Ester Blenda Nordström var författare och undersökande journalist.
Ester Blenda Nordström föddes 1891 och växte upp i en Stockholmsfamilj som yngsta barn med tre äldre syskon. Familjen hade rötter på landsbygden i Småland. Efter studentexamen på Wallinska skolan 1910 började hon redan året därpå som journalist, först på Stockholms Dagblad 1911 och därefter en kort tid på Dagens Nyheter. År 1912 anställdes hon på Svenska Dagbladet och där skulle hon göra sig ett namn bland journalister och läsare. Hon ingick i den så kallade Ligan och var nära vän med Elin Wägner och hennes man John Landquist.
Att Ester Blenda Nordström hade talang för journalistiken framgick redan när hon på vårkanten 1914 fick en månads tidig semester och under förklädnad tog tjänst som piga på en bondgård, varefter redaktören på tidningen övertalade henne att skriva reportage om de erfarenheterna. Då slog hon igenom på allvar. Reportagen började publiceras i Svenska Dagbladet samtidigt som första världskriget utbröt och boken En piga bland pigor kom ut senare samma år. Boken gjorde Ester Blenda Nordström till kändis. Den kom ut i många upplagor. Hennes arbetsmetod var mycket ovanlig vid den här tiden: hon låtsades vara piga. Hon föregrep den metod som långt senare på 1900-talet kom att kallas ”att wallraffa” efter journalisten Günter Wallraff.
Ester Blenda Nordström var verksam som journalist och författare in på 1930-talet. Hennes tjänstgöring på Svenska Dagbladets redaktion upphörde dock snart men hon fortsatte skriva reportage för den tidningen liksom för tidskrifter som Morgonbris och Vecko-Journalen. Redan 1915 sökte hon och fick anställning som lärare på en sameskola under sommarvistet. Boken om dessa erfarenheter publicerades först som artiklar i Svenska Dagbladet och gavs sedan ut i boken Kåtornas folk, 1916. I boken Amerikanskt: som emigrant till Amerika, 1923, berättar hon om en lång resa som tredjeklasspassagerare genom USA. Nästa resa skulle bli ännu längre; hon gifte sig med entomologen René Malaise 1925 för att kunna följa med honom på en expedition till Kamtjatka. Det äktenskapet avslutade hon när hon efter några år kommit hem. I boken Byn i vulkanens skugga, 1930, skriver hon om den långa resan.
Med boken En rackarunge, 1919, lämnade Ester Blenda Nordström journalistiken för ett skönlitterärt berättande. Boken blev inledningen på en lång serie mycket uppskattade skildringar av en flickas uppväxt. Sista boken i serien är Patron förlovar sig, 1933. Huvudpersonen, som har påtagliga likheter med Ester Blenda Nordström själv och är en tuff och upprorisk flicka, har senare beskrivits som föregångare till Astrid Lindgrens Pippi Långstrump och Madicken.
De sista åren av sitt liv levde Ester Blenda Nordström tillsammans med Carin Frisell. Hon dog 1948 efter en längre tids sjukdom. Ester Blenda Nordström är begravd på Boo gamla kyrkogård utanför Nacka.
