Eva von Zweigbergk var en betydande barnbokskritiker, verksam i Dagens Nyheter. Hon skrev Sveriges första barnlitteraturhistoria, Barnboken i Sverige 1750–1950, 1965.

Eva von Zweigbergk föddes 1906, och hade bokstavligt talat journalistiken med sig från hemmet. Modern, Annastina Alkman, var journalist och översättare och hade arbetat på både Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten och fadern, Edvard Alkman, var först kritiker på Dagens Nyheter och blev sedan chefredaktör på Göteborgs-Posten. Även han var intresserad av översättning och har bland annat översatt Oscar Wilde.

Eva von Zweigbergk knöts till Dagens Nyheter 1929 och var verksam som journalist där till 1969. Innan dess hade hon bland annat studerat en termin vid Göteborgs Musei rit- och målarskola (senare Valands konstskola) i Göteborg och hennes universitetsstudier i engelska och konsthistoria i Uppsala hade resulterat i en fil.kand.examen 1927.

Eva von Zweigbergks omfattande journalistiska gärning ska ses mot bakgrund av den utvidgning av kvinnors verksamhet inte bara inom journalistiken utan på arbetsmarknaden i allmänhet, som främjades av nya lagar som underlättade arbetsvillkoren för kvinnor under 1930-talet. Hennes mångsidighet var påfallande: hon skrev bland mycket annat om konst, konsthantverk, litteratur, balett, film, heminredning, stadsplanering och stadsmiljö. Stockholmsutställningen 1930, där hennes uppgift var att skriva om konsthantverk, bidrog till hennes intresse för arkitektur och genom sina artiklar i ämnet kan hon sägas ha introducerat arkitekturreportaget som genre i den svenska dagspressen. Staden som ämne fick i hennes artiklar en stor bredd: hon skrev om allt från barnstugeverksamhet till bättre bostäder och ändamålsenliga skolor och i synnerhet om stadsbebyggelsens utveckling. Ett synligt bevis för den ihärdighet och intensitet med vilken hon bevakade sin stad var Stockholms stads hederspris som hon erhöll 1977.

Eva von Zweigbergk blev chef för den speciella kvinnosidan i Dagens Nyheter 1937, en sida som tidningen hade haft sedan 1923. Hon bedrev också litteraturkritik och från mitten av 1930-talet blev hon ansvarig för barnboksbevakningen, en syssla som hon upprätthöll till 1958, då hon på egen begäran övergick till kulturredaktionen. Under signaturen Colomba skrev hon också kåserier i tidningen.

Eva von Zweigbergks författarskap omfattar ett par bilderböcker, Johans jul, 1946, illustrerad av Birger Lundquist och Oskar katt, 1963, illustrerad av Sven Ljungberg. Hon var också en av redaktörerna för den nordiska barnboksantologin Barndomslandet, 1963– 1965. Hennes specifika journalistiska intressen tog sig även uttryck i böcker som Stockholmspromenader, 1956, och Hemma hos Carl Larssons, 1968. Omvärlden utanför Sverige dokumenterades i Hur var det i Amerika?, 1947, Upptäcktsfärd i Skottland, 1958, och Hur var det i Indien?, 1960. En handfull översättningar hann hon också med, bland annat en fransk bok om barnlitteratur, Paul Hazard, Böcker, barn och vuxna, 1955.

I sin barnbokskritik förde Eva von Zweigbergk fram sina åsikter och omdömen med skärpa. Jämte Svenska Dagbladets barnbokskritiker Greta Bolin spelade hon en ledande kritikerroll på det barnlitterära området under den tid när svensk barnbok fick sitt genombrott, det vill säga 1940-talet. Hon redigerade antologin Barndomens böcker, och skrev tillsammans med Greta Bolin en handbok kallad Barn och böcker, 1945, som främst vände sig till intresserade föräldrar och som utkom i flera upplagor.

I sin studie om Eva von Zweigbergks kritik konstaterar Lena Kåreland att hon stod för en traditionalistisk syn på barnlitteratur även om hon inte var motståndare till modernistiska tendenser överlag. Hennes journalistiska specialintressen kan ses som bakgrund till hennes ofta framförda önskemål om nya ämnen i ungdomsboken, moderna om man så vill: arbetsliv, stadsmiljö och sociala problem. Just de ämnena började också finna plats i den svenska ungdomsboken mot slutet av 1940-talet, och där bör Eva von Zweigbergks kamp ha spelat en roll.

Eva von Zweigbergk dog i Stockholm 1984.