Emma Löwstädt-Chadwick var en av de framgångsrika kvinnliga konstnärer som på 1880-talet studerade vidare i Paris. Hon var medlem i Opponentrörelsen och bosatt i Grez-sur-Loing. Hennes konst visades under lång tid årligen på Salongen i Paris och i hemlandet.

Emma Hilma Amalia Löwstädt-Chadwick föddes i Stockholm 1855 som dotter till skräddarmästare Carl Rudolf Löwstädt och hans hustru Carolina, född Nordqvist. Hennes farfar var Carl Theodor Löwstädt, miniatyrmålare, tecknare och litograf.

Fadern var välbärgad och aktad, skrädderiet han drev var ett av Stockholms främsta. Rudolf Löwstädt var aktiv kommunist, en politisk grundsyn han fått under sin gesälltid i Paris och sin vänskap med filosofen Etienne Cabet. Emma Löwstädt-Chadwick var näst äldst i en syskonskara på fem. När hon var nio år dog modern endast några veckor efter att det yngsta barnet, Eva fötts, sedermera konstnären Eva Löwstädt-Åström.

Fadern uppmuntrade Emma Löwstedt-Chadwicks vilja att bli konstnär, det hade han själv önskat som ung, men han hade saknat ekonomiska möjligheter. Men nu var Rudolf Löwstädt en förmögen man och han bistod, inte bara ekonomiskt, utan även som kritiker och genom att vara behjälplig med allt som rörde hennes verksamhet då hon bodde utomlands.

Under 1874–1880 studerade Emma Löwstädt-Chadwick vid Konstakademien i Stockholm. Klasskamrater var Julia Beck, Carolina Benedicks-Bruce, Eva Bonnier, Mina Carlson-Bredberg, Karin Larsson och Jenny Nyström. Studierna gick bra, hon uppmärksammades och fick pris i Konstakademiens årliga tävlingar, dels för sin målning Scen ur syndafallet 1879 och året därpå andra pris för sin tolkning av tävlingsämnet Lokes fängslande.

Sommaren 1879 tillbringade hon vid kusten i Bretagne och anslöt sig till nya franska strömningarna av impressionism och friluftsmåleri. Emma Löwstädt-Chadwick målade fårskockar vid havet och scener ur den franska kustbefolkningens liv, så långt från Konstakademiens historiemåleri hon kunde komma. Två av målningarna visades på Konstföreningens utställning i Stockholm samma år och fick positiv kritik av Carl Rupert Nyblom i Post och Inrikes tidningar.

År 1880 begav sig Emma Löwstädt-Chadwick åter till Frankrike, denna gång till Paris. Hon började studera vid Académie Julian, en av de få privata skolor som också tog kvinnliga elever. Jean-Charles Cazin och Tony Robert-Fleury blev hennes lärare. Redan första året fick hon en målning antagen till Salongen i Paris, den prestigefulla jätteutställning som alla världens konstnärer strävade mot. Bara att bli antagen var ett erkännande, därefter hägrade omnämnande, guld- och silvermedaljer.

Varje år under hela 1880-talet och inpå 1890-talet, men även så sent som 1924, blev Emma Löwstedt-Chadwicks måleri antaget till Salongen. Hon skildrade vardagsliv bland bönder och kustbefolkning, men målade också porträtt och stilla interiörer. 1887 fick hon Salongens omnämnande för målningen Five o´clock tea, en målning som senare visades i Stockholm och fick goda vitsord av Claes Lundin i Idun 1892.

År 1882 gifte sig hon sig med den förmögne amerikanske konstnären Francis Brooks Chadwick. Paret hade ett stort umgänge, inte minst alla de svenska konstnärer som i olika omgångar vistades i Grez-sur-Loing. Den lilla byn söder om Paris var centrum för den nordiska konstnärskolonin och blev Frank Chadwicks och Emma Löwstädt-Chadwicks fasta punkt. Här byggde de sig ett hus och köpte Pension Laurent, ett av byns två pensionat. Emma Löwstädt-Chadwick födde tre barn, men gav aldrig upp sitt yrke. Maken var rik och paret levde ett bekymmerslöst liv med många målarresor till olika länder, USA, Spanien, Nordafrika, Italien och England, där hon hittade nya motiv.

Hon deltog i världsutställningarna i Paris 1889 och 1900. I den förstnämnda fick hennes målning Fångvakterska ett hedersomnämnande. Hon deltog också i världsutställningen i Chicago 1893 då ett tjugotal svenska kvinnliga konstnärer ställde ut gemensamt i The Women's building. Under en rad år deltog hon i Champ-de-Mars-salongerna i Paris.

Emma Löwstädt-Chadwick var en av de 84 konstnärer som 1885 undertecknade Opponentrörelsens protestskrivelse mot en stelnad Konstakademi. När Konstnärsförbundet bildades året därpå blev hon medlem och deltog i flera av dess utställningar. Senare i sitt liv ägnade hon sig mycket åt grafik och var medlem i Grafiska Sällskapet från dess grundande.

När Nationalmuseum 1945 arrangerade minnesutställningen Opponenterna av 1885 fanns Emma Löwstädt-Chadwick självklart med, liksom ytterligare sju kvinnliga konstnärer. Hon, jämte Hanna Pauli, lyftes fram i katalogtexten av Sixten Strömbom, som en av de främsta av Sveriges ”figurmålarinnor” vid den här tiden. Men något stort utrymme fick de inte. Opponenterna av 1885 var en omfattande utställning. Totalt visades 628 verk, 598 av dem var skapade av män.

1880-talet var en exceptionell tid för de kvinnliga konstnärerna i Paris. En period av frihet från borgerliga krav och möjlighet att helt ägna sig åt konsten och umgänge med likasinnade. Perioden har uppmärksammats i flera utställningar och bokverk. 1988 arrangerade Liljevalchs konsthall utställningen De foro till Paris, en omfattande presentation av tjugosex nordiska kvinnliga konstnärer, däribland Emma Löwstädt-Chadwick.

2017 visade Denver Art museum i USA vandringsutställningen Women artists in Paris 1850–1900, i vilken Emma Löwstädt-Chadwick var representerad med en finstämd oljemålning, Strandparasollen, Bretagne från 1880, ett porträtt av konstnärskollegan Amanda Sidwall sittande vid ett staffli under en parasoll på stranden. Samma målning visades i ovan nämnda minnesutställning på Nationalmuseum 1945.

Emma Löwstädt-Chadwick avled i Avignon 1932. Hon finns representerad vid Nationalmuseum och vid flera museer utomlands.