagostunder för barn och under 1930-talet påbörjade hon barnteaterverksamhet, där hon sökte barnens aktiva medverkan. Hon introducerade inslag av dramalek och pantomimer och grundade Barnens egen teater 1942, senare Vår Teater, på Medborgarhuset. Hon var Stockholms första barnteaterkonsulent under åren 1958–1961. Vidare arbetade hon som barnbokskonsult vid Rabén & Sjögren Bokförlag AB.
Barnteaterverksamheten blev mycket framgångsrik, vilket till stor del berodde på eldsjälen Elsa Olenius, men också var ett resultat av att Stockholms kommunalpolitiker engagerade sig i barnens kulturella liv och villkor. Hösten 1942 lät socialdemokratiska kulturborgarrådet Oscar Larsson Elsa Olenius överta den lokal i Medborgarhuset där Ingmar Bergman hade regisserat teater för både barn och vuxna. Nu erbjöds Södermalms barn mellan 7 och 16 år teaterlek med pantomimiska scener, dans, plastik och improvisationer. Man repeterade och spelade också regelrätta pjäser för publik. Verksamheten växte snabbt och barnteaterns kärntrupp turnerade i Sverige, först i Eskilstuna 1946, där man spelade premiären på Astrid Lindgrens specialskrivna pjäs Pippi Långstrumps liv och leverne. Årligen sysselsatte man tusentals barn.
Barnteaterverksamheten blev 1955 en egen institution med namnet Vår Teater inom Barnavårdsnämnden. Nya filialer öppnades i Stockholms förorter. För att kunna tillhandahålla utbildade teaterledare genomförde man en teaterledarkurs under Elsa Olenius överinseende. Syftet med teaterverksamheten var att främja barnets personlighet och utveckling. Elsa Olenius gav ut flera samlingar med pjäser, avsedda att spelas av barn. I boken Barnteater, 1957, beskriver hon sin syn på arbetet med teaterlek och barnteater.
Elsa Olenius fick ett bidrag från Stockholms stad och reste till USA 1947, där hon besökte den kommunala barnteatern Children´s Theatre i Palo Alto (nära San Francisco) samt träffade Winifred Ward, en stor auktoritet inom fältet dramaverksamhet med barn. Elsa Olenius inspirerades av ”creative dramatics”, som innefattar bland annat improvisationer, koncentrations- och rörelseövningar. Den amerikanska barnteaterpedagogen Isabel Burger gästade Vår Teater 1957 och Elsa Olenius fick ytterligare impulser till metoder för skapande dramatik. Hon var gästprofessor vid University of Washington School of Drama 1967.
Elsa Olenius började 1943 som litterär rådgivare för barnböcker på bokförlaget Rabén & Sjögren och satt i juryn för den manustävling där Astrid Lindgren fick andra pris för Britt- Marie lättar sitt hjärta, 1944. Elsa Olenius och Astrid Lindgren blev samarbetspartners och vänner för livet. Tillsammans reste de i landet, då Elsa Olenius höll föredrag om barnböcker och Astrid Lindgren läste ur sina verk.
Elsa Olenius bedrev även bokklubbsverksamhet för barn på biblioteket. Också efter pensionen fortsatte hon att propagera för barnlitteratur och teater med barn samt berätta sagor för barn i skolor och på bibliotek. År 1979 mottog hon Expressens barnkulturpris Heffaklumpen för sin sagoberättarkonst. Hon gav också ut flera antologier med sagor som hon bearbetat.
Elsa Olenius var en pionjär inom den utåtriktade barnbiblioteks- och barnteaterverksamheten, men hon var inte ensam. Dels hade hon engagerade medarbetare, dels hade reformpedagogiska idéer både tidigare och samtidigt inspirerat flera teaterpedagoger att arbeta med barngrupper. Elsa Olenius drevs av ett stort engagemang för barns teaterspel och barns läsning. Hon såg sagorna som den främsta introduktionen till litteraturen. Hennes ambition var att nå alla barn, oavsett social och ekonomisk bakgrund. Hon menade att teater gjorde barn mer frimodiga och empatiska samt att litteratur och teater kan bidra till barns språkkänsla, fantasi och såväl estetiska som sociala fostran.
Elsa Olenius avled i Vallentuna 1984. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
