Svensk-kurdiska Fadime Şahindal gav under sitt liv röst och ansikte åt alla de flickor och kvinnor, män och pojkar som lever under hedersförtryck. Hon hedersmördades brutalt av sin far Rahmi Şahindal i Uppsala den 21 januari år 2002. Fadime Şahindal var då 26 år gammal och mordet på henne skakade Sverige och resulterade i att frågor om hedersnormer, hedersförtryck och hedersvåld kom upp på den politiska agendan.

Fadime Şahindal föddes 1975 i den sydöstra, kurdiska delen av Turkiet, i en liten by utanför staden Elbistan. Hon har beskrivit att familjen var lycklig och arbetade tillsammans med lantbruk och djurskötsel, var och en visste sin roll och sin uppgift. Men Fadime Şahindal och hennes yngre syster Songül har även berättat att de blev slagna som barn.

När Fadime Şahindal var i tidig skolålder flyttade hon, hennes mor, hennes fem systrar och en bror till Sverige. Hennes far hade migrerat till Sverige några år tidigare, 1981, och familjen följde sedan efter. Fadime Şahindals liv i Sverige började i stadsdelen Nyby i Uppsala.

Det var efter flytten till Sverige som Fadime Şahindals familjeliv började förändras. Hon upplevde hur hennes tillvaro allt mer begränsades, hur kontrollen ökade över henne när hon blev tonåring och att föräldrarna uppfattade sig som alienerade i det svenska samhället. Släkten Şahindal är stor i Sverige och hon har beskrivit hur familjen — hennes far och hennes bror — och andra manliga släktingar inskränkte hennes livsutrymme genom kontroll, hot och våld. Ett av de första tecknen på kontroll var att hon inte fick leka med svenska kamrater eller delta i aktiviteter utanför skolan. Familjen hade även bestämt att hon skulle åka till Turkiet för att gifta sig med en kusin.

För Fadime Şahindal blev situationen med tiden, och i takt med att hon växte upp till en ung kvinna, mer och mer ohållbar. Hon sökte hjälp från polisen och från andra myndigheter, men möttes, som hon beskriver det, av såväl okunskap som brist på förståelse för den svåra och hotfulla situationen. En av de poliser hon mötte hade dock insikter i ämnet hedersproblematik och Fadime Şahindal fick ett larmpaket och erbjudande om en skyddad identitet.

Situationen eskalerade när familjen fick vetskap om att hon hade träffat en svensk pojkvän. Året var 1996 när de möttes och blev förälskade och året efter avslöjades deras relation. År 1997 utsattes Fadime Şahindal för misshandel. Fadern Rahmi och brodern Mesut dömdes för olaga hot 1998. Fadime Şahindal lämnade Uppsala och flyttade till Sundsvall, och fattade beslutet att offentligheten var hennes enda skydd. År 1998 dog hennes pojkvän i en bilolycka. Samma år misshandlade brodern Mesut henne öppet på Stora Torget i Uppsala, vid ett besök Fadime Şahindal gjorde i staden. Hon levde under långa perioder helt avskuren från sin familj.

Fadime Şahindal hade vid denna tid öppet börjat berätta om hedersförtrycket, om de krav och den kontroll hon levde under och det våld hon utsattes för. Hon medverkade bland annat i Sveriges Radio och Sveriges Television och beskrev även sitt liv och hedersnormernas mekanismer i en dokumentär producerad av Folkhälsoinstitutet.

För Fadime Şahindals far och andra i familjen och släkten uppfattades hennes agerande som att hon drog skam över dem. I de rättegångar som hölls senare beskrev fadern att han inte kunde se människor i ögonen och att hans dotter lämnat ut dem till offentligheten. Fadern bestred att han motsatt sig ett giftermål mellan dottern och den svenske pojkvännen, men Fadime Şahindal och andra runt omkring menade däremot att relationen med pojkvännen var en utlösande faktor för de ökade hoten och våldet mot henne.

Den 21 november 2001 höll Fadime Şahindal ett tal i Sveriges riksdag under seminariet ”Integration på vems villkor?”. Hon ville att beslutsfattarna skulle förstå hur utsatta invandrartjejer kan vara. När hon berättade sin livshistoria sade hon att ”ett beteende som mitt måste straffas och skulden skulle betalas i blod.” Talet fick stor uppmärksamhet och bidrog till den ökade uppmärksamhetn för flickors och kvinnors utsatthet i hederskulturer som Fadime Şahindal såg som sin livsuppgift att väcka.

När Fadime Şahindal höll sitt tal i riksdagen hade hon sedan några år läst socionomprogrammet på Mitthögskolan (nuvarande Mittuniversitetet) i Östersund. I Uppsala kunde hon inte leva, då hotbilden mot henne från hennes familj och släkt var hög. Under vårterminen 2002 skulle hon göra ett halvårs praktik och hade bestämt sig för att resa till Nairobi i Kenya för att utföra praktiken där.

Den 21 januari 2002 beslutade hon sig för att stanna till i Uppsala på vägen till Stockholm, dit hon skulle åka för att ordna med praktiska bestyr inför resan till Kenya. Hon saknade sin mor och sina systrar och ville träffa dem. De trodde alla att deras möte skulle förbli hemligt, men fadern hade fått reda på att hon var i Uppsala och i en systers lägenhet i Nyby. De öppnade inte dörren när han ringde på, men fadern väntade ut henne. När hon senare öppnade dörren för att bege sig hem, sköt han henne med två skott mot huvudet. Hon avled av det första skottet.

Mordet chockade Sverige och många lyfte i den efterföljande samhällsdebatten fram att mordet hade kunnat förhindras ifall de många uppgifterna om att hederskulturer existerar hade tagits på större allvar tidigare. Den 4 februari begravdes Fadime Şahindal i Uppsala domkyrka. Officiant var domprosten Tuulikki Koivunen Bylund. Kronprinsessan Victoria och en rad ministrar och tusentals andra kom till minneshögtiden.

Uppsala tingsrätt dömde fadern till livstid för mordet på dottern Fadime Şahindal i april 2002, och i maj fastställdes domen av Svea hovrätt. År 2015 omvandlade Svea hovrätt livstidsstraffet till 24 år. I augusti 2018 släpptes Rahmi Şahindal ur fängelset, efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet.

År 2001 grundade människorättsaktivisten Sara Mohammad, född i den kurdiska delen av Irak, föreningen Glöm aldrig Pela, som fått namn efter Pela Atroshi som hedersmördades 1999. År 2002 bytte föreningen namn till Glöm aldrig Pela och Fadime och är idag Riksorganisationen GAPF. I januari varje år anordnar GAPF Fadimedagarna: under fyra dagar hålls seminarier om och aktiviteter mot hedersförtryck runt om i hela Sverige.

Fadime Şahindal förlorade sitt liv i kampen för friheten och för att hon gav röst och ansikte åt hedersförtryckets offer. Hennes stoft vilar på Uppsala gamla kyrkogård. I Uppsala, invid Fyrisån, invigdes 2012 en park med namnet Fadimes plats.