Gertrud Rodhe var Sveriges första kurator och arbetade med personer med psykisk ohälsa. År 1916 var hon med och grundade Hjälpföreningen för psykiskt sjuka.
Gertrud Rodhe föddes år 1872 på herrgården Thamstorp i Grästorps kommun, Västergötland. Fadern var Magnus Fredrik Rodhe och modern hette Alfhild Beata, född von Mentzer. Gertrud Rodhe växte således upp under privilegierade förhållanden. Hon utbildade sig till slöjd- och handarbetslärarinna vid Nääs Slöjdlärarseminarium och arbetade vid Brummerska skolan i Stockholm. Under sent 1800-tal var gränserna mellan pedagogik, vård och omsorg samt psykologi ännu inte etablerade och det var inte ovanligt att de yrkesverksamma rörde sig mellan de olika disciplinerna. Runt sekelskiftet 1900 ökade medvetenheten om sociala och socialmedicinska svårigheter. Enskilda yrkesverksamma personer såväl som kvinnoföreningar påpekade att drabbade människor hade behov av att någon yrkesverksam person kunde hjälpa dem att hantera deras sociala svårigheter.
Gertrud Rodhe var en av dem som kom att bygga upp det sociala arbetet inom den offentliga sektorn i Sverige. År 1914 blev hon Sveriges första kurator och arbetade i Stockholms stad. Initialt bestod kuratorsarbetet mestadels i att tillvarata klienternas praktiska intressen. Det kunde röra sig om att bevaka klienternas rättigheter, sköta deras ekonomi medan de var inlagda, eller hjälpa dem med rehabilitering efter att de skrivits ut. Till en början hade Gertrud Rodhe mottagning i sitt hem. Efterhand stod det dock klart att arbetet behövde formaliseras och organiseras. Hon deltog därför i etablerandet av Hjälpföreningen för psykiskt sjuka år 1916. Syftet med föreningen var att främja samarbetet mellan sjukhus, sprida information om psykisk ohälsa och stödja psykiskt sjuka. Efter att Stockholms stadsfullmäktige fattat beslut om årliga anslag öppnades år 1917 Hjälpbyrån för psykiskt sjuka på Sveavägen. Nyckelpersoner vid Hjälpbyrån var Gertrud Rodhe samt Viktor Wigert som var docent och psykiater. I Gertrud Rodhes egen beskrivning av arbetet framkommer att klienters ekonomiska svårigheter var av hög prioritet. Tillsyn av konvalescenthem, hantering av klienters tillhörigheter under den tid de var intagna, hjälp med transporter och flyttningar samt inackordering av klienter på vilohem var andra av Gertrud Rodhes arbetsuppgifter. Under år 1919 träffade Gertrud Rodhe 257 personer och hjälpte indirekt ännu fler genom att påpeka behov av stöd från fattigvården och ge råd via brev och telefon. Förutom Gertrud Rodhe och Viktor Wigert knöts också en sjuksköterska och ett skrivbiträde till Hjälpbyrån.
År 1921 bildades Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning (även kallat Socialpolitiska institutet), som senare kom att utvecklas till Socialhögskolan vid Stockholms universitet. Gertrud Rodhe verkade där som handledare för studenter som gjorde sin praktik. Institutet bildades för att möta behovet av personer med särskild kunskap om sociala frågor och här var Gertrud Rodhe en drivande person. Hon var koncentrerad på det praktiska sociala arbetet men publicerade inget. År 1923 initierade hon familjevård i Stockholm genom att inackordera särskilt utsatta klienter i familjer. Hon erhöll år 1934 den kungliga medaljen Illis quorum för sina insatser.
År 1928 köpte Göteborgs stad Gertrud Rodhes födelsehem Thamstorps herrgård för att där bedriva vård för psykiskt sjuka. Verksamheten varade till 1973. Gertrud Rodhe avled 1948.
