Emerentia (Pålsdotter) Pauli är omskriven för att framgångsrikt ha lett försvaret av Gullbergs fästning 1612.

Emerentia Paulis bakgrund är till stor del okänd. Vilka föräldrarna och syskonen var är osäkert. Det man vet är att hon i början på 1600-talet gifte sig med Mårten Krakow, bördig från Filipstad men sedermera befälhavare på Gullbergs fästning. Trots att de bägge makarna knappast hörde till en anonym allmoge är de biografiska uppgifterna ofullständiga och osäkra om både dem och de barn som enligt olika källor anges som deras. Barnen Cecilia, Catharina, Påvel och Hans finns noterade. Kanske fanns det fler?

Emerentia Pauli har gått till historien genom sin dotter Cecilias berättelse. Enligt henne var det Emerentia Pauli som ledde försvaret av fästningen Gullberg i januari 1612. I ett memorial författat flera år efteråt skildrar dottern sin mors insatser. Memorialet rubriceras Berättelse om Gullbergs slotts manliga försvar af hennes föräldrar, ståthållaren Mårten Krakou och hans karlvulna fru Emerentia Pauli; jemte en kort underrättelse om danskarnes härjande i Vestergötland 1611-1612. I korthet redogör dottern för den danska stormningen och nämner att Mårten Krakow redan i början på danskarnas anfall råkade rida omkull med sin häst. Han blev därför stridsoduglig men hans hustru, Emerentia Pauli, fortsatte att leda fästningens försvar. Efter fem timmar stod det klart att danskarnas stormning hade misslyckats och att kung Kristian IV blev tvungen att dra sig tillbaka.

Cecilia Krakow berättar att de danska soldaterna kom in i stugan, ”där vi barn voro och pigan gick och bakade”. Danskarna var hungriga och ville ha mat så de blev sittande. Under tiden ledde Emerentia Pauli övriga knekthustrur i arbetet med att släpa fram bråte som blockerade borggården, de hällde kar fyllda med varm lut över fiendetrupperna och Emerentia Pauli själv tog sig dessutom upp till befästningens översta del där hon kastade ut hövitsmannen som låst om sig för att undkomma striderna. Emerentia Pauli kom slutligen in i stugan där de hungriga danskarna satt tillsammans med barnen och väntade på mat. Emerentia Pauli ledde dem en och en ut genom dörren och slog ihjäl dem med ett vedträ eller en bösskolv. Alla utom en dog för Emerentia Paulis hand.

Berättelsens trovärdighet kan diskuteras. Själva anfallet finns styrkt i andra källor men för detaljerna är eftervärlden hänvisad till Cecilia Krakows berättelse som rätteligen borde ha rubricerats med Emerentia Paulis namn i stället för med faderns. I maj 1612 förflyttades Mårten Krakow och hans familj till Vaxholm där Mårten Krakow blev kommendant. Även här var Emerentia Pauli delaktig i kastellets försvar. Året därpå pensionerades Mårten Krakow med en förläning. Efter hans död – exakt tidpunkt är oklar – var det Emerentia Pauli som förvaltade parets fastigheter, däribland ett hus i Göteborg. Emerentias backe vid Skansen Lejonet, där Gullbergs fästning tidigare var belägen, härrör från Emerentia Pauli.

Emerentia Pauli avled 1647 eller 1648 i Göteborg.