Gerd Miller var under fyra decennier på 1900-talet en av Sveriges ledande veckotidningsillustratörer och tolkade noveller och följetonger samtidigt som hon tecknade klädmönster och serier. Hon intog en särställning som ungdomskulturens stilikon och gestaltare av efterkrigstidens nya kvinnoroller.
Gerd Miller föddes 1925 och växte upp i Vasastan i Stockholm. Efter genomgången folkskola och påbörjade flickskolestudier fick hon som fjortonåring avbryta sin formella skolgång på grund av tuberkulos och vistades långvarigt på sanatorium. Genom att fadern arbetade inom den kemigrafiska industrin för bearbetning av bildoriginal och tryckformar för bok- och tidningstryck kom hon tidigt att få inblickar i illustrationstryckets förutsättningar. Fadern ville dock inte att hon skulle bli konstnär på grund av yrkets osäkra försörjningsmöjligheter. Sedan hon friskförklarats gick hon likafullt ett par år på Welamsons Målarskola i Stockholm, troligen på kvällstid. Efter debuten i veckopressen 1944 kom hon endast att göra ett avbrott i sin långa tecknarkarriär, då hon 1950–1951 studerade vid The Art Students League i New York.
Trots att Gerd Miller i stort sett var självlärd fick hon redan som nittonåring sin första inskickade teckning antagning för tryckning. Det var 1944 och tidningen var den Helsingborgsbaserade Allerskoncernens ungdomstidning 25:an. Genom denna kom hon i kontakt med den danska och sydsvenska veckotidningskulturen och dess tecknargarde till vilka hörde Christel, Tullia Fischer, Ib Thaning, Marstrand, Wigo med flera. Dessutom lärde hon sig teckna för fyrfärgstryck, som 25:an var ensam om vid denna tid. År 1945 kom hon till Åhlén & Åkerlunds förlagshus och till VeckoRevyn, som kom att bli den ledande exponenten för efterkrigstidens ungdomskultur med ett brett fokus på allt från musik, litteratur, teater, film, foto, mode och populärkulturens nya genrer. Hon kom som frilansare att tillhöra stockholmsredaktionen under Mikael Katz och Karin von Platen. Den senare var fiktionsredaktör och ansvarade för att följetong- och novellförfattare kombinerades med lämpliga tecknare. Ett stall av framstående tecknare knöts till tidningen, som Gobi, Liling Nyström, Gesa Grumme, Hans Arnold, Mago, Ilon Wikland, Ulla Sundin och många flera. Samtliga dessa kom att utgöra den sista stora illustratörsgenerationen, innan veckopressen på 1960- och 1970-talen övergav den tecknade bilden för färgfotot. VeckoRevyn höll sig länge till djuptryck i grönt och orange och bröt in dessa färger i den svart-vita layouten. Gerd Miller behärskade suveränt denna färgkonstellation och skapade en abstraherande bildtradition av stor elegans. Hon tecknade även mönster för succéföretaget Stil-mönster och kunde i tidningen presentera egna modeller. Hon kom tidigt att inta en särställning på redaktionen, både som tecknare och modeorakel och blev en förebild för sin generation genom de reportage – i VeckoRevyn såväl som i andra tidningar – som gjordes kring hennes hem, klädelegans och yrkesroll.
Gerd Miller kom genom sin personliga stilfullhet och sin medvetenhet om samtidens koder att gestalta en ny kvinnoroll. Säreget för hennes konstnärskap är inte bara sinnet för de tidstypiska indikatorerna inom mode och inredningskultur – i tonårsrummet, operationssalen, flygkabinen, kontoret och hotellfoajén med mera – utan även för det psykologiska samspelet mellan man och kvinna. Hon gav kvinnor av alla åldrar en pondus som med diskret distans kan avvisa den manliga dominansen. Med subtila nyanser fick hon sina alltid mannekängvackra kvinnor att framstå som emancipatoriska föredömen. Efter flera resor på kontinenten gifte hon sig 1952 i Florens med den amerikanske stridspiloten och akademikern Robert E. Miller. Deras jämställda äktenskap, där Gerd Miller var huvudförsörjaren, uppmärksammades i pressen.
Gerd Miller medverkade i så gott som alla svenska veckotidningar, som Femina, Husmodern, Året Runt, Damernas Värld samt i den svenska upplagan av Elle. Hon hade mycket hög arbetskapacitet och blev en av svensk veckopress högst betalda tecknare.
Gerd Miller dog i Stockholm 1988.
