Fanny Blomberg var en inflytelserik slöjdpedagog, verksam som lärare, slöjdlärare och senare slöjdinspektris.
Fanny Blomberg föddes 1860 i Norrköping. Det finns få uppgifter om hennes familj och uppväxt, utöver att fadern var verksam som fabrikör. Hon utbildade sig till lärare på seminarier i Sverige och utomlands. Under en period var hon verksam som privatlärare, för att sedan arbeta som småskollärare i folkskolan. Härefter övergick hon till att utbilda blivande lärare, först vid småskollärarinneseminarium och sedan med specialisering mot slöjdämnet. Under perioden 1900–1904 arbetade Fanny Blomberg som slöjdlärare vid Linköpings folkskoleseminarium och som ledare i kurser för kvinnliga lärare i det ämne som då kallades för ”kvinnlig slöjd”.
År 1905 flyttade Fanny Blomberg till Stockholm och blev där utnämnd till slöjdinspektris vid Stockholms folkskolor, en anställning som hon innehade till 1922. Uppdraget innebar att hon fick en god överblick och kännedom om den slöjdundervisning som bedrevs i folkskolan och som var riktad till unga flickor. Syftet med slöjdundervisningen vid denna tid var att flickorna skulle förberedas för rollen som husmödrar och lära sig nödvändiga kompetenser för den textila försörjningen i hushållet. Att sy, sticka och virka kläder, att tillverka hemtextilier som lakan och örngott samt att kunna lappa och laga och få textilier att hålla länge var viktiga inslag i undervisningen.
Parallellt med arbetet som slöjdinspektris förestod Fanny Blomberg, tillsammans med slöjdläraren Anna Kempendahl, den högre pedagogiska och metodiska avdelningen vid föreningen Handarbetets Vänners och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm. Utbildningen bestod av metodiska och pedagogiska kurser samt praktiska och teoretiska konstnärliga ämnen. De senare hade Handarbetets Vänner hand om. Från början var utbildningen tre veckor lång, men den utökades och med början hösten 1914 omfattade den tre terminer.
Fanny Blomberg utvecklade den slöjdpedagogik som Hulda Lundin hade arbetat fram under 1880-talet och som tillämpades i den svenska folkskolan långt in på 1900-talet. Idén bakom pedagogiken var att eleverna på ett metodiskt sätt skulle tränas i olika slöjdmoment, som var ordnade efter principen att komplexiteten skulle öka. Slöjdundervisningen skulle vara en övning för händer och ögon, eleverna skulle tränas i att bli ordningsamma och att vara noggranna. Tillsammans med Agnes Branting gav Fanny Blomberg ut Märkbok för skola och hemmet, 1913.
Fanny Blomberg var uppskattad för sitt engagemang i slöjdpedagogiska frågor och för sin pedagogiska gärning. Hon var, utöver sin yrkesverksamhet, även engagerad i föreningar som Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR), Kristliga föreningen av unga kvinnor (KFUK) samt damkommittén i Kristliga föreningen av unga män (KFUM). Hon anlitades också som domare i slöjdutställningar.
Fanny Blomberg avled i Stockholm 1941.
