Gerda Kjellberg var en av Sveriges första kvinnliga läkare, venereolog, och aktiv i kampen mot prostitution och veneriska sjukdomar.
Gerda Kjellberg växte upp i Kristinehamn. Fadern var disponent för Kristinehamns mekaniska verkstad. När Gerda Kjellberg var tolv år flyttade familjen till Stockholm och hon kom in på Åhlinska skolan. År 1897 gick hon ut åttonde klassen. Efter många om och men kunde hon genom privata lån och stora ansträngningar ta studentexamen som privatist våren 1900. Hon utbildade sig sedan till läkare och blev den första kvinnliga specialisten på könssjukdomar.
Den rätt att avlägga studentexamen som svenska kvinnor erövrade 1870 innebar endast begränsade möjligheter till fortsatta akademiska studier. När Gerda Kjellbergs far efter hennes konfirmation gick igenom möjliga yrken med henne var hans urval signifikant: "hembiträde (som på den tiden hette jungfru), ångbåtsstäderska, sjukhusbiträde, sjuksköterska, lärarinna, läkare". I sin självbiografi skriver hon att det var under en vistelse i Paris, 1897-1898, då hon bara var sexton år, som hennes ögon öppnades för kvinnors sociala misär. Hon iakttog de prostituerade och tog sitt beslut: "Jag ville hjälpa till att bota samhället från prostitutionssjukdomen."
Efter att ha tagit den mediko-filosofiska examen som på den tiden behövdes för att börja läkarutbildningen i Uppsala, skrev Gerda Kjellberg in sig på Karolinska Institutet i Stockholm. Där träffade hon en rad kvinnor med samma engagemang: Ada Nilsson, Alma Sundquist, Signe Salén, Anna-Clara Romanus-Alfvén och Ellen Sandelin. I sina självbiografier beskriver hon hur de unga studentskorna diskuterade brännande frågor som prostitutionen, reglementeringen, preventivmedlen med mera och försökte reda ut begreppen kring de sociala problem de mötte, speciellt på BB på Garvargatan, där de arbetade.
År 1906 gifte sig Gerda Kjellberg med advokaten Carl Bernhard Romanus. De fick två barn, födda 1907 respektive 1910. I februari 1911 avlade hon medicine licentiatexamen. På hösten samma år blev hon som första kvinnliga venereolog i landet amanuens på kliniken för hud- och könssjukdomar på Sankt Görans sjukhus. År 1912 fick hon Fredrika-Bremer-Förbundets stipendium för läkare, och med ett rekommendationsbrev från syfilisforskaren professor Edvard Welander reste hon till Paris och fick arbeta några månader på Hôpital S:t Louis. Följande år gjorde hon en resa till Berlin och en till Wien, varpå hon öppnade privatpraktik som hudläkare i Stockholm vid sidan av fortsatt sjukhustjänstgöring.
Sexualpolitiskt var det vid sekelskiftet 1900 främst två frågor som stod i förgrunden, befolkningsfrågan och kampen mot de veneriska sjukdomarna. Gerda Kjellberg pläderade, liksom Anton Nyström, Knut Wicksell och Hinke Bergegren, för födelsekontroll genom användandet av preventivmedel. Hon var starkt emot den så kallade reglementeringen, som endast tog sikte på att registrera och göra hälsokontroller på prostituerade kvinnor. Hon ställde sig positiv till frågan om legal abort i undantagsfall. Hon verkade för ökad sexualupplysning genom artiklar och föredrag och gav ut boken Varifrån kommer jag, mamma?,1931, vilken blev prisbelönad och utkom i många upplagor.
Gerda Kjellberg var övertygad pacifist och deltog i många fredsorganisationer och manifestationer, bland annat i konferensen i Haag i samband med Henry Fords fredsexpedition vid årsskiftet 1915-1916. Hon var troende och engagerad i Oxfordrörelsen.
Gerda Kjellberg avled 1972.
