Gun Kessle var konstnär, fotograf och författare.
Gun Kessle föddes i Haparanda i Tornedalen. Hennes mor var ensamstående och arbetade som barnmorska och på kontor. Gun Kessle fick aldrig reda på vem hennes far var. Hon växte upp som tvåspråkig men gjordes svenskspråkig i skolan. Morfadern var laestadian. En viktig roll under hennes uppväxt spelade hennes gudfar, som förbluffades över att hon lärde sig läsa i Haparandabladet på egen hand innan hon började skolan. När Gun Kessle var 13 år dog hennes mor. Som föräldralös kom hon till Stockholm, där hon blev omhändertagen av släktingar. Tillsammans med sexton andra elever blev hon smittad med tuberkulos av en lärare i sin skola. Under det följande decenniet tillbringade hon långa tider på olika sanatorier.
Sanatorievistelserna innebar att hon fick kontakt med ett antal konstnärer och musiker, även de drabbade av det som då var en svensk folksjukdom. På Söderby sanatorium togs hon om hand av Charlie Norman och kom in i kretsen kring skulptören och tecknaren Arne Sandström. De började kalla henne Pinocchio, som av vännernas barn omvandlades till Pinnen, vilket blev hennes smeknamn. Mot slutet av fyrtiotalet kom hon till Österåsens sanatorium i Ed. Där hade överläkare Helge Dahlstedt skapat en miljö som möjliggjorde för många att inte bara överleva utan att också utveckla sina konstnärliga och litterära anlag. Här mötte hon konstnärer som Stig Åkervall och Torsten Renqvist och började måla.
Gun Kessle var gift tre gånger. År 1947 ingick hon ett resonemangsäktenskap med Nils Oskar Evert Kessle. Orsaken var att hon hotades med att bli skickad från det sjukhem i Stockholm där hon vistades till sin hemort i Norrbotten om hon inte hade någon nära anhörig i Stockholm. Andra äktenskapet, 1952–1956, var med konstnären Torsten Renqvist och det tredje, som varade från 1963 till hennes död, med Jan Myrdal.
Efter det att Gun Kessle 1943 skrevs ut från sanatoriet arbetade hon ett halvår som telefonist på Sonora, sålde lotter, sydde och lagade kläder för att försörja sig. Hon utbildade sig till konstnär, först på Konsthögskolan, sedan på Signe Barths målarskola. Hon bedrev också studier i England. År 1953 fick hon sitt första genombrott med en utställning på Galleri Aesthetica.
Gun Kessle arbetade i flera genrer – olja, gouache, grafik, fotografi – alltid med säker blick för det slagkraftigt koncentrerade, drastiska och uttrycksfulla. Som fotograf gjorde hon uppmärksammade resereportage, vardagsskildringar i bokform och dokumentation av konst och monument – buddhistisk konst i inre Asien, romansk stenskulptur i Frankrike, mexikansk barock och muralmåleri. Hennes bilder är informativa, tydliga, fulla av respekt för dem hon porträtterar. De har också en påfallande stark närvaro.
Gun Kessles konstnärskap är omfattande, men idag (2018) är hon mest känd är för sitt samarbete med maken Jan Myrdal. De gjorde många resor tillsammans där Gun Kessle var chaufför och fotograf och Jan Myrdal senare skrev texten till den publicerade boken. Deras reportage från länder som Kina och Kambodja var när de publicerades på 1960- och 1970-talen mycket uppmärksammade och uppskattade, men har senare ifrågasatts. Den första resebok de gjorde tillsammans var Kulturens korsväg, 1960, som sedan getts ut i många upplagor med titeln Resa i Afghanistan. Den bok som blev det stora genombrottet för dem som resande dokumentarister var dock Rapport från kinesisk by. I den rapporterade de om livet i byn Liu Lin i nordvästra Kina. Gun Kessle har i denna bok illustrerat Jan Myrdals text med ett antal grafiska teckningar. Hon skulle senare återkomma med en egen bok om denna by och kvinnornas liv där, Kvinnoliv i kinesisk by, 1983. Den skildrar också de omvälvande förändringar som ägde rum under de två decennier hon följde livet i byn. Denna bok är rikligt illustrerad med hennes egna fotografier. Den grundhållning hon redovisade i sitt arbete är att hon inte kunde se någon större skillnad på kvinnorna i Liu Lin och kvinnorna i barndomens pörten i Tornedalen.
Från att mest ha arbetat med grafik blev Gun Kessle alltmer fotograf. Hennes fotografier av arkitektur och skulpturkonst i makarnas gemensamma publikationer Ondskan tar form, 1976, Kampucheas heliga Angkor, 1979, och Bortom bergen, 1983, väckte stor beundran då de utkom. I dem skildras västerländsk respektive österländsk stenskulptur i närgångna svartvita bilder som gör dem både tydliga i sin skönhet och kulturellt informativa och betydelseladdade. Som konstnär hade hon en personlig, naiv, stil och som fotograf en realistisk ambition; hon fotograferade vanligtvis skulpturer i naturligt ljus för att de skulle återges som de var i verkligheten. Hon ansåg att respekten för stenmästarna och de gamla skulptörerna krävde att verken fotografiskt borde återges i den av dem avsedda blickvinkeln och i det ljus de var skapade för.
Gun Kessle var också redaktör för tidskriften Förr och nu. Tidskrift för en folkets kultur och historia och Folket i Bild/Kulturfront, där artiklarna ofta illustrerades med hennes bilder. Hon arbetade in i det sista. Samma år som hon avled ställde hon ut sina fotografier i såväl Karlshamn, utställningen Afghanistan i mitt hjärta, som i Örebro, utställningen anSIKTE.
Gun Kessle dog 2007 och är begravd på Gustafs kyrkogård i Säter.
